Kendal Fritzell upptäckte det japanska programmet endast en vecka innan ansökningsperioden stängdes. Han tror att en anledning till att han fick sin plats är att han läser många kurser om hållbarhet och hållbar ekonomi inom sitt program. Dessutom är han mycket intresserad av ämnet.
— Mitt intresse för ekonomi och hållbarhet har vuxit genom kursen ”Hållbar ekonomi” som Pontus Cerin, universitetslektor vid Linköpings universitet håller i. När jag läste den kursen förstod jag att hållbarhet och hållbar ekonomi är något jag vill jobba med i framtiden, säger Kendal Fritzell.
Ship for World Youth är ett internationellt ungdomsutbytesprogram som anordnas och finansieras av Japans regering. Programmet erbjuder ungdomar med olika bakgrund en möjlighet att utveckla sina färdigheter och förmågor inom kommunikation, ledarskap, administration och förståelse för olika kulturer.
Personlig utveckling och ögonöppnare
Han hade två intensiva veckor i Japans huvudstad Tokyo. Deltagare samlades för att diskutera FN:s hållbarhetsmål. Kendal Fritzell, som representerade Sverige i hållbar ekonomi, såg fram emot att träffa de representanterna från olika länder, speciellt deltagare från Bahrain och Oman.
— Dessa länder har en helt annan syn på ekonomisk tillväxt än vi i Sverige. Det var jätteintressant att få höra deras tankar och resonemang och få diskutera hållbarhet med dem. Det är inte varje dag man får sådan möjlighet, säger Kendal Fritzell.
Kendal Fritzell och Perus före detta vice finansminister Enzo Defillipi. Foto: privat
Han var entusiastisk inför resan och förväntade sig att få möjlighet att lära känna andra unga människor från andra delar av världen, utöka sina kunskaper om hållbar ekonomi, och delta i meningsfulla diskussioner om hållbarhet. Han hade även i uppdrag att göra en presentation samt en case-study där deltagarna fick samarbeta och jobba ihop för att lösa problem.
Han berättar att resan har varit en minnesvärd upplevelse. Speciellt att få bevittna hur öppna och villiga deltagarna var att dela sina tankar och idéer. Alla gjorde sitt yttersta för att samarbeta och bidra till gruppen på ett meningsfullt sätt. Men det var också tydligt att inte alla var lika vana vid att ta egna beslut och som de sedan skulle presentera inför en grupp.
— Det var inspirerande att se hur gruppen kunde stödja varandra och skapa en trygg miljö där alla kände sig bekväma att dela sina åsikter.
