Samhällsintresset har han fått med sig från sina föräldrar som flydde från Somalia på 1990-talet. Samtalen hemma väckte tidigt hans intresse för samhällsfrågor.
– Mina föräldrar hjälpte mig också att förstå vikten av utbildning. Att kunskap både är ett sätt att hjälpa sig själv och andra.
Det där är något som Hamza Mostafa återkommer till under vårt samtal. Att kunskap är makt. Men även att allt inte bara handlar om ”jag, jag, jag” som han säger.
– Livet är så mycket mer än mig själv. Jag vill också bidra, vara en resurs för samhället.
Hamza Mostafa och hans mamma Faaiso Abdirahman. Foto Anna Nilsen2019 fick Hamza tre nationella priser för just detta, sitt arbete för andra. Två av priserna fick han för sitt engagemang i mångfaldsfrågor och för sitt positiva ledarskap. Det tredje priset delades ut av kungen där Hamza prisades för att han genom sitt ledarskap skapar möjligheter och framtidstro för människor världen över.
Under de senaste åren har han bland annat bidragit till att genom pengainsamling ordna elektricitet till ett förlossningssjukhus i Somalia och byggt upp ungdomsverksamhet i sin egen stadsdel Ryd i Linköping.
– Förra sommaren hade vi till exempel aktiviteter för barn som blir kvar hemma under lovet. Sommaren kan vara en mardröm för en del.
Hamza Mostafa är också en av huvudpersonerna bakom Ortens bästa poet i Linköping, en nationell poesitävling som bidragit till att massor av unga människor i förorterna genom sina nedskrivna tankar och upplevelser kunnat göra sin röst hörd.
Foto Anna NilsenMen att våga kliva fram, leda och visa upp sig själv har inte alltid varit en självklarhet.
– Jag avvek under barndomen. Var kraftigt överviktig och tog inte mycket plats, var rädd för det där med ”jävla tjockis”. Det begränsade min möjlighet till utveckling, jag gav inte mig själv en ärlig chans. Oroade mig för vad andra skulle tycka, att de skulle trycka ner mig.
På gymnasiet växte Hamzas självförtroende, liksom hans nyfikenhet på omvärlden. Han hade också börjat upptäcka och förstå de fördomar och den strukturella diskriminering han som svart och boende i stadsdelen Ryd upplevde sig vara utsatt för. Hamza Mostafa ger – nästan lite motvilligt, för det är minnen som gör ont – några exempel.
– Det var allt ifrån att en lärare ifrågasatte att det verkligen var jag som skrivit den där uppsatsen som var så bra, till att jag inte blev kallad till jobbintervju trots att jag hade mer meriter än min svenska kompis som fick jobbet. Eller att jag fortfarande blir stoppad av polisen som vill ha mitt personnummer och undrar vad jag gör ute sent på kvällen.
Små, små saker i vardagen.
Hamza Mostafa och hans mamma i Ryd där han växte upp. Foto Anna NilsenHans erfarenheter och det växande samhällsintresset ledde till att han började engagera sig ideellt i organisationer som Röda korset och Byrån mot diskriminering. Föräldrarna stöttade och en god förebild blev också kompisen Suad Ali som läste statsvetenskap på LiU – och som långt senare blev utsedd till Årets Alumn. Hon uppmanade Hamza att hitta sina hjärtefrågor och gå vidare till akademiska studier.
– Suad berättade om sin egen resa och jag följde i hennes fotspår. Samtalen med henne har betytt enormt mycket för min utveckling.
Annat som drivit honom har varit att ge kärlek tillbaka till sina föräldrar, och religionen.
– Jag är muslim och inom islam ser vi livet som ett test. Genom att försöka göra gott och vara en bra människa kommer det att ge utdelning senare, i ett annat liv. På så vis är det lättare att vara ödmjuk och att tänka mer på konsekvenserna av ens handlingar.
Foto Anna NilsenUnder åren på LiU läste Hamza statsvetenskap och företagsekonomi. I sitt ideella arbete lärde han sig mycket om organisationsstrukturer, retorik och ledarskap.
Numera pendlar han mellan Linköping och Stockholm och har tillsammans med några kompisar byggt upp ett företag – Podhem – som satsar på ett nytt slags boende för att minska bostadsbristen, inte minst i storstadsområden.
– Vi vill engagera villaägare att bygga smarta, små hus i sina trädgårdar och hyra ut dem. På så vis kan de tjäna pengar och någon annan får tak över huvudet. Liknande koncept, som Airbnb och privatpersoner som hyr ut sina bilar finns, så idén är varken särskilt ny eller kontroversiell.
Som nybliven entreprenör hoppas han tjäna pengar, fast inte bara för att nyttja dem för egen del, betonar han.
Han vill också bidra till samhällsutveckling och social hållbarhet.
– Ett av mina mål är att i framtiden komma tillbaka till Ryd och andra förorter för att investera i människorna där.
– Mina föräldrar hjälpte mig också att förstå vikten av utbildning. Att kunskap både är ett sätt att hjälpa sig själv och andra.
Det där är något som Hamza Mostafa återkommer till under vårt samtal. Att kunskap är makt. Men även att allt inte bara handlar om ”jag, jag, jag” som han säger.
– Livet är så mycket mer än mig själv. Jag vill också bidra, vara en resurs för samhället.
Ledarskap och framtidstro
Under de senaste åren har han bland annat bidragit till att genom pengainsamling ordna elektricitet till ett förlossningssjukhus i Somalia och byggt upp ungdomsverksamhet i sin egen stadsdel Ryd i Linköping.
Ortens bästa poet
– Förra sommaren hade vi till exempel aktiviteter för barn som blir kvar hemma under lovet. Sommaren kan vara en mardröm för en del.
Hamza Mostafa är också en av huvudpersonerna bakom Ortens bästa poet i Linköping, en nationell poesitävling som bidragit till att massor av unga människor i förorterna genom sina nedskrivna tankar och upplevelser kunnat göra sin röst hörd.
– Jag avvek under barndomen. Var kraftigt överviktig och tog inte mycket plats, var rädd för det där med ”jävla tjockis”. Det begränsade min möjlighet till utveckling, jag gav inte mig själv en ärlig chans. Oroade mig för vad andra skulle tycka, att de skulle trycka ner mig.
Strukturell diskriminering
På gymnasiet växte Hamzas självförtroende, liksom hans nyfikenhet på omvärlden. Han hade också börjat upptäcka och förstå de fördomar och den strukturella diskriminering han som svart och boende i stadsdelen Ryd upplevde sig vara utsatt för. Hamza Mostafa ger – nästan lite motvilligt, för det är minnen som gör ont – några exempel.
– Det var allt ifrån att en lärare ifrågasatte att det verkligen var jag som skrivit den där uppsatsen som var så bra, till att jag inte blev kallad till jobbintervju trots att jag hade mer meriter än min svenska kompis som fick jobbet. Eller att jag fortfarande blir stoppad av polisen som vill ha mitt personnummer och undrar vad jag gör ute sent på kvällen.
Små, små saker i vardagen.
Växande samhällsintresse
– Suad berättade om sin egen resa och jag följde i hennes fotspår. Samtalen med henne har betytt enormt mycket för min utveckling.
Annat som drivit honom har varit att ge kärlek tillbaka till sina föräldrar, och religionen.
– Jag är muslim och inom islam ser vi livet som ett test. Genom att försöka göra gott och vara en bra människa kommer det att ge utdelning senare, i ett annat liv. På så vis är det lättare att vara ödmjuk och att tänka mer på konsekvenserna av ens handlingar.
Vill minska bostadsbristen
Numera pendlar han mellan Linköping och Stockholm och har tillsammans med några kompisar byggt upp ett företag – Podhem – som satsar på ett nytt slags boende för att minska bostadsbristen, inte minst i storstadsområden.
– Vi vill engagera villaägare att bygga smarta, små hus i sina trädgårdar och hyra ut dem. På så vis kan de tjäna pengar och någon annan får tak över huvudet. Liknande koncept, som Airbnb och privatpersoner som hyr ut sina bilar finns, så idén är varken särskilt ny eller kontroversiell.
Komma tillbaka till Ryd
Som nybliven entreprenör hoppas han tjäna pengar, fast inte bara för att nyttja dem för egen del, betonar han.
Han vill också bidra till samhällsutveckling och social hållbarhet.
– Ett av mina mål är att i framtiden komma tillbaka till Ryd och andra förorter för att investera i människorna där.
