09 april 2020

En pandemi är bland det svåraste ett land kan råka ut för. Det finns ingen möjlighet att klara krisen utan hjälp av frivilliga. För samhället gäller det att ta vara på engagemanget och organisera det på ett bra sätt. Det säger Sofie Pilemalm, kris- och olycksforskare vid LiU.

Sofie Pilemalm
Sofie Pilemalm är föreståndare för CARER,  Centrum för forskning inom respons- och räddningssystem, vid Linköpings universitet. Jenny Ahlgren

Många vill bidra

Västra Götalandsregionen har en särskild sajt för alla som vill hjälpa till. I Stockholm anmälde sig 6500 personer för att göra en insats i sjukvården. En Facebook-grupp för att handla och köra hem mat till äldre fick på två dygn 5000 medlemmar. Svenska kyrkan, Rädda barnen och Stadsmissionen – för att bara nämna tre organisationer – organiserar ut stora mängder volontärer. Kort sagt: engagemanget i coronakrisens spår är enormt.

Sofie Pilemalm är professor i informatik och har studerat hanteringen av olyckor och kriser sedan tsunamin 2004. Då var de frivilliga insatserna relativt små och oorganiserade, ibland till och med missriktade. Av myndigheterna sågs de frivilliga och frivilligorganisationerna ibland som ett problem, personer som mest lade sig i och var i vägen.

Sofie Pilemalm på Teams under den här intervjun.

- Så är det inte alls i dag. I dag skulle jag säga att alla är överens om att det frivilliga arbetet är helt nödvändigt. Vid så här stora och allvarliga händelser måste en stor del av befolkningen engageras, säger hon.

Viljan att hjälpa är enorm. Är du förvånad?

- Nej, det som händer följer ungefär samma mönster som vid sett tidigare, inte minst vid naturkatastrofer i USA. Det som sker är både att grupper uppstår spontant i sociala medier och att många söker sig till etablerade organisationer som Röda korset.

Måste hjälpas åt

För samhället är engagemanget inte bara bra, utan en förutsättning för att vi ska klara krisen, menar också Sofie Pilemalm. Tiden är förbi då vi kunde luta oss tillbaka och hoppas att myndigheterna skulle lösa alla problem. Kanske har den tiden för övrigt aldrig funnits? För detta är samhällets resurser för små och utmaningarna alltför stora.

Framför allt kan volontärer göra stora sociala insatser och avlasta den professionella personalen som kan ägna sig åt det den är bäst på. Erfarenheterna från de stora skogsbränderna visar att frivilliga också ofta kan göra mer nytta än man först tror.

- Då var det en del räddningspersonal som sade att det inte skulle fungera med frivilliga för operativt släckarbete, och att man skulle göra allt själva. Men sedan kom man till en punkt då de verkligen behövdes och det visade sig att de också kunde dra slang. Nu säger man tvärt om att man inte hade lyckats utan de frivilliga insatserna, bränderna var helt enkelt för många och stora samtidigt.

Kontroll och verifiering

Den stora utmaningen med frivilliga insatser, i synnerhet när väldigt många vill hjälpa till på samma gång, är att strukturera och organisera arbetet. Vilka kompetenser finns, hur fördelas de bäst och hur håller man koll på vad alla gör? Systemen för att göra detta finns inte riktigt i Sverige i dag, även om både organisationer och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, försöker organisera arbetet. Många forskare, inte minst på LiU, har också pekat på behovet av tekniskt stöd, till exempel i appar, för att matcha kompetensen hos frivilliga med behoven.

Sofie Pilemalm på konferensen Framtidens skadeplats 2020.I möjligaste mån är det också viktigt att kontrollera och verifiera de frivilliga. Även om de allra flesta har ett uppriktigt intresse av att hjälpa till, dyker det ibland också upp personer som mer är ute efter spänningen eller kanske har psykiska problem. Det har Sofie Pilemalm sett i sin egen forskning om frivilliga räddningsinsatser vid olyckor.

- Ja, i några fall har det gått över styr. Det har varit personer som försökt hacka sig in i kommunikationssystem eller skaffat en massa utrustning och nästan börjat bygga upp egna räddningscentraler. Samtidigt är det här verkligen undantag, det ska man komma ihåg, säger hon.

En annan utmaning är skyddet av de frivilliga och vilka försäkringar som ska gälla. Det har länge varit en omdiskuterad fråga vid frivilligarbete, och ställs på sin spets med risken för smitta. Farorna nu är betydligt större än till exempel vid räddningsarbetet efter en trafikolycka. Det är också viktigt att komma ihåg volontärerna efter insatsen – precis som den anställda personalen behöver de uppföljning och ibland hjälp med samtal och stöd.

Svårt vara förberedd

Sofie Pilemalm återkommer till att pandemier är bland de svåraste katastrofer vi människor kan råka ut för. Värre än terrordåd och tsunamis – som är fruktansvärda och kräver liv, men ändå är tillfälliga – och naturkatastrofer som översvämningar – som oftast är kända i förväg och går att planera för, till exempel genom evakuering. En pandemi kommer plötsligt, sprider sig snabbt geografiskt, skördar liv, slår sönder ekonomin – och inte ens experterna vet hur länge den pågår.

Sverige – och världen – var inte rustat för det som nu händer. Det är ett land egentligen aldrig vid katastrofer.

- Det är ingen hemlighet att vi har monterat ner stora delar av den offentliga sektorn och att sjukvården var hård belastad redan innan. Det gäller också i många andra länder. Samtidigt tror jag att de utvärderingar som kommer att göras efteråt allra mest kommer att titta på samhällets förmåga till omställning och förmågehöjning. Och där min bild att Sverige klarat det ganska bra, i alla fall hittills, säger Sofie Pilemalm.

Hur förbereder vi oss för nästa kris?

- Det går inte att ha lager och beredskap för precis allt. Vi vet inte hur nästa kris ser ut. Det allra viktigaste är just samhällets förmåga att ställa om snabbt, att fördela resurserna på ett nytt sätt. Och att ta vara på alla frivilliga.

Fotnot: Intervjun med Sofie Pilemalm gjordes 7/4 2020.

Mer LiU-forskning om Covid-19 och dess effekter

Porträtt Maria Lerm.

15 miljoner till forskning om epigenetiska förändringar vid covid

En av de stora gåtorna under covidpandemin är varför vissa drabbats hårt av sjukdomen medan andra inte alls. Maria Lerm, professor vid LiU, har tilldelats 15 miljoner kronor från Hjärt-lungfonden för forskning som kan förklara skillnaderna.

Eleonore von Castelmur i labbet.

Viruset som sporrade forskning över gränserna

När coronapandemin svepte över världen hittade virusforskare och proteinkemister snabbt varandra och började samarbeta. Tillsammans kunde de ta fram tester av immunsvaret vid infektion och hjälpa vården.

Spruta med vaccin.

Hur kunde det gå så snabbt att få fram vaccin mot covid-19?

I december 2020 gav EU ett villkorat godkännande för det första vaccinet mot covid-19, mindre än ett år att det konstaterats att viruset kan smitta människor. Vad möjliggjorde den snabba utvecklingen? Hur går de kliniska prövningarna till?

Senaste nytt från LiU

Porträtt Maria Lerm.

15 miljoner till forskning om epigenetiska förändringar vid covid

En av de stora gåtorna under covidpandemin är varför vissa drabbats hårt av sjukdomen medan andra inte alls. Maria Lerm, professor vid LiU, har tilldelats 15 miljoner kronor från Hjärt-lungfonden för forskning som kan förklara skillnaderna.

Eleonore von Castelmur i labbet.

Viruset som sporrade forskning över gränserna

När coronapandemin svepte över världen hittade virusforskare och proteinkemister snabbt varandra och började samarbeta. Tillsammans kunde de ta fram tester av immunsvaret vid infektion och hjälpa vården.

Spruta med vaccin.

Hur kunde det gå så snabbt att få fram vaccin mot covid-19?

I december 2020 gav EU ett villkorat godkännande för det första vaccinet mot covid-19, mindre än ett år att det konstaterats att viruset kan smitta människor. Vad möjliggjorde den snabba utvecklingen? Hur går de kliniska prövningarna till?