I mars slog läkare larm om att flera svenskar med somalisk härkomst fanns bland de döda i covid-19 i Stockholmsområdet. Senare har också andra grupper, exempelvis afroamerikaner i vissa delstater i USA, lyfts som överrepresenterade. Snabbt ställdes frågan varför.
Tillgången på information på olika språk ansågs vara en orsak och svenska myndigheter genomförde informationssatsningar. Men också sociala och kulturella orsaker har lyfts i det offentliga samtalet: trångboddhet, svårigheter att arbeta hemifrån, att det i vissa kulturer finns en tradition av att vara nära och ta hand om sjuka släktingar och vänner.
– Min uppfattning är att myndigheterna fokuserar på ganska klassiska socialmedicinska orsaker så som trångboddhet och att många har den typen av arbeten som inte tillåter dem att arbeta hemifrån. Det är jätteviktiga aspekter, säger Anna Bredström.
Ett offentligt samtal fokuserat på kultur
Men hon är skeptisk till att kultur ofta hamnar i fokus. Anna Bredströms forskning kretsar kring hur etnicitet och migration formar hälsa, vård och biomedicinsk kunskapsproduktion och för henne blir det här en större fråga om jämlik hälsa.
Hon påpekar att hon inte studerat just debatten om corona och migration på något systematiskt sätt, men att hon känner igen resonemangen från andra sammanhang där frågor om migranters hälsa kommer på tal.
– Just kultur och kulturskillnad kommer ofta upp som en viktig aspekt, och det är kanske det som jag känner mig mest skeptisk mot. Det är inte så att kultur inte är viktigt. Kultur spelar roll både för hur vi upplever och tolkar symptom. Det påverkar också vårt vårdsökande beteende, säger Anna Bredström.
Men det gäller att hantera kulturbegreppet på rätt sätt, menar hon. Det är lätt att det förenklas och skapar stereotyper istället för förståelse, och att det bidrar till en slags kulturrasism där andra gruppers kultur görs till problem.
Det som däremot sällan lyfts i den offentliga debatten är hur etnisk diskriminering påverkar vården, säger Anna Bredström. Hon har i sin tidigare forskning studerat hur olika grupper bemöts på bland annat vårdcentraler, ungdomsmottagningar och inom mödravården.
– Hälsa och vård är tyvärr inte jämlik. Vissa grupper drar sig för att söka vård på grund av att de har erfarenheter av att bli illa bemötta, och det sätt som vården är organiserad gör den ganska otillgänglig för många grupper.
Etnicitet och genetiska skillnader
Någonting som också har berörts av media, om än inte i stor utsträckning, är frågan om genetik spelar in i hur sårbara vi är för coronaviruset. Det är ytterligare en aspekt som blir intressant för Anna Bredström och hennes forskning att följa i samband med pandemin. Just nu studerar hon och hennes kollega Shai Mulinari, vid Lunds universitet, hur etnicitet används i populationsgenetiken.
– Målet med den genetiska forskningen är att kunna ställa mer exakta diagnoser och utveckla skräddarsydda behandlingar. Vi studerar genetiken ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv och undersöker vad intresset för genetisk variation inom och mellan olika grupper får för konsekvenser. Kommer genetiken göra att vi tänker på etnicitet som något biologiskt, och vilken effekt får det i så fall för frågor om rasism och jämlik hälsa?
Genom intresset för genetisk variation har både ras och etnicitet blivit allt mer närvarande i den medicinska forskningen, framförallt i USA. Där pågår en kritisk debatt om faran med fokus på etnicitet och ras, säger Anna Bredström, men debatten handlar också om frågor som rör rättvisa och vilka som finns representerade till exempel i kliniska prövningar av olika läkemedel.
– Det blir intressant att följa i vilken utsträckning det här plockas upp i forskningen om det nya coronaviruset, och vilka effekter det kommer få. Kommer genetiska skillnader att studeras som möjlig orsak till vissa etniska gruppers överrepresentation i statistiken? Och kommer i så fall genetiska skillnader vinna mark framför andra förklaringsmodeller som så som social bakgrund eller kultur?
Kan pandemin leda till åtgärder för jämlik hälsa?
Att vissa etniska grupper har drabbats hårdare av coronaviruset och frågan om varför har lyfts i den offentliga debatten. Det är ett steg på vägen, menar Anna Bredström. Men nu handlar det mycket om vilka åtgärder politikerna väljer att ta till.
– Risken är såklart stor att den bild vi får av media förstärker stereotyper och rasism, men jag tror ändå att det är bra att skillnaderna i sårbarhet och utsatthet uppmärksammas. Det har genererat en del satsningar som också kan leda till det bättre. Men för att det ska vara någonting som blir bestående så måste vi förstå vad som behöver göras och göra det på allvar. Annars är ju risken stor att vi om ett år fortsätter som vanligt. Jämlikhetsfrågan är verkligen en fråga för politikerna.
