Mari Koppanen, som tidigare studerat kläddesign i Finland, har valt att göra en tremöbelkollektion som riktar sig till unga vuxna som flyttar hemifrån.
- Möblerna ska vara mobila och lätta att ta med om man flyttar, och de ska vara kompakta och multifunktionella.
I en annan lokal arbetar studenterna som studerar möbelsnickeri. Olle Rosenquist har som examensarbete valt att undersöka hur han själv, och andra, upplever och ser på hantverk.
- Jag ifrågasätter varför det ses som positivt att saker är handgjorda med tanke på hur avancerad teknik vi har inom möbelsnickeri. Om det finns något mervärde i att något är tillverkat av en människa och inte en automatiserad robot, säger han.
Experimentet går ut på att han tillverkar en möbel på två olika sätt. En snickras effektivt och snabbt utan så mycket reflektion. Vid tillverkningen av den andra möbeln tar han sig mer tid till att tänka kring vad han gör, och hur han gör det. På det följer en enkätundersökning om hur de färdiga möblerna uppfattas.
- Min tes är att det finns ett värde i att hantverkaren är synlig i produkten. Att det skapar en vill-ha-känsla mer än en ickemänsklig produkt, säger han.
Vad som händer efter examen håller Olle Rosenquist öppet.
- Jag vet snarare vad jag inte vill göra, och det är att stå på ett specialsnickeri, som kanske skulle vara den enklaste vägen att gå. Det kan handla om att man till exempel bygger kök , eller större butiksinredningar. Jag är mer inne på konsthantverk som till exempel keramik, säger han.
Mari Koppanen har dock en tydlig plan.
- Jag ska gå masterutbildning i Oslo. Sedan kan jag tänka mig att jobba några år för någon och formge möbler, och senare om det känns bra, designa möbler i mitt eget namn.
- A designer never sleeps, säger hon.