Det var i våras som han tillsammans med LiU-kamraten Matilde Coppye och ett lag sammansatt av studenter från olika svenska lärosäten fick chansen att tävla i innovation i lastbilstillverkarens arrangemang. Inovathon Scania.
De vann den svenska uttagningen och kunde resa till Scania i São Paulo i Brasilien för en final mot flera andra länder.
När de väl kom till Brasilien hade förutsättningarna förändrats.
− Scania tyckte att vi hade tillräckligt med konkurrens i semifinalerna, och att världen inte behöver mer konkurrens. I stället behövs mer samarbete. Efter att varje grupp studenter (Sverige, Brasilien, Nederländerna) hade presenterat sina lösningar från semifinalen så avslöjade arrangören att det inte blir någon mer tävling. I stället skulle vi samarbeta. Vi skulle förbättra alla våra projekt tillsammans som ett fantastiskt multinationellt team, hitta synergier mellan dem och förfina våra idéer.
Hur kände du när tävlingsuppgiften avslöjades?
− Blandade känslor. Förvirrad, lättad, förvånad, lite besviken, eftersom jag såg fram emot att tävla först. Den känslan försvann snabbt, dock. Vi var ändå glada. Det betydde att vi alla skulle kunna slappna av och kunna njuta mycket mer av tiden i Brasilien. Jag såg framemot en större gemenskap bland alla inblandade, och så blev det.
Hur var det att samarbeta i stället för att tävla?
− Roligt! Sällan man jobbar omkring 15 personer tillsammans. Vi hittade en struktur som fungerade. I bland hade vi små möten – i bland hade vi avstämningsmöten i helgrupp. Det rullade på, och jag är nöjd med alla förbättringar vi gjorde och synergier som vi hittade. Jag är nöjd med hur alla arbetat som ett lag.
Hur var Brasilien och hur var det att få den här möjligheten?
− Tio av tio poäng. Det är häftigt att ha fått vara med om detta, och jag känner väldigt stor tacksamhet. Att få träffa en ny kultur i en för mig helt ny miljö, där alla välkomnar en med öppna armar – det är trevligt! Det var händelserikt, med mycket skratt, lagkänsla bland alla studenter tillsammans. Det var ett otroligt fint välkomnande vi fick! De på Scania som tog emot oss sent på kvällen hade lärt sig våra namn. Vi fick egna hotellrum på våning 10−15, med välkomstbrev, diverse prylar och sötsaker i en ask på sängen.
Hur har hela det här arrangemanget påverkat dig?
− Inovathon var en stor anledning till jag sökte till Scanias traineeprogram. Ansökningsperioden stängde en månad efter att vi vann Sverige-finalen, och det var självklart att jag skulle söka. CV och personligt brev lade jag enormt mycket tid på – allt för att maximera mina chanser. Efter ett antal intervjuer och tester fick jag besked om att jag blivit antagen till programmet, cirka ett par veckor före resan. Jag tackade ja direkt.
Har LiU betytt något för dig i allt det här?
− Absolut. Dels all träning jag fått i problemlösning och logiskt tänkande överlag. Lärarna Pontus Cerin och Karl-Olof Bergman har varit två katalysatorer för mitt intresse för hållbar utveckling. Utan dessa två hade jag kanske inte sökt mig till Inovathon. Likaså har Uni Sallnäs skapat intresse för inköp och hållbart inköp. Utan henne vet jag inte om jag hade fått den trainee-tjänst jag fått på Scania, med inriktning mot just inköp.
− Kontakten med universitetet inför och efter resan har också varit av betydelse. Det känns som att universitetet känner en stolthet över Matilde och mig, vilket är en otroligt fin grej eftersom jag själv känner mig stolt över att ha tillbringat mina fem år på just Linköpings universitet.
De vann den svenska uttagningen och kunde resa till Scania i São Paulo i Brasilien för en final mot flera andra länder.
När de väl kom till Brasilien hade förutsättningarna förändrats.
− Scania tyckte att vi hade tillräckligt med konkurrens i semifinalerna, och att världen inte behöver mer konkurrens. I stället behövs mer samarbete. Efter att varje grupp studenter (Sverige, Brasilien, Nederländerna) hade presenterat sina lösningar från semifinalen så avslöjade arrangören att det inte blir någon mer tävling. I stället skulle vi samarbeta. Vi skulle förbättra alla våra projekt tillsammans som ett fantastiskt multinationellt team, hitta synergier mellan dem och förfina våra idéer.
Hur kände du när tävlingsuppgiften avslöjades?
− Blandade känslor. Förvirrad, lättad, förvånad, lite besviken, eftersom jag såg fram emot att tävla först. Den känslan försvann snabbt, dock. Vi var ändå glada. Det betydde att vi alla skulle kunna slappna av och kunna njuta mycket mer av tiden i Brasilien. Jag såg framemot en större gemenskap bland alla inblandade, och så blev det.
Hur var det att samarbeta i stället för att tävla?
− Roligt! Sällan man jobbar omkring 15 personer tillsammans. Vi hittade en struktur som fungerade. I bland hade vi små möten – i bland hade vi avstämningsmöten i helgrupp. Det rullade på, och jag är nöjd med alla förbättringar vi gjorde och synergier som vi hittade. Jag är nöjd med hur alla arbetat som ett lag.
Hur var Brasilien och hur var det att få den här möjligheten?
− Tio av tio poäng. Det är häftigt att ha fått vara med om detta, och jag känner väldigt stor tacksamhet. Att få träffa en ny kultur i en för mig helt ny miljö, där alla välkomnar en med öppna armar – det är trevligt! Det var händelserikt, med mycket skratt, lagkänsla bland alla studenter tillsammans. Det var ett otroligt fint välkomnande vi fick! De på Scania som tog emot oss sent på kvällen hade lärt sig våra namn. Vi fick egna hotellrum på våning 10−15, med välkomstbrev, diverse prylar och sötsaker i en ask på sängen.
Hur har hela det här arrangemanget påverkat dig?
− Inovathon var en stor anledning till jag sökte till Scanias traineeprogram. Ansökningsperioden stängde en månad efter att vi vann Sverige-finalen, och det var självklart att jag skulle söka. CV och personligt brev lade jag enormt mycket tid på – allt för att maximera mina chanser. Efter ett antal intervjuer och tester fick jag besked om att jag blivit antagen till programmet, cirka ett par veckor före resan. Jag tackade ja direkt.
Har LiU betytt något för dig i allt det här?
− Absolut. Dels all träning jag fått i problemlösning och logiskt tänkande överlag. Lärarna Pontus Cerin och Karl-Olof Bergman har varit två katalysatorer för mitt intresse för hållbar utveckling. Utan dessa två hade jag kanske inte sökt mig till Inovathon. Likaså har Uni Sallnäs skapat intresse för inköp och hållbart inköp. Utan henne vet jag inte om jag hade fått den trainee-tjänst jag fått på Scania, med inriktning mot just inköp.
− Kontakten med universitetet inför och efter resan har också varit av betydelse. Det känns som att universitetet känner en stolthet över Matilde och mig, vilket är en otroligt fin grej eftersom jag själv känner mig stolt över att ha tillbringat mina fem år på just Linköpings universitet.