21 december 2016

De senaste åren har en lång rad idrottsprojekt startat i utsatta områden som ett sätt att hantera sociala problem och stävja brottslighet. Projekten har blivit en del av samhällets socialpolitiska satsningar. Är de alltid av godo, är en fråga som väcks i en ny avhandling.

 Kommunerna satsar allt mer på att mobilisera människor i civilsamhället och sociala entreprenörer, istället för att bedriva sociala insatser genom skola, fritidsgård och socialtjänst. Idrottens växande sociala betydelse är ett exempel på det. Det visar David Ekholm vid Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier (ISV) i sin avhandling (bilden nedan).

– Jag vill synliggöra den här utvecklingen. Vi tar ofta för givet att idrottssatsningarna är bra och hälsosamma men det finns skäl att titta på dem även ur ett kritiskt perspektiv, säger David Ekholm.
Han har studerat utvecklingen av idrottsprojekten i Sverige och även på nära håll följt en sådan verksamhet i ett område präglat av social och ekonomisk utsatthet och där syftet varit integration och brottsprevention.

Tanken med satsningarna är att ungdomarna med hjälp av idrottens gemenskap ska få ett bättre självförtroende, självkänsla och en tro på framtiden. Idrotten ska också med sin fostrande roll leda till att de unga säger nej till droger och att de väljer skötsamhet och skolgång.

– Det kan vara jättebra för enskilda ungdomar. Men samtidigt innebär det att de socialpolitiska problemen fokuserar på ungas uppförande och val. De strukturella perspektiven med att människor lever i fattigdom, segregation och utsatthet hamnar i skymundan.

Gör fantastiskt jobb


I den svenska traditionella välfärdspolitiken har materiell utsatthet och strukturell ojämlikhet tidigare stått i fokus för socialpolitiska satsningar. Nu växer en ny form av socialpolitik fram som betonar selektiva insatser med inriktning på fostran och uppförande av enskilda individer, menar David Ekholm.

– Idrottsledarna gör många gånger ett fantastiskt jobb, de är väldigt engagerade och entusiastiska. Men det är viktigt att sätta in idrottsprojekten i ett större sammanhang där tendensen är att individer alltmer görs ansvariga för sin egen välfärd.

Avprofessionaliserat arbete


Avhandlingen visar också att det sociala arbetet blir mer avprofessionaliserat när idrottsledare och andra frivilliga, liksom välgörenhetsarbete, får en större plats i det socialpolitiska bygget. I det traditionella sociala arbetet värderas socialarbetarnas professionella kompetens. Här ligger fokus mer på frivilligledarnas egna erfarenheter och historia, som att till exempel ha levt i utsatthet eller i segregerade områden.

– Min avhandling visar hur utvecklingen ser ut, hur den kan förstås och vilka socialpolitiska effekter som den här sortens verksamhet bär med sig. Det är sedan upp till politiker och beslutsfattare att bedöma om utvecklingen är bra eller dålig.

Foto på skor: Wikimedia
Foto på David Ekholm: Anneli Silvén Hagström

Senaste nytt från LiU

Ny utformning för utbildningar inom medieteknik och elektronik

Två av LiU:s civilingenjörsutbildningar har nu gjorts om för att ännu bättre matcha arbetsmarknadens behov. Det handlar om utbildningarna inom medieteknik och artificiell intelligens samt elektronik och systemdesign.

Tåg på station.

Punktligare tåg med striktare tidtabeller

Ett tydligare regelverk när Trafikverket lägger tågens tidtabeller skulle minska antalet förseningar. Det har Emma Solinen visat i sin avhandling från Linköpings universitet och vissa av metoderna är redan implementerade hos Trafikverket.

Theopisti Stylianou-Lambert.

Theopisti Stylianou-Lambert blir nästa Moa Martinsonprofessor

Theopisti Stylianou-Lambert är visuell konstnär/forskare och professor vid Cyperns tekniska universitet. Hennes forskning och konst fokuserar på museistudier och visuell sociologi, med särskild tonvikt på fotografi och framväxande teknologier.