Lärarstudenter testar utlandspraktik på distans

När pandemin sätter stopp för studier och praktik utomlands uppstår nya idéer. Lärarstudenter har i sommar möjlighet att göra verksamhetsförlagd utbildning i Kenya, Japan och Indien – men på distans.

Gymnasieskolan Kenswed Academy i Kenya.  Anna Nilsen

Under fem veckor går ett tiotal lärarstudenter en sommarkurs där de på distans undervisar elever i Kenya, Japan eller Indien. Sommarkursen är ny för 2020. Orsaken är pandemin som förhindrar lärarstudenter att på plats göra praktik utomlands.

– Idén kom från Kenswed Academy, en gymnasieskola i Kenya som Linköpings universitet har ett nära samarbete med. De ville ha hjälp med undervisning på distans. Tankarna har funnits hos oss själva och vi har sedan tidigare kontakter även med skolor i Indien och Japan där distansidén skulle kunna prövas . Nu blev det plötsligt skarpt läge och vi hade flera ambitiösa studenter som ville testa, berättar Lena Örnestrand, fakultetskoordinator för internationalisering.

Undervisar japanska elever på distans

Hampus HeljasvaaraHampus Heljasvaara. Foto: Fredrik AnderssonEn av dem är Hampus Heljasvaara som läser till högstadielärare med ämneskombinationen engelska, svenska som andra språk och slöjd. Måndag till fredag under de fem veckorna är han i Japan, som han säger.

– Jag kliver upp runt fem på morgonen och sätter mig sen i zoom-samtal med min lärarstudentkollega här på LiU och sedan med två handledare i Japan. När klockan är sex här är den ett på eftermiddagen där. Då tar jag via projektor över undervisningen i klassrummet.

Hampus undervisar i engelska, det är ett 40-tal elever i klassrummet.
– Vi fokuserar mer på att prata engelska än på att fördjupa oss i grammatiken. Japanska elever är till skillnad från de svenska inte lika vana vid engelska språket och kan vara lite hämmade och oroliga inför det, så de behöver få träning i att prata.

Hur är det att undervisa på distans, och i ett annat land?

Både jätteroligt och jättesvårt, blir svaret.
– Det är spännande att se hur långt man kan göra sig förstådd med enbart ord och bild på en skärm, se att det fungerar. Men jag saknar den fysiska miljön och att kunna interagera med eleverna. Ibland har vi haft lite tekniskt strul men i sin helhet fungerar det bra.

Trots begränsningarna tycker sig Hampus märka att eleverna lär sig något.
– De visar en tydlig progression i ordförråd och hur mycket engelska de pratar.

Vad lär du dig själv?
– Jag blir bättre på att använda det lilla jag har till mitt förfogande. När jag inte kan vara fysiskt närvarande i klassrummet måste jag vara tydligare med hur jag för fram informationen och också vara väldigt tydlig med att uppmuntra eleverna. Sedan är det förstås intressant med kulturskillnaderna. Jag får ett bredare perspektiv, vill inte vara fast i hur vi tänker och gör i Sverige.
– Samtidigt är lärarstilen i Japan rätt lik vår, sett till hur mina handledare arbetar. De vill också engagera eleverna till självständighet och att våga prata. Jag får mycket stöd och tips på pedagogiska metoder från mina handledare, de är verkligen bra.

Hampus Heljasvaara hoppas kunna åka till Japan framöver och på plats genomföra en fyra veckors praktik.
– Det var målet, men så kom Corona emellan. Jag ser den här VFU:n som ett smakprov och lär mig massor. Fler borde ta chansen att prova.

Har lektioner i nedstängt Kenya

Amanda RamevikAmanda RamevikAmanda Ramevik är en annan av lärarstudenterna som hakade på möjligheten till utlandspraktik på distans. Hon läser till gymnasielärare i biologi och matte och testar nu sina lärarkunskaper på gymnasieskolan Kenswed Academy i Kenya, en skola som har många fattiga elever.

– Jag hade helt andra planer för sommaren men så såg jag information om kursen och tänkte att ”det här måste jag göra”. Så jag valde mellan flera olika länder, men Kenya rekommenderades främst eftersom vi kunde göra mest nytta där. Landet är nedstängt och eleverna sitter hemma i sina byar.

Flertalet elever på skolan har inte råd med egna datorer men skolan har köpt in surfplattor till sistaårs-eleverna på gymnasiet. Det är dem Amanda undervisar på distans måndag till torsdag, en till två lektioner varje dag. Parallellt med undervisningen får hon stöd av två kenyanska handledare via mail och chattverktyget WhatsApp.

– Jag håller i föreläsningar som är ungefär en timme långa. För mig är det jättelärorikt att använda mig av olika digitala verktyg, både tekniskt och att lära mig hur jag kan hålla i en lektion utan att kunna ta del av elevernas reaktioner eller få en massa frågor. Jag tvingas ut på nya vatten, det gäller att få med alla på tåget. Det här gör att jag blir en bättre lärare, jag får testa helt olika saker och får fler verktyg i min verktygslåda, säger Amanda Ramevik.

Möjlighet för fler studenter

Sommarkursen är frivillig och ingår inte i den obligatoriska lärarutbildningen, men ger 7,5 högskolepoäng. Erfarenheterna av den ska utvärderas, berättar Lena Örnestrand.

– Vi tror vi kommer fortsätta att erbjuda den. Det här är en möjlighet för studenter som av olika skäl inte kan åka utomlands och det kan bredda deltagandet. Studenterna vill ha mer erfarenhet av digital undervisning. Det här blir en chans att öva mer.

Senaste nytt från LiU
Visa/dölj innehåll