– Antalet behandlingar ökar men vi vet inte om antalet ofrivilligt barnlösa ökar. Det finns olika anledningar till att fler söker sig till oss. Lagstiftning som ger nya grupper möjlighet till hjälp, till exempel. Dessutom väntar många med att bli gravida så att de på grund av ålder har svårare att bli med barn och då behöver hjälp.
Gunilla Sydsjö har arbetat i 35 år med barnlösa par. Hon är professor i psykosocial obstetrik och gynekologi. I sitt dagliga arbete är hon aktiv forskare men möter även patienter, och personer som vill bli ägg- eller spermadonatorer.
Gunilla Sydsjö Foto Anna NilsenFamiljer på 2000-talet skiljer sig från tidigare generationers, konstaterar hon.
– Majoriteten är visserligen fortfarande kärnfamiljer, men många skiljer sig, med halvsyskon och nya familjekonstellationer som följd. Det blir också allt vanligare med två mammor eller två pappor. Antalet barn som blir till med hjälp av en sperma- eller äggdonator ökar. Det finns också möjlighet till dubbeldonation där varken ägg eller sperma kommer från föräldrarna utan där ett embryo istället inplanteras i kvinnans livmoder.
Infertilitet beror till cirka 30 procent på manliga orsaker – exempelvis dålig spermaproduktion, i cirka 30 procent av fallen på kvinnliga orsaker – däribland påverkan på äggkvalitén. I 30 procent av fallen finns ingen förklaring alls. För både mannen och kvinnan kan livsstilsfaktorer som fetma, mediciner, rökning, droger och ålder påverka fertiliteten.
– Vi kan hjälpa många men inte alla. Vården har haft en fantastisk utveckling inom området.
– I de fall vi inte lyckas försöker vi hjälpa patienterna med att hitta strategier för att gå vidare i sina liv. För en del fungerar till exempel inte adoption på grund av ålder och då får man ställa om sitt liv, säger Gunilla Sydsjö.
Några årtal om lagstiftningen inom den offentliga vården:
1983 infördes möjlighet till IVF-behandling på kvinnor i heterosexuella par i Sverige.
2003 blev äggdonation tillåtet.
2005 fick lesbiska par möjlighet till donationsbehandling.
2016 fick ensamstående kvinnor rätt till donationsbehandling.
2019 infördes rätt till IVF med dubbeldonation av både sperma och ägg, det vill säga där barnet inte har någon genetisk tillhörighet till sina föräldrar.
Foto Anna NilsenEn del män och kvinnor skaffar barn med hjälp av surrogatmödrar utomlands. Surrogatmödraskap innebär att en kvinna för andras räkning genomgår en graviditet och förlossning. I Sverige är det olagligt, inte minst på grund av etiska aspekter som rör surrogatmammans perspektiv.
Kvinnorna blir vinnare. Homosexuella eller ensamstående män har ingen möjlighet att via offentlig vård få hjälp.
Hur ser du på det?
– Det går att se det som en ojämlikhet, absolut. Mäns barnlängtan kan vara lika stark som kvinnors.
– Vi inom vården måste ständigt ha i åtanke vad vi gör och varför. Vi vill så gärna hjälpa de som kommer till oss men ibland kan man fundera över om det är rätt tid för paret eller kvinnan att skaffa barn. Blir möjligheterna som erbjuds bra för barnet? Utsätts någon kanske för risker? Är föräldrarna för gamla, till exempel.
Men samma frågor kan ju ställas till föräldrar som får barn den naturliga vägen.
– Ja, men skillnaden här är att detta sköts via den offentliga sjukvården. Vi gör en medicinsk intervention. Då har vi ett ansvar att vi har gett full information, att vi inom vården fått rätt information om våra patienters livssituation och hälsostatus och att föräldrarna vet vad de gör. Att få ett barn är ju oåterkalleligt, det går inte att ångra sig.
– Nu håller vi, i samarbete med Uppsala universitet och Karolinska Institutet, på med en studie där vi följer de ensamstående kvinnor som via sjukvården fått hjälp med spermiedonation. Cirka 500 kvinnor per år söker hjälp för det i Sverige. De flesta är en bit över 35 år och hade helst velat ha en partner till sitt barn men inte hittat någon lämplig. Inom ett till två år hoppas vi ha mer information om hur dessa mammor har det – med sitt barn, sin ekonomi, nätverk och sociala stöd.
I en annan långtidsstudie följs de lesbiska paren och deras barn upp.
– Det vi kan se är att skilsmässofrekvensen bland dem är betydligt högre jämfört med heterosexuella par som fått assisterad befruktning. Vi vet inte om det får konsekvenser för barnen, det tar många år att få reda på det.
Donatorerna får inte vara anonyma. Om barnet, efter 18 års ålder, vill ta reda på vem som ligger bakom donationen av ägg eller sperma så har det rätt att få veta.
– Donatorerna måste vara beredda att bli uppsökta av en 20-åring som vill veta mer om sitt genetiska ursprung.
Gunilla Sydsjö och hennes forskarkollegor ska nu ta reda på hur donatorerna upplever att donatorsbarnet söker upp dem. De ska också undersöka det vuxna barnets upplevelse att få kontakt med donatorn.
Foto ChoreographOm Gunilla Sydsjö får titta in i kristallkulan och framtidsspana – vad ser hon då?
– Att vi vänjer oss vid att familjekonstellationerna varierar mycket. Barnen ser olika föräldraförhållanden och vården blir duktigare på behandling av barnlösa. Den medicinska utvecklingen kommer också att kunna ge mer svar på frågan varför en del blir infertila så att de eventuellt kan få förebyggande behandling.
– Det finns starka lobbygrupper för att surrogatmödraskap ska bli lagligt i Sverige. Men den dörren är stängd. Ännu så länge.
Gunilla Sydsjö har arbetat i 35 år med barnlösa par. Hon är professor i psykosocial obstetrik och gynekologi. I sitt dagliga arbete är hon aktiv forskare men möter även patienter, och personer som vill bli ägg- eller spermadonatorer.
Olika orsaker till infertilitet
– Majoriteten är visserligen fortfarande kärnfamiljer, men många skiljer sig, med halvsyskon och nya familjekonstellationer som följd. Det blir också allt vanligare med två mammor eller två pappor. Antalet barn som blir till med hjälp av en sperma- eller äggdonator ökar. Det finns också möjlighet till dubbeldonation där varken ägg eller sperma kommer från föräldrarna utan där ett embryo istället inplanteras i kvinnans livmoder.
Infertilitet beror till cirka 30 procent på manliga orsaker – exempelvis dålig spermaproduktion, i cirka 30 procent av fallen på kvinnliga orsaker – däribland påverkan på äggkvalitén. I 30 procent av fallen finns ingen förklaring alls. För både mannen och kvinnan kan livsstilsfaktorer som fetma, mediciner, rökning, droger och ålder påverka fertiliteten.
– Vi kan hjälpa många men inte alla. Vården har haft en fantastisk utveckling inom området.
Kan inte hjälpa alla
När IVF, In Vitro-fertilisering – det som tidigare kallades provrörsbefruktning – infördes i Sverige 1986 så lyckades cirka fem procent av paren få ett barn den vägen. Idag är siffran uppe på cirka 40-45 procent.– I de fall vi inte lyckas försöker vi hjälpa patienterna med att hitta strategier för att gå vidare i sina liv. För en del fungerar till exempel inte adoption på grund av ålder och då får man ställa om sitt liv, säger Gunilla Sydsjö.
Några årtal om lagstiftningen inom den offentliga vården:
1983 infördes möjlighet till IVF-behandling på kvinnor i heterosexuella par i Sverige.
2003 blev äggdonation tillåtet.
2005 fick lesbiska par möjlighet till donationsbehandling.
2016 fick ensamstående kvinnor rätt till donationsbehandling.
2019 infördes rätt till IVF med dubbeldonation av både sperma och ägg, det vill säga där barnet inte har någon genetisk tillhörighet till sina föräldrar.
Surrogatmödraskap
Kvinnorna blir vinnare. Homosexuella eller ensamstående män har ingen möjlighet att via offentlig vård få hjälp.
Hur ser du på det?
– Det går att se det som en ojämlikhet, absolut. Mäns barnlängtan kan vara lika stark som kvinnors.
Värna barnen
Hon har stor respekt för människors barnlängtan och förtvivlan över att inte lyckas få ett barn. Men det ord Gunilla Sydsjö främst återkommer till är ordet barnperspektiv. Om möjligt har hon ännu större respekt för det.– Vi inom vården måste ständigt ha i åtanke vad vi gör och varför. Vi vill så gärna hjälpa de som kommer till oss men ibland kan man fundera över om det är rätt tid för paret eller kvinnan att skaffa barn. Blir möjligheterna som erbjuds bra för barnet? Utsätts någon kanske för risker? Är föräldrarna för gamla, till exempel.
Men samma frågor kan ju ställas till föräldrar som får barn den naturliga vägen.
– Ja, men skillnaden här är att detta sköts via den offentliga sjukvården. Vi gör en medicinsk intervention. Då har vi ett ansvar att vi har gett full information, att vi inom vården fått rätt information om våra patienters livssituation och hälsostatus och att föräldrarna vet vad de gör. Att få ett barn är ju oåterkalleligt, det går inte att ångra sig.
Ensamstående mammor och lesbiska föräldrar studeras
I sin forskning studerar Gunilla Sydsjö och hennes kollegor olika aspekter av donationsbehandlingar.– Nu håller vi, i samarbete med Uppsala universitet och Karolinska Institutet, på med en studie där vi följer de ensamstående kvinnor som via sjukvården fått hjälp med spermiedonation. Cirka 500 kvinnor per år söker hjälp för det i Sverige. De flesta är en bit över 35 år och hade helst velat ha en partner till sitt barn men inte hittat någon lämplig. Inom ett till två år hoppas vi ha mer information om hur dessa mammor har det – med sitt barn, sin ekonomi, nätverk och sociala stöd.
I en annan långtidsstudie följs de lesbiska paren och deras barn upp.
– Det vi kan se är att skilsmässofrekvensen bland dem är betydligt högre jämfört med heterosexuella par som fått assisterad befruktning. Vi vet inte om det får konsekvenser för barnen, det tar många år att få reda på det.
Studie om ägg- och spermadonatorerna
I ytterligare en studie följer forskarna ägg- och spermadonatorerna. De utreds noga innan de blir godkända, urvalsproceduren tar omkring ett år. Tidigare forskning visar att donatorerna är väl etablerade i samhället, de kommer i regel från trygga förhållanden och vill helt enkelt hjälpa barnlösa par.Donatorerna får inte vara anonyma. Om barnet, efter 18 års ålder, vill ta reda på vem som ligger bakom donationen av ägg eller sperma så har det rätt att få veta.
– Donatorerna måste vara beredda att bli uppsökta av en 20-åring som vill veta mer om sitt genetiska ursprung.
Gunilla Sydsjö och hennes forskarkollegor ska nu ta reda på hur donatorerna upplever att donatorsbarnet söker upp dem. De ska också undersöka det vuxna barnets upplevelse att få kontakt med donatorn.
Få barn tar kontakt
– Det är ovanligt att donatorerna blir kontaktade. Av 1100 barn som blivit till med hjälp av spermadonation är det bara ett 40-tal som sökt upp klinikerna för att få reda på donatorns namn och kontaktuppgifter. Om det beror på att barnen inte vill veta, eller att de inte vet om hur de blivit till kan vi inte säga. Enligt lag måste föräldrarna berätta för sina barn, men om de gör det vet vi inte. Och ingen klinik har erfarenhet av hur unga vuxna som kommit till genom äggdonation ställer sig till information om sin donator.– Att vi vänjer oss vid att familjekonstellationerna varierar mycket. Barnen ser olika föräldraförhållanden och vården blir duktigare på behandling av barnlösa. Den medicinska utvecklingen kommer också att kunna ge mer svar på frågan varför en del blir infertila så att de eventuellt kan få förebyggande behandling.
Etiska aspekter
Många aspekter kvarstår dock, inte minst etiska. Hur mycket ska den offentliga vården betala, på bekostnad av annan medicinsk behandling? Är det en rättighet att få barn? Hur är synen på surrogatmödraskap om några år?– Det finns starka lobbygrupper för att surrogatmödraskap ska bli lagligt i Sverige. Men den dörren är stängd. Ännu så länge.
