Foto: Anna Valentinsson/Linköpings universitet
Han är en av författarna till nyutgivna boken ”A Clean House? Studies of Corruption in Sweden” som han skrivit tillsammans med Andreas Bergh, Richard Öhrvall och Mats Sjölin och som riktar sig till en internationell publik.
Sverige hör till ett av de minst korrupta länderna i världen. Varför är vi intressanta för andra länder?
– Även om vi hör till de allra bästa i klassen, måste vi lära oss hur korruptionen ser ut och hur den uppstår. De senaste årens skandaler illustrerar att problemen måste tas på allvar också här, även om vi tillhör de minst drabbade sett ur ett globalt perspektiv.
Han började forska i ämnet för tio år sedan. Då pratades det inte mycket om den svenska korruptionen inom forskarvärlden och problemet diskuterades lite i offentlig sektor. Men över åren upplever han att en attitydförändring ägt rum.
– Det finns helt klart en större medvetenhet i dag. Exempelvis har flera utredningar uppmärksammat saken, SKL har anordnat utbildningar i frågan och Sverige fick en ny mutlagstiftning 2012.
Låg beredskap för korruption
Vad kännetecknar då ”korruption på svenska”? Inte så mycket mutor eller pengar under bordet, utan snarare varianter av nepotism och svågerpolitik. Det gör den svår att upptäcka och möta. Avslöjanden görs förstås ibland, nu senast Riksrevisionens oegentliga rekryteringsprocesser, men det är ändå sällan ”korruptionsblicken” är påkopplad i offentliga organisationer, menar Gissur Ó Erlingsson.
– Att det finns en självbild av att vi saknar korruptionsproblem innebär i sig att vi har garden nere. Folk i drabbade organisationer blir lika överraskade varje gång.
Information är första steget
Vad kan då en enskild kommun göra för att motverka korruption?
– Jag tror att en bra början är att informera och utbilda i vad det innebär att verka i offentlig sektor, alla vet inte skillnaderna mellan privat och offentligt. Och att påminna om det grundläggande: allas likhet inför lagen och att det är skattebetalarna, medborgarna, som ytterst är våra uppdragsgivare.
Boken utgör en slutpunkt för det större forskningsprojektet ”Tillit och korruption i lokalpolitiken”, men Gissur Ó Erlingsson håller fast vid i ämnet i två pågående projekt: dels en studie av varför internationella experter bedömer korruptionen på Island som lägre än vad de isländska medborgarna gör, dels ett projekt som finansieras av Vetenskapsrådet om kommunala bolag, där bland annat sambandet mellan korruption och kommunala bolag undersöks.
