Titta på den svartvita bilden. Den är tagen i domkyrkan i Linköping en fantastisk försommardag 1973. Den allra första promoveringsceremonin vid stadens nya högskola är inne på sluttampen. Bengt Normann, Olle Stendahl och Christer Tagesson ler stolt i sina doktorshattar.
– Jag minns att det var väldigt högtidligt. Man var uppfylld över av att man gjort något bra och så var det förstås väldigt stort att Astrid Lindgren samtidigt blev hedersdoktor vid Filosofiska fakulteten, säger Christer Tagesson. Tre glada nypromoverade doktorer! Bengt Normann, Olle Stendahl och Christer Tagesson i domkyrkan i Linköping 1973. Foto Privat
Bengt Normann får upp liknande minnen när vi samlats i hans villa 50 år senare. Olle Stendahl funderar en stund. Han snurrar lite på doktorshatten, som är i ypperligt skick.
– Jag minns att min gamla mormor tyckte att det var väldigt kul att jag skulle bli doktor och köpte hatten åt mig.
Bengt fick hatten av sin mor. Christer minns inte riktigt hur hans finansierades.
– Men jag är säker att jag betalat för den!
Flyttar till Linköping
Trion skrattar. Det har de gjort i många år tillsammans. Första gången Christer och Olles vägar korsades var när de började läsa medicin i Lund 1966. Bengt Normann flyttade till samma stad några år senare för att ta ut sin läkarexamen, efter att ha läst alla kurser i Uppsala, och doktorera hos docent Lars Edebo. Han fick ganska snabbt veta att Edebo snart skulle få en professur i medicinsk mikrobiologi på den nya högskolan i Linköping och var helt inställd på att flytta med. Astrid Lindgren blev hedersdoktor vid Linköpings högskola 1973. Foto Arkivbild: Linköping universitet
Men det behövdes självklart fler personer för att bygga upp den nya verksamheten i Linköping. Olle Stendahl och Christer Tagesson, som börjat med mindre mikrobiologiska forskningsprojekt i Lund, fick frågan att följa med och arbeta som assistenter samtidigt som de fick möjligheten att doktorera.
– ”Först tänkte jag: Linköping? Var fasen ligger det?" Men sedan förstod man snabbt vilken fantastisk möjlighet det var och skulle det inte passa var det bara att åka tillbaka till Lund igen. Men så blev det ju inte. Lars Edebo gav oss stora friheter att arbeta efter egna huvuden och snabbt växa till självständiga forskare, säger Christer Tagesson.
Stor pionjäranda
Så när den medicinska utbildningen startade och de första läkarstudenterna kom till Linköping på hösten 1969 hade trion flyttat till Östergötland.
– Jag minns att laboratoriet inte var färdigbyggt och när vi skulle ha undervisning fick vi klättra över byggställningar. Det var en verklig pionjäranda, studenterna tyckte att det var väldigt positivt och vi fick en mycket fin relation, säger Bengt Normann.
Olle Stendahl minns tiden som ung forskare med stor värme:
– På den tiden när du berättade att du höll på med forskning var det många som tyckte att det var väldigt spännande, komplicerat och svårt. Förtjänt eller inte, men man fick faktiskt en ganska upphöjd roll, speciellt i en liten stad som Linköping. Olle Stendahl. Foto Cissi Säfström
Kommande fyra år blev intensiva och händelserika för trion. Det rådde nybyggaranda och en familjär känsla när avdelningen för medicinsk mikrobiologi, precis som flera andra delar av den nya högskolan (Linköping blev universitet först 1975), skulle byggas upp från grunden. Att Bengt sedan skulle disputera våren 1973 var helt klart. Att Olle och Christer skulle komma i fas var bara några månader innan promoveringen inte helt spikat. Men avhandlingarna blev klara, de blev doktorer alla tre – en stor prestation som också blev en språngbräda till deras framgångsrika yrkeskarriärer.
Karriärer som alla kretsat runt LiU.
Varit anställd längst
Bengt Normann blev infektionsläkare och senare även smittskyddsläkare. Under hela sitt yrkesverksamma liv fortsatte han även att undervisa vid Medicinska fakulteten.
Christer Tagesson satsade på forskningen, blev docent i klinisk kemi och senare professor i arbets- och miljömedicin. Olle Stendahl fortsatte med mikrobiologi, blev snabbt docent och fick ta över professuren i Linköping på 1980-talet. Därefter blev han bland annat dekan när Hälsouniversitetet kom till 1986 och har haft olika förordnanden vid LiU ända fram till 2022. Bengt Normann. Foto Cissi Säfström
– Ja, jag är nog den som varit anställd allra längst. Det har aldrig funnits anledning att söka sig någon annanstans. Linköping var en småstad innan universitetet kom till och det är roligare att vara där utvecklingen går framåt och man inte bara försöker bevara det redan etablerade, säger Olle Stendahl.
Vid sidan av deras olika yrkeskarriärer har trion haft en fin kontakt under alla år och träffas allihop vid kräftskivor och andra tillställningar. Minst en gång i veckan motionerar Christer och Olle tillsammans. Gärna med långa promenader.
– Då brukar vi diskutera viktiga saker, som akademins utveckling, säger Christer Tagesson.
Kulmen på fantastisk tid
Hur akademin utvecklats under ett halvt sekel finns mycket att tänka och prata kring. Det kommer säkerligen att göras under den akademiska högtiden i slutet av maj då de promoveras som tre av totalt åtta jubeldoktorer – de allra första vid Linköpings universitet. Christer Tagesson. Foto Cissi Säfström
– Mycket har hänt i Linköping under de här åren, universitetet har hela tiden tänkt nytt och varit först med många saker såväl pedagogiskt som ämnesmässigt. Att fått vara med om det känns stort, säger Christer Tagesson.
Olle Stendahl snurrar ett nytt varv på doktorshatten innan han avslutar.
– Det kommer nog kännas som kulmen på en fantastisk tid vi haft lyckan att vara med om. Under 1960-, 70- och 80-talet var möjligheterna stora och man behövde inte hela tiden fundera över finansieringen utan kunde fokusera på det som var viktigt: forskning, undervisning och utveckling. Och vår berättelse speglar nog litegrann den framgången, när arbete och det sociala går ihop på ett väldigt fint sätt.
FAKTA: Jubeldoktorer
En jubeldoktor, på latin ”doctor jubilaris”, är en titel som tilldelas den som promoverats till doktor för 50 år sedan. Vid den akademiska högtiden 26-27 maj 2023 kan Linköpings universitet för första gången uppmärksamma jubeldoktorer, det vill säga de som promoverades 1973. Från den Medicinska fakulteteten promoveras: Olle Stendahl, Bengt Normann, Christer Tagesson, Rolf Andersson, Arne Tärnvik och Hans Arnqvist. Från den Filosofiska fakulteten promoveras Martin Ribe och Gunnar Åberg.
