Autoimmunitet och allergi

Gemensamt för autoimmun sjukdom och allergier är att immunsystemet orsakar en inflammation som angriper en struktur eller vävnad som i vanliga fall inte sätter igång en immunologisk reaktion. Vid Linköpings universitet forskar vi bland annat inom psoriasis, barnallergi och reumatologi.

 Astma och allergi Foto: istockFoto: Rob Hainer

Vid virus- och bakterieinfektioner vet man idag ganska väl vad som får immunsystemet att aktivera en inflammation som förhoppningsvis eliminerar sjukdomsalstraren. Vid allergi försöker immunsystemet i stället eliminera i övrigt ofarliga ämnen (allergen) som pollen, kvalster och vissa födoämnen. Följden blir att den kroppsvävnad som kommer i kontakt med allergenet, till exempel hud, ögon, luftrör eller matsmältningsorgan, drabbas av inflammationen. Vid autoimmun sjukdom är det den egna kroppsvävnaden i sig som immunsystemet försöker eliminera, som nervens myelinskidor vid multipel skleros, brosk och ledvävnad vid ledgångsreumatism eller bukspottkörtelns insulinproducerande celler vid diabetes.

Autoimmuna sjukdomar och allergier är som regel kroniska tillstånd, som kan ge betydande funktionsnedsättning och ibland vara livshotande. Framsteg inom immunologi och inflammationsmedicin har inneburit att dessa tillstånd numera ofta kan behandlas framgångsrikt. Men vad som får immunsystemet hos vissa individer att angripa egna eller främmande, till synes ofarliga ämnen vet man långt ifrån till fullo och mycket forskning återstår innan dessa patienter kan botas.

Barnallergi

Allergi och astma hos barn och unga fortsätter att öka. Födoämnesöverkänslighet drabbar ungefär sex procent av alla barn under tre år och är därmed ett av de vanligaste hälsoproblemen hos små barn. Bakom symtomen ligger störningar i immunsystemet, ärftliga eller miljöbetingade.

Forskningen är inriktad på ökad förståelse av dessa faktorer, inklusive kliniska försök med förebyggande behandling. 

Reumatiska sjukdomar

Reumatologi är ett medicinskt område som oftast förknippas med sjukdomar i rörelseorganen, det vill säga leder, rygg, muskler och muskelfästen. Utöver ben, ledbrosk och bindväv, kan reumatisk sjukdom drabba alla organsystem och vävnader i kroppen, t.ex. kärl, blodceller, benmärg, lymfknutor, hud, slemhinnor, njurar, centrala och perifera nervsystemet, hormonproducerande organ, etc. Flertalet tillstånd som handläggs inom klinisk reumatologi är relaterade till immunreaktioner och inflammation.

Många reumatiska sjukdomar misstänks vara autoimmuna, det vill säga bero på att det ”adaptiva immunsystemet” (den del av immunsystemet som ständigt förändras och anpassas för att specifikt känna igen främmande och kroppsegna molekyler) går till attack mot kroppsegen vävnad. Exempel på sådana reumatiska sjukdomar är ledgångsreumatism (reumatoid artrit, RA) och systemisk lupus erytematosus (SLE). Det finns också inflammatoriska reumatiska sjukdomar som beror direkt aktivering av det ”medfödda immunsystemet”, t.ex. gikt och andra periodiska inflammatoriska tillstånd (autoinflammatoriska sjukdomar).

Forskning
Visa/dölj innehåll

Forskningscentrum
Visa/dölj innehåll

Nyheter
Visa/dölj innehåll

Vårt immunförsvar
Visa/dölj innehåll

Jan Ernerudh, professor i klinisk immunologi, föreläser om immunförsvarets centrala betydelse för hälsa och sjukdom. Från föreläsningsserien "Forskning i framkant".