Pang i bygget - den osynliga undertextaren träder fram

En översättare av böcker kan ibland sätta sin tydliga prägel på ett verk. Den ursprungliga översättningen till svenska av Sagan om ringen är ett exempel. Översättaren tog sig så stora friheter att författaren, JRR Tolkien, faktiskt blev oerhört upprörd.

Men när det gäller översättning av film och tv är friheten mer begränsad. Det vet Lars Jämterud som är universitetsadjunkt vid Institutionen för kultur och samhälle. Han har nämligen själv jobbat som undertextare från engelska till svenska under många år.

Jakten på undertextarens "röst"

– Översättare i allmänhet och undertextare i synnerhet är väldigt osynliga, även om de ju faktiskt tillför en helt egen röst vid sidan av den vi som tittare hör genom skådespelarnas egna röster. Översättarna får väldigt lite erkännande. Så jag började tänka att - ja, vad gör vi egentligen?

Det blev fröet till hans doktorsavhandling In Search of the Subitler’s Voice – Jakten på undertextarens röst. Lars Jämterud har granskat översättningen av komediserien Pang i bygget (Fawlty Towers) som visades i Sverige första gången mellan 1976 och 1980. Eftersom det under 90-talet gjordes ett par nyöversättningar gick det att jämföra de olika versionerna.

Serien utspelar sig på ett badhotell i Torquay på engelska sydkusten. Hotellet drivs av den koleriske Basil Fawlty (John Cleese) och hans mycket bestämda hustru, Sybil (Prunella Scales). Programmet blev en stor succé och har ofta gått i repris på olika kanaler under åren.

Undertextningens betydelse och historia

Undertextning kan tyckas som ett mycket smalt forskningsområde, men Lars Jämterud menar att den är viktigare än vi tror. Data han tagit fram visar att vi ägnar mer än 70 minuter per dag åt att läsa undertexter och bara drygt 60 minuter åt tryckta medier (på papper eller digitalt). Undertexter kan till exempel vara ett stöd för invandrare som ska lära sig svenska och de har sannolikt gjort oss alla bättre på engelska. Men ämnet är i stort sett outforskat.

Under arbetet har Lars Jämterud grävt i arkiven för att kunna teckna undertextningens historia i Sverige. Hur kommer det sig att Sverige inte dubbar film och tv så som man gör i Tyskland, Italien eller Frankrike? En aspekt är ekonomisk. Undertextning är tio gånger billigare. Vissa länder har ibland också valt dubbning för att kunna censurera innehållet. Men i Sverige tycks publiken redan från början ha varit mer känslig för dubbningens dåliga ljud och oäkta ton. Man ville höra de riktiga rösterna tala.

Det ställer förstås särskilda krav på översättaren, särskilt om publiken också förstår ursprungsspråket. Textremsans begränsade utrymme är en utmaning, liksom hur man ska hantera olika ord och uttryck. Det finns många möjliga lösningar och det är där som Lars Jämterud har sökt efter undertextarnas ”personliga röster”.

Räknat publikens skratt

Det betyder att han bland annat räknat hur många ord i den engelska dialogen som försvunnit vid översättningen, hur många hela repliker som tagits bort och hur många textremsor som använts per minut. Han har även tittat på hur undertextarna gör när studiopubliken skrattar. Försöker de hitta ett skämt nära originalspråket eller kanske hitta på ett eget? Det innebär också att han varit tvungen att räkna det totala antalet skratt i seriens tolv avsnitt: 1788 stycken, varav 698 resulterade i undertexter. Slutligen har han intervjuat två av dem som gjort översättningar av Pang i bygget.

Så hittade han någon ”röst”? Svaret är ja. Tydligast är att den första översättaren var före sin tid genom att använda betydligt fler textremsor per minut än vad som var vanligt på 70-talet. Men den var också väldigt pigg på att använda utropstecken för att understryka skämt och att skapa svenska skämt när de engelska var lite svåra att förstå. Översättarna på 90-talet låg närmare originalspråket och översatte också ännu fler repliker.

Ett uttryck för kreativitet

En fråga som inställer sig är ju hur man ska använda de här resultaten. För vidare forskning, blir Lars Jämteruds självklara svar. Men metoden att analysera röstprofiler skulle kunna användas av den som lär sig till undertextare för att till exempel avslöja om den i högre grad tenderar att utelämna repliker från kvinnor eller från vissa etniciteter. Studierna av undertextningens historia är också något Lars Jämterud skulle vilja fördjupa sig ytterligare i.

– Det här är ett uttryck för mänsklig kreativitet så varför inte studera det? Att vi läser väldigt mycket undertext gör det ännu mer intressant, säger han.