Internationellt nätverk
“Hello from India, Brazil, Japan. . . and Hudiksvall!” Ett 30-tal forskare, och några praktiker, deltog på torsdagen i ett digitalt seminarium om forskning och innovationer under coronakrisen. Initiativtagare var Solmaz Filiz Karabag, innovationsforskare och biträdande professor, och Petter Krus, professor i fluida och mekatroniska system, vid IEI, Institutionen för industriell och ekonomisk utveckling.
Solmaz Filiz Karabag.
Idén föddes när LiU-forskarna, från två helt olika avdelningar, sprang på varandra i A-huset, några dagar innan övergången till LiU:s distansläge. Över hela världen hade de kollegor som redan satt, eller snart skulle sitta, hemma och arbetade.
- Det var ett problem som också blev en möjlighet. När alla måste vara hemma försvinner de geografiska skillnaderna, alla är lika isolerade oavsett var man befinner sig. Då är det också enkelt att dra ihop ett sånt här event, säger Petter Krus.
Brasilien och Hudiksvall
Bakom arrangemanget stod också Luciana Pereira, forskare vid Universidade Federal do ABC i Brasilien, och Paul Bogatir, samordnare för Hudiksvalls hydraulikkluster, HHK. Båda har redan ett etablerat samarbete med LiU.
Målet med seminariet var att får ett globalt perspektiv på coronakrisen med olika perspektiv från olika världsdelar. Flera deltagare betonade den snabba omställningen både när det gäller organisation, produktion och tjänster. Två exempel: i Indien har tåg byggts om till rullande sjukhus. I Brasilien har militärens tillverkning av skottsäkra väster övergått i produktion av skydd mot coronaviruset. Den brasilianska försvarsmakten talar inte längre om ”fiender” utan om ”förmågor” – vad den kan bidra med på olika områden.
Kanske förändras också vårt beteende. En deltagare vittnade om hur aktiviteten är märkbart större på digitala möten, där alla deltagare bidrar och säger något. På vanliga fysiska möten är det vanligt att några sitter tysta, medan andra pratar desto mer.
Tvingar fram förändring
Viktiga framtidsfrågor är vad som blir bestående i alla dessa förändringar. Och vad som bör bli det? De flesta verkar överens om att digitalisering och innovationer får en kraftig knuff framåt - och det stora behovet av flexibilitet och lärande.
Petter Krus beskriver coronakrisen som den största disruptionen (störningen) i samhället sedan andra världskriget.
- Den har tvingat fram en flexibilitet och nya förmågor, som säkert kan vara till nytta också efter krisen. Ett sånt här seminarium har vi till exempel aldrig arrangerat så snabbt tidigare, säger han.
- Både akademin och näringslivet utvecklas och vågar mer, helt enkelt för att man måste göra det. Coronakrisen innebär ett nytt läge för alla och att ingen kan säga vad som är rätt och fel, tillägger Paul Bogatir.
Kan bli fortsättning
Redan nu planerar initiativtagarna en andra workshop. På längre sikt finns också planer på ett mer permanent nätverk och kanske en internationell kunskapsplattform, ”Knowledge society without borders”.
- Vi är mycket nöjda med seminariet. Vi lärde oss mycket, inte minst hur man i andra länder hittar nya sätt att agera under krisen. Vi diskuterade hur man kan tänka i framtiden för att möta liknande utmaningar, säger Solmaz Filiz Karabag.
- Rent praktiskt lärde vi oss också mycket om tekniken och hur man håller en sån här workshop. Vi försökte medvetet öka engagemanget bland deltagarna.
Namnet Phoenix uppstod i planeringen av seminariet. Det syftar på myten om fågel Fenix som föds på nytt och reser sig ur askan av det gamla.
