Skvaller spelar en stor roll i vårt dagliga liv och tvärtemot vad vi ofta tror, kan innehållet i skvaller vara både neutralt och positivt.
–Inom forskningen definierar vi skvaller som ett informationsutbyte mellan individer, om en person som inte är där. Det har alltså inte den negativa innebörd som människor i allmänhet förknippar det med, säger Károly Takács, som före pandemin brukade ha sin fysiska arbetsplats vid institutet för analytisk sociologi, vid Linköpings universitet.
Enligt vissa uppskattningar är två tredjedelar av vår informella kommunikation skvaller.
Foto Anna NilsenVarför ägnar vi så mycket tid åt detta? En av förklaringarna hänger ihop med evolutionen. De tidiga människorna skapade samhörighet och intimitet genom att plocka löss på varandra. Skvaller är, med en förenklad förklaring, en förlängning av denna personliga stund. Att tala om en tredje person som inte är där förenar och binder oss samman.
–När vi skvallrar kryper vi närmre, sänker våra röster och skapar en intimitet med varandra, säger Károly Takács och illustrerar det han säger med lätta handrörelser.
Ytterligare en anledning till varför vi skvallrar är i syfte att samarbeta. Själva vetskapen om att andra pratar om oss gör oss också mer samarbetsvilliga. För vem vill att kollegorna skvallrar om att man inte sköter sitt jobb?
–Det här informella pratet är väldigt viktigt på en arbetsplats. För att vi ska kunna samarbeta måste vi bygga förtroende för varandra och det gör vi bland annat genom att skvallra.
Károly Takács säger lite skämtsamt att skvallrets status borde höjas. I varje organisation, menar han, finns samarbetsproblem, och chefer borde inse småpratets värde för att personalen ska kunna jobba tillsammans på ett bra sätt.
– Samlingen vid kaffemaskinen är viktig! Men kanske har cheferna vid Linköpings universitet förstått detta, för här finns kaffemaskiner på varje avdelning, skrattar Károly Takács som bara bott i Sverige i två år. Han bytte både arbetsplats och land när livet som forskare blev för svårt i Ungern.
Károly Takács var i oktober aktuell som en av gästredaktörerna för en vetenskaplig tidskrift,
Philosophical Transactions, och dess specialnummer om ”samarbetets språk”. Tidningen samlar en lång rad skvallerexperter, som studerar ämnet ur både naturvetenskapligt och samhällsvetenskapligt perspektiv.
Bland annat visar tidskriftens forskare att det vi skvallrar om på jobbet handlar om att utvärdera hur väl kollegorna samarbetar, som hur kompetenta, trovärdiga och trevliga de är. Men vi intresserar oss också för om någon begått något normbrott och inte hållit sig inom ramen för det vi tycker är ett okej beteende.
Även om innehållet i skvaller för det mesta är oskyldigt, förekommer förstås även negativt skvaller – men även detta fyller en funktion.
– Om någon skvallrar om dig, kan det förstås vara dåligt för dig. Men, då kanske du också skärper till dig. Så, det som är dåligt skvaller om en individ, kan faktiskt vara bra för gruppen.
Skvaller har med andra ord oförtjänt dåligt rykte och arbetsgivare kan till och med gynnas av personalens informella småprat. Betyder det att vi inte behöver skämmas för att vi skvallrar eller blir skvallrade om?
– Skvaller är en del av människans sätt att kommunicera. Att kunna samarbeta och dela information med varandra på det här sättet är delvis det som skiljer oss från djuren. Det är smått fantastiskt! Det är inget vi ser i andra arter.
Dags alltså att gå tillbaka till jobbet och skvallra vid kaffemaskinen.
