När Cecilia Bödker Pedersen ska beskriva sitt privata jag blir det i ganska korta termer: ”100 procent storstadsbo. Bor i liten lägenhet på Söder i Stockholm. Älskar tempot. Gillar inte att laga mat. Har mycket energi. Köpte hus i skärgården för två år sen.”
Just där, när hon berättar om huset, stannar Cecilia Bödker Pedersen upp, något.
– Huset är min frizon, där målar jag om, kittar fönster och planterar blommor.
Foto Charlotte PerhammarAnnars jobbar hon i stort sett jämt, säger hon, med frågor som rör människors livsvillkor och utsatthet.
Hon verkar lycklig med det.
– Jag har alltid varit engagerad, reagerat på orättvisor och sagt ifrån, ända sedan jag var barn.
Samhällsintresset ledde henne till socionomutbildningen på LiU.
– Det var ingen självklarhet, jag är en av de första i min släkt med universitetsutbildning.
Hon älskade åren på LiU.
– Utbildningen öppnade upp hur samhället fungerar – och inte fungerar. Den lärde mig brett om sociala problem i Sverige och i världen.
Engagemanget har lett till många olika slags erfarenheter, alltifrån elevkårsarbete i skolan i Linköping där hon växte upp, till att hon varit ordförande i lokala Rädda Barnen, nämndeman vid Stockholms tingsrätt och följeslagare i Palestina.
Foto AlexLinchSedan 2014 är hon generalsekreterare för Storasyster, en Stockholmsbaserad organisation som arbetar för att minska det sexuella våldet och hjälper människor som utsatts för sexuella övergrepp. Det är för sitt arbete där som Cecilia Bödker Pedersen blir Årets alumn. Hennes arbete har lett till att fler drabbade fått hjälp och att kunskapen om det sexuella våldet ökat i samhället.
– Under mina år på Storasyster har jag många gånger förvånats över vilket obegripligt stort ansvar som myndighetssverige lägger på civilsamhället när det gäller att ta hand om sexuella brottsoffer, säger hon.
Under senare år tycker sig Cecilia se vissa ljuspunkter i arbetet mot det sexuella våldet. Foto Charlotte PerhammarVarje år vänder sig cirka 2 500 personer i alla åldrar från 13 år och uppåt till Storasyster. De allra flesta är kvinnor. Här får de hjälp med att polisanmäla, sätta ord på sina upplevelser av sexuellt våld och övergrepp, och möjlighet till långvarigt stöd. Skuld och skam är ett återkommande tema i samtalen. De utsatta kvinnorna tar ofta på sig ansvar för att övergreppet skett, eller för att de inte gjorde motstånd.
– Det sexuella våldet är omgärdat av ordlöshet. Ett första steg för att komma vidare är att sätta ord på vad man varit med om för att därmed förstå och kunna bearbeta det.
Hon nämner metoo, samtyckeslagen från 2018 som lett till fler fällande domar i sexualbrottsmål, och ett fokus på mäns våld mot kvinnor under våren 2021.
– Inte minst efter metoo 2017 fick kvinnor en röst, många kontaktade oss. En del var äldre kvinnor som berättade om saker de varit utsatta för som barn eller väldigt unga. Det fanns en stor sorg hos dem, de hade gått hela sitt liv och burit på upplevelser som de aldrig fått hjälp med eller förståelse för.
Cecilia arbetar för att förändra det, mycket tid går åt till att ordna finansiering för Storasysters verksamhet och till opinionsarbete. Varje år ger organisationen till exempel ut en rapport med en efterföljande nationell konferens kring frågor som rör det sexuella våldet. Årets tema handlar om polisanmälan och rättsprocessen.
– De flesta sexualbrottsoffren får ett bra bemötande initialt, till exempel av polisen och vården. Men sedan hamnar många i ett vacuum, de får ingen information om vad som pågår i ärendet och utredningstiderna är ofta långa.
Som ledare är Cecilia mån om att de anställda på Storasyster ska ha en adekvat utbildning för att möta de drabbades behov och frågor. Foto Charlotte PerhammarI sitt ledarskap är hon mån om att de anställda på Storasyster ska ha en adekvat utbildning för att möta de drabbades behov och frågor. En medlemsstyrd organisation får inte bli känslostyrd utan grunda sig på professionell kunskap och vetenskap, betonar hon. De som arbetar på plats är huvudsakligen socionomer, beteendevetare eller psykologer. Utöver dem arbetar 140 utbildade volontärer som tar emot samtal från hela Sverige och både lyssnar och lotsar vidare beroende på vilken hjälp de drabbade behöver.
De som hör av sig kan vara anonyma om de vill.
– Till skillnad från myndigheter så har vi ingen anmälningsplikt, även om vi alltid oros- anmäler om det är barn som kontaktar oss och vi får fram tillräckligt med uppgifter för att kunna anmäla. Vi försöker också hjälpa barnet att hitta en pålitlig vuxen i sin omgivning som det kan berätta för.
– Vi kan lyssna, vi kan förmedla hjälp, vi kan stärka människor att gå vidare och leva sina liv. På så sätt tror jag att vi ger människor hopp.
Just där, när hon berättar om huset, stannar Cecilia Bödker Pedersen upp, något.
– Huset är min frizon, där målar jag om, kittar fönster och planterar blommor.
Lycklig med sitt engagemang
Hon verkar lycklig med det.
– Jag har alltid varit engagerad, reagerat på orättvisor och sagt ifrån, ända sedan jag var barn.
Samhällsintresset ledde henne till socionomutbildningen på LiU.
– Det var ingen självklarhet, jag är en av de första i min släkt med universitetsutbildning.
Hon älskade åren på LiU.
– Utbildningen öppnade upp hur samhället fungerar – och inte fungerar. Den lärde mig brett om sociala problem i Sverige och i världen.
Engagemanget har lett till många olika slags erfarenheter, alltifrån elevkårsarbete i skolan i Linköping där hon växte upp, till att hon varit ordförande i lokala Rädda Barnen, nämndeman vid Stockholms tingsrätt och följeslagare i Palestina.
Stort ansvar på civilsamhället
– Under mina år på Storasyster har jag många gånger förvånats över vilket obegripligt stort ansvar som myndighetssverige lägger på civilsamhället när det gäller att ta hand om sexuella brottsoffer, säger hon.
Orden kan hjälpa
– Det sexuella våldet är omgärdat av ordlöshet. Ett första steg för att komma vidare är att sätta ord på vad man varit med om för att därmed förstå och kunna bearbeta det.
Ljuspunkter under senare år
Under senare år tycker sig Cecilia se vissa ljuspunkter i arbetet mot det sexuella våldet.Hon nämner metoo, samtyckeslagen från 2018 som lett till fler fällande domar i sexualbrottsmål, och ett fokus på mäns våld mot kvinnor under våren 2021.
– Inte minst efter metoo 2017 fick kvinnor en röst, många kontaktade oss. En del var äldre kvinnor som berättade om saker de varit utsatta för som barn eller väldigt unga. Det fanns en stor sorg hos dem, de hade gått hela sitt liv och burit på upplevelser som de aldrig fått hjälp med eller förståelse för.
Få sexualbrott anmäls
Men även om fler hör av sig till Storasyster är det alltför många som inte vet om att det finns stöd och samtalshjälp att få efter ett sexualbrott. De flesta övergrepp kommer inte heller till myndigheternas kännedom. Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, anmäls endast 10-20 procent av alla misstänkta sexualbrott.Cecilia arbetar för att förändra det, mycket tid går åt till att ordna finansiering för Storasysters verksamhet och till opinionsarbete. Varje år ger organisationen till exempel ut en rapport med en efterföljande nationell konferens kring frågor som rör det sexuella våldet. Årets tema handlar om polisanmälan och rättsprocessen.
Brister hos myndigheterna
Som före detta nämndeman har Cecilia Bödker Pedersen upplevt det svenska rättssystemet inifrån och hon har stor respekt för det. Men i sitt arbete på Storasyster möter hon bristerna både i rättssystemets och i andra myndigheters agerande.– De flesta sexualbrottsoffren får ett bra bemötande initialt, till exempel av polisen och vården. Men sedan hamnar många i ett vacuum, de får ingen information om vad som pågår i ärendet och utredningstiderna är ofta långa.
Professionellt bemötande
De som hör av sig kan vara anonyma om de vill.
– Till skillnad från myndigheter så har vi ingen anmälningsplikt, även om vi alltid oros- anmäler om det är barn som kontaktar oss och vi får fram tillräckligt med uppgifter för att kunna anmäla. Vi försöker också hjälpa barnet att hitta en pålitlig vuxen i sin omgivning som det kan berätta för.
Bidra till hopp
Ibland är berättelserna mycket svåra att ta till sig, då behövs professionaliteten och det kollegiala stödet. Cecilia pratar om att hitta ett lugn i samtalet med de som hör av sig, om att se möjligheterna i varje samtal.– Vi kan lyssna, vi kan förmedla hjälp, vi kan stärka människor att gå vidare och leva sina liv. På så sätt tror jag att vi ger människor hopp.