I en ny vetenskaplig artikel analyseras hur bosättningslagen tillämpas i Sveriges kommuner. Bostaden är en viktig förutsättning för flyktingars socioekonomiska integration. Bosättningslagen implementerades 2016 och innebär att kommuner är skyldiga att ta emot flyktingar enligt anvisningar.
Genom att analysera en enkät, genomförd av Boverket med frågor till Sveriges alla 290 kommuner, beskrivs den kommunala bostadspolitiken och kopplas till olika utfall. I artikeln presenteras en typologi som delar in kommunerna efter hur det själva har uppgett att de arbetar med boendefrågor utifrån bosättningslagen. Det kan till exempel vara att tillgodose ett permanent bostadskontrakt eller olika former av temporära bostadslösningar.
Foto MIKAEL WALLERSTEDT – Att studera nyanländas bostadssituation är viktigt speciellt i relation till de förändringar som skett i migrationspolitiken med övergången till temporära uppehållstillstånd som huvudregel, säger Kristoffer Jutvik, biträdande universitetslektor vid Remeso vid Linköpings universitet, och en av forskarna bakom studien.
De flyktingar som får skydd i Sverige kan alltså drabbas av dubbel osäkerhet, dels på grund av sin status i landet och dels på grund av sin bostadssituation. På det viset förlängs migrationsresan.
– Det är viktigt att förstå hur bostaden och uppehållstillstånd hänger ihop för att skapa en inkluderande mottagning av människor på flykt, säger Kristoffer Jutvik.
Stor variation mellan kommunerna
Beroende på vilken bostadspolitik som drivs i kommunen har kommunerna utrymme att upprätthålla, anpassa eller till och med förhindra långsiktig bosättning av migranter med flyktingbakgrund. Det finns stora variationer mellan kommunerna. Hur de valt att tolka lagen är kopplat till vad det är för karaktär på kommunen, exempelvis landsbygdskommun eller förortskommun, hur situationen på den lokala bostadsmarknaden ser ut, vad kommunen har för tidigare erfarenheter av flyktingmottagande och vad det är för politisk färg på kommunstyret.
I studien medverkar även Emma Holmqvist som är forskare i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) vid Uppsala universitet.
– En restriktiv flyktingpolitik kan inte alltid förklaras med bristande resurser lokalt, som till exempel bostadsbrist. Faktum är att många kommuner där de har få tillgängliga bostäder fortfarande erbjuder permanenta boendealternativ, medan kommuner med stor andel lediga lägenheter väljer att tolka lagen restriktivt, säger Emma Holmqvist, i ett pressmeddelande.
Gamla mottagningsmönster
Även om Bosättningslagen inneburit en initialt rättvisare och jämnare fördelning av flyktingmottagandet mellan kommunerna har ändå gamla mottagningsmönster kvarstått. Överlag har de kommuner som tog emot lägst antal flyktingar i relation till sin folkmängd före 2016 också implementerat den mest restriktiva bostadspolitiken.
– Nästa steg i forskningen består av två huvuddelar, säger Kristoffer Jutvik. I den första delen vill vi få mer kunskap kring hur den lokala bostadspolitiken påverkar de som faktiskt berörs av den, alltså nyanlända flyktingar. Här kommer vi arbeta med en enkätundersökning som genomförts under våren 2022 vid Remeso. I den andra delen vill vi få mer kunskap kring hur tjänstepersoner som arbetar med lokala bostadsfrågor resonerar kring och motiverar skillnaderna i lokal bostadspolitik.
Bakom studien står Emma Holmqvist, forskare i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning, IBF, vid Uppsala universitet, Kristoffer Jutvik, biträdande universitetslektor vid Remeso vid Linköpings universitet samt Gustav Lidén, lektor vid institutionen för humaniora och samhällsvetenskap vid Mittuniversitetet.
Resilience in Local Housing Policy?: Liberal or Restrictive Policy Stances Among Swedish Municipalities Following the Great Migration in the Summer of 2015;
Holmqvist, E. , Jutvik, K. & Lidén, G. (2022). Front. Polit. Sci., publicerad den 20 juni 2022.