Klassrumsklimatet påverkar förekomsten av mobbning

Mobbning är mindre vanligt i klasser där elever uppfattar att klasskamraterna undantagslöst tycker att mobbning är fel, att den som utsätts far illa och att de som mobbar inte kan skylla ifrån sig. Det visar en studie som undersökt skolklassers benägenhet att frikoppla sig från moraliskt ansvar, så kallat moraliskt disengagemang. Studien har publicerats i Educational Psychology. 

lakshmiprasad S

–Resultaten pekar på att det är viktigt för lärare att jobba med frågor kring mobbning och vad som är ett acceptabelt beteende i klassen. Studien visar på vikten av att lärare i sitt ledarskap och tillsammans med eleverna etablerar ett positivt, omtänksamt, inkluderande och respektfullt klassklimat. Särskilt viktigt är det att utforma regler för samvaro när klassen är ny, säger Robert Thornberg, professor i pedagogik på institutionen för beteendevetenskap och lärande (IBL) vid Linköpings universitet. 

Han har länge forskat om mobbning och kränkningar i skolan och är rankad som en av de främsta experterna i världen på ämnet. 

Mobbning kan inte reduceras till ett individuellt problem, utan är ett socialt fenomen som sker i kamratgrupper och i sociala sammanhang. Trots att de flesta elever anser att mobbning är fel, så fortsätter den att existera och få elever väljer att ta den utsattes parti när de bevittnar mobbning i skolan. 
 

Det kan exempelvis handla om förskönande omskrivningar som att "vi skojar ju bara."
Robert Thornberg, professor

En förklaring till mobbning, och att vittnen sällan agerar, är det som inom psykologin kallas moraliskt disengagemang. Fenomenet kan förekomma på såväl individnivå som gruppnivå, det vill säga som ett gruppfenomen. I denna studie använder forskarna termen ”kollektivt moraliskt disengagemang” för att referera till i vilken grad moraliskt disengagemang tros vara utbrett i gruppen. Foto Magnus Johansson

–Moraliskt disengagemang är ett slags moralisk förvanskning. Det kan exempelvis handla om förskönande omskrivningar som ”vi skojar ju bara”. Fenomenet har till stor del undersökts på individnivå och man vet att elever som har dessa resonemang är mer inblandade i mobbning. Få studier har dock undersökt om fenomenet kan kopplas till mobbning på gruppnivå. Detta ville vi undersöka genom att studera skolklasser, säger Robert Thornberg. 

I studien deltog 1054 mellanstadieelever som var mellan 10 och 14 år gamla. Barnen som var från 29 skolor i mellersta och södra Sverige, och tillhörde 70 olika skolklasser, fick besvara ett frågeformulär som var frivilligt och anonymt. I formuläret mättes kollektivt moraliskt engagemang bland annat genom påståenden som ”det är okej att slåss för att skydda sina kompisar” och ”förolämpningar bland barn skadar inte någon”. Formuläret innehöll också frågor om huruvida man själv mobbade eller blev utsatt för mobbning. 

Resultatet visade att den aspekt av klassklimatet som kan kallas kollektivt moraliskt disengagemang påverkar förekomsten av mobbning i klassen. Mobbning och risken att bli mobbad var lägre i skolklasser med lågt moraliskt disengagemang. I dessa klasser uppfattade klasskamraterna  att man i klassen tydligt tyckte att mobbning var fel oavsett vad, att den som utsätts far illa och de som mobbar inte kan skylla ifrån sig. Tvärtom så var det vanligare med mobbning i skolklasser där eleverna i högre grad trodde att klasskamrater tyckte att mobbning ibland kan vara okej, att mobbning bara är ”på skoj” och, att mobbning inte gör någon större skada, det vill säga där det kollektiva moraliska disengagemanget var högre. 

– Resultaten visar på vikten av att lärare och annan personal i skolan arbetar med att göra eleverna medvetna om de olika processer som ryms i moraliskt disengagemang. Då kan eleverna upptäcka och genomskåda dem när de aktiveras i olika situationer, säger Robert Thornberg. 

Den aktuella studien: 
Collective moral disengagement and its associations with bullying perpetration and victimization in students. Robert Thornberg, Linda Wänström, Gianluca Gini, Kristen Varjas, Joel Meyers, Rasmus Elmelid, Alexandra Johansson & Emelie Mellander (2021). Educational Psychology, 41:8, 952-966, doi: 10.1080/01443410.2020.1843005 
 

 

Fakta: Visa/dölj innehåll

Moraliskt disengagemang handlar om psykologiska och sociala processer genom vilka individer kan rättfärdiga eller bortrationalisera handlingar, som vanligtvis uppfattas som inhumana eller skadliga mot andra människor. De som utför de kränkande handlingarna uppfattar inte att de gör något fel och känner därför inte dåligt samvete. De är så att säga ”moraliskt bortkopplade” och känner inte ånger eller skuld.

Exempel på moraliskt disengagemang kan vara ansvarsförskjutning som i ”det var han som sa att jag skulle göra det” eller dehumanisering där man betraktar en annan människa som mindre värd. Att skylla mobbningen på den som blir utsatt eller att förvränga konsekvenserna av mobbningen, ”lite får man tåla”, är även det exempel på moraliskt disengagemang.

Fler studier på samma ämneVisa/dölj innehåll

Gianluca Gini, Robert Thornberg, Tiziana Pozzoli (2020)

Psychology of Violence , Vol.10 , s.38-47 Vidare till DOI

Björn Sjögren, Robert Thornberg, Linda Wänström, Gianluca Gini (2020)

Educational Psychology Vidare till DOI

KontaktVisa/dölj innehåll

Relaterat innehållVisa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiUVisa/dölj innehåll