I vår forskning finns bland annat ett intresse för en särskild uppsättning socialpsykologiska processer som rättfärdigar, bortrationaliserar eller förminskar betydelsen av inhumana handlingar.
Exempelvis rättfärdigas ett inhumant beteende genom att hänvisa till ett gott syfte eller högre moraliska mål. Det personliga ansvaret ”späds ut” när en grupp är närvarande eller involverade i den inhumana handlingen. Ofta bagatelliseras handlingens skadliga konsekvenser eller ignoreras helt. Det personliga ansvaret avskrivs och skulden läggs över på någon annan. Det är inte ovanligt att lägga skulden på eller avhumanisera den utsatta personen.
Dessa processer benämns med ett samlingsnamn för moraliskt disengagemang. De kan verka på såväl individnivå som på kollektiv nivå och ökar risken för mobbning men även för att elever som blir vittnen till mobbning tar mobbares parti genom att ansluta sig till dem eller genom att uppmuntra mobbarna. I tillägg till moraliskt disengagemang intresserar vi oss också för det sociala klimatet i skolklasser. Exempelvis kvalitén på relationerna bland elever och lärare och dess betydelse för förekomst av mobbning och för hur elever reagerar och agerar när de blir vittnen till mobbning. I tillägg till dessa studier undersöker vi även hur barn och ungdomar själva resonerar kring mobbning och olika vittnesbeteenden i mobbningssituationen.
