Nu har vi lämnat jorden, tänkte Agnes Ytterberg när hon stod på 2000 meters höjd i Anderna med molnregnskogen under sig.
Hon är en av de 14 studenterna som for till Ecuador på två veckors studieresa i mars inom ramen för en kurs för studenter på mastersprogrammen Ecology and the Environment samt Applied Ethology and Animal Biology.
– Resan tog studierna till en helt annan nivå. Att stå mitt i verkligheten är något helt annat än att läsa teoretiskt om den. Nu kunde vi ta in miljöerna på riktigt. Lyssna, känna och prata med människor som bor och försörjer sig här. Och vi kunde ställa hur många frågor som helst till de guider vi hade med oss hela dagarna, säger Agnes Ytterberg.
Det genomgående temat var bevarandefrågor, restaurering av exploaterade områden, skydd av habitat och ekosystem, diskussioner kring hållbarhet.
Karl-Olof Bergman. Foto Thor Balkhed– Min tanke var att ge studenterna mer hopp än frustration. Det görs mycket för att återställa förstörd regnskog och jag ville visa inspirerande projekt, säger Karl-Olof Bergman, universitetslektor på Linköpings universitet.
Han hade valt fyra områden som studenterna fick studera. Två av dem var molnregnskog 2 – 3000 meter över havet. För jämförelsens skull en skog öster och en väster om Anderna. Nästa mål var regnskogen i Amazonas lågland med översvämningsområden av olika karaktär. Resan avslutades på 4 000 meters höjd med alpina busk- och grässtäpper och en mycket speciell skog, den enda i världen som växer på så hög höjd.
– I tre av miljöerna pågår ett aktivt bevarandearbete finansierat av stiftelser, organisationer och med besöksavgifter. Till exempel markköp, artskydd eller forskningsprojekt. Och vi fick på plats se hur föreningen Rädda regnskogen skyddar molnregnskogen i nordvästra Ecuador.
Som kontrast: skövlade miljöer och krackelerade ekosystem som flöt förbi utanför bussfönstren.
– Ytligt sett kan det vara vackert. Till exempel vidsträckta, gröna grässlätter med enstaka träd. Tills man upptäcker invasiva gräsarter och inser att det här är en före detta regnskog. Det är viktigt att man kan förstå vad det är man ser, säger Karl-Olof Bergman.
Studerade olika delar av regnskogen
Studenternas uppgifter handlade mycket om att jämföra hur flora och fauna utvecklas i olika stadier av bevarandeåtgärder kontra opåverkade habitat och biotoper. Varje grupp hade förberett redovisningar om var sitt habitat utifrån litteraturstudier, alltifrån bakgrundshistoria till diskussionspunkter om hur insatser för återställandet av markområden slagit ut – och ur vilka utgångspunkter.
– Balansen mellan utnyttjande och bevarande. Hur ska människorna kunna försörja sig som lever här uppe? Numera betas dessa marker ofta med kor och får, vilket orsakar jorderosion. En återgång till traditionella tamdjur som lamor skulle kunna var en lösning.
Mer jordnära var inventeringen av insekter och fågelarter, och undersökningar av kottepalmer och växter som har träd och trädklykor som växtplats.
– Det var häftigt att se hur till exempel rosettväxter och orkidéer växer sig större med tiden. Det är en tydlig skillnad mellan deras storlek i återplanterad skog jämfört med en opåverkad. Varje träd är ett eget ekosystem, ju äldre desto rikare. Det var fascinerande att se hur växterna liksom samlar ihop en jordhög i sin rosett och som förbättrar växtplatsen.
Fick pröva egna mätmetoder
Innan resan hade studenterna tagit fram mätmetoder som skulle provas i fält.
– Till exempel modeller för inventering eller skattning av storleken på djurpopulationer. Vi i vår grupp hade väl väntat oss att en del skulle slå fel, men de fungerade i nästan alla fall, säger Niklas Lindell.
Amazonas med rosa floddelfiner, anakondor, ullapor, arapapegojor, sengångare, stora fågelspindlar och kackerlackor … full av sagodjur. Och så besöken i Andernas molnregnskogar med sina märkliga trädormbunkar och mängderna av orkidéer och kolibrier.
– Vi blev helt överväldigande från första stund. Regnskogen var precis som man tänker sig. Full av ljud och lukter, säger Agnes Ytterberg.
– Och tänk, när jag gick ut på balkongen på lodgen där vi bodde i molnregnskogen, stod en tapir med sin unge nedanför. Vilken märklig tur!
Men den stora höjdpunkten var bilderna från en nattkamera som studenterna satt upp.
– Vi lyckades få med en ozelot som traskade förbi, säger Agnes Ytterberg.
– Det är ett vanligt kattdjur i Ecuadors skogar, men väldigt ovanligt att se, säger Karl-Olof Bergman.
Instängda på hotellet
Allt gick enligt plan tills dag 13.
– I Amazonas fungerar inte internet och ganska sent började vi ana de storskaliga konsekvenserna av coronapandemin. Militär hade fått rycka ut för att se till att turisterna lämnade områdena. Vi sågs som potentiella smittbärare och fick korta av resan en halv dag, sedan blev vi instängda på vårt hotell i Quito eftersom det rådde utegångsförbud.
Ett dygn och 50 chokladkakor senare vidtog omgångar av köande ute på flygplatsen för att runda reserestriktionerna i Europa.
– Efter timmar lyckades vi boka om biljetterna för fyra studenter som egentligen skulle åt andra håll. De övriga i gruppen kom ändå iväg på sina ordinarie biljetter, men en blev kvar med oss två lärare. Först sent på kvällen kunde vi tre flyga till Paris och Arlanda för att ta tåget hem, berättar Karl-Olof Bergman.
Artikeln är tidigare publicerad i LiU magasin nr 2 2020
