– Jag har knutit viktiga och givande kontakter med kollegor från olika fält. Det har fört mig närmare den här delen av världen, samt de världar som migranter till Sverige bär med sig. Det har varit meningsfullt, jag har kunnat bredda min förståelse för världen ur olika perspektiv.
Hon medger att det även har varit ett tufft år, präglat av svåra och omvälvande världshändelser som påverkat henne starkt. Men trots det ser hon tillbaka med tacksamhet över vad hon har lärt sig och betonar hur värdefullt det är att engagera sig både inom och utanför akademin.
– Jag har lärt mig mycket om mig själv och mitt eget arbete – om vem jag skriver för och var det får betydelse.
Under året arrangerade hon tillsammans med Jonathan Beller filmserien ”Moving Worlds”, där publiken till de åtta filmerna deltog i viktiga och givande samtal.
– Att se film tillsammans och sedan föra diskussioner om det vi hade sett var en fin möjlighet för oss att föra samtal med människor både inom och utanför akademin. Jag har insett hur viktigt det är med den här typen av regelbunden, tillgänglig intellektuell dialog med människor från olika bakgrunder.
Nya perspektiv och oväntad skönhet
– Jag har lärt mig mycket om villkoren för migrantgrupper här i Sverige och om den rasism de möter, både genom mina fantastiska kollegor på REMESO och genom samtal med människor utanför universitetsvärlden.
Hon berättar att även fritiden var givande och att hon blev tagen av den naturliga skönheten i hennes omgivning.
– Jag har blivit glatt överraskad av Norrköpings vackra natur. Det finns fåglar, kaniner, blommor och träd mitt i den postindustriella stadsmiljön. Men jag har även upplevt en utmanande tid under de extremt korta dagarna med dagsljus under vintern.
Akademiska kontraster och framtida engagemang
Tiden vid LiU har även synliggjort skillnader i akademisk kultur mellan Sverige och USA.
– Jag har särskilt slagits av hur stor betydelse staten har för innehållet och inramningen av det intellektuella arbetet här i Sverige. Det är ganska annorlunda från vad jag är van vid.
Dessa erfarenheter har stärkt hennes engagemang för inkluderande och globalt förankrad forskning.
– De svenska och europeiska perspektiven jag har mött här, har stärkt min vilja att utforska alternativa forskningsmetoder. Något som kan bygga bättre broar för kommunikation och utbyte, speciellt med Asien.
Med blicken framåt – och hoppet i behåll
Inför återresan till USA är framtiden fortfarande oviss för Neferti. Trots de rådande politiska svårigheterna finner hon hopp i marginaliserade gruppers motståndskraft och kreativitet.
– Jag vill fortsätta det arbete jag påbörjat, men också utforska nya sätt att lära och verka i dessa utmanande tider. Det som ger mig hopp nu är, som alltid, de kreativa och omsorgsfulla förmågorna hos dem som är mest marginaliserade, säger hon och syftar just nu speciellt på det palestinska folket.