Socialstyrelsens rapport täcker ärenden som har utretts under åren 2018–2021 och rör 26 barn och 57 vuxna. Utredningarna visar att det finns stora brister i samhällets skyddsnät. I många fall har brottsoffer och gärningspersoner haft omfattande kontakter med olika samhällsaktörer men ändå inte fått det stöd som hade behövts
– Vi behöver hitta och uppmärksamma de barn som riskerar att råka illa ut. Det handlar många gånger om barn till föräldrar med allvarlig psykisk ohälsa eller en i övrigt ansträngd familjesituation, säger Moa Mannheimer.
- De allra flesta ute i verksamheterna gör sitt yttersta men det är ett svårt arbete. Med respekt för svårigheterna så behöver vi alla bli bättre på vårt jobb, och det finns mycket att dra lärdom av i Socialstyrelsens rapport. Man kan exempelvis identifiera vilka av bristerna man känner igen i sin egen organisation och handla därefter.
– Barn med allvarliga uppförandediagnoser och med normbrytande beteende fångas inte upp i tillräcklig omfattning, enligt Moa Mannheimer.
Det som sticker ut i rapporten är att det i endast tre fall fanns uppgifter om att barnet varit utsatt för våld tidigare. Sannolikt har det ändå funnits någon form av utsatthet men som kanske inte varit så tydlig.
– Vi behöver hitta och uppmärksamma de barn som riskerar att råka illa ut. Det handlar många gånger om barn till föräldrar med allvarlig psykisk ohälsa eller en i övrigt ansträngd familjesituation, säger Moa Mannheimer.
Stort antal brister
I utredningarna identifierades ett 30-tal brister i samhällets insatser. Ett exempel är att socialtjänsten inte alltid inleder utredningar om barn trots allvarliga problem, eller att man inte följer upp ett barns situation efter avslutad utredning. Ett annat är att varken hälso- och sjukvården eller socialtjänsten frågar barnet om våld hemma. Generellt kan man i utredningarna se passivitet och brist på samordnade insatser.- De allra flesta ute i verksamheterna gör sitt yttersta men det är ett svårt arbete. Med respekt för svårigheterna så behöver vi alla bli bättre på vårt jobb, och det finns mycket att dra lärdom av i Socialstyrelsens rapport. Man kan exempelvis identifiera vilka av bristerna man känner igen i sin egen organisation och handla därefter.
Gärningspersonerna bakom brotten
Av brottsoffren i utredningarna som rör barn, är 16 pojkar och 10 flickor. Gärningspersonerna bestod av 17 pojkar/män och 4 kvinnor. När barn dödats är det i de flesta fall en förälder som begår brottet, men det finns också barn som dödats av ett annat jämnårigt barn eller annan vuxen.– Barn med allvarliga uppförandediagnoser och med normbrytande beteende fångas inte upp i tillräcklig omfattning, enligt Moa Mannheimer.
Det som sticker ut i rapporten är att det i endast tre fall fanns uppgifter om att barnet varit utsatt för våld tidigare. Sannolikt har det ändå funnits någon form av utsatthet men som kanske inte varit så tydlig.
Vad behöver göras för att förebygga?
Socialstyrelsens utredningar visar att många av brottsoffren och gärningspersonerna hade haft omfattande kontakter med olika samhällsaktörer - ofta kort tid före de aktuella brotten. Socialstyrelsens sammanfattar sina förslag till åtgärder i fyra utvecklingsområden:
• Stärka implementeringen av befintlig reglering och stödmaterial. Centralt är att ledningen driver förändringsarbetet
• Stärka samverkan runt enskilda personer
• Utveckla metoder och arbetssätt
• Se över behovet av reglering inom vissa områden
