– Det är väl de positiva upplevelserna som jag tycker är mest intressanta. Fast man kan ju tycka att det är lite sorgligt att det krävs en pandemi för att skolan ska acceptera de här barnens behov och se att det faktiskt går att möta dem, säger docent Lina Lago på Tema Barn vid Linköpings universitet.
Forskarna har intervjuat 23 föräldrar till barn (6–14 år) med autism, ADHD eller intellektuella funktionsnedsättningar om familjens situation under coronapandemin. Resultatet presenteras i tidskriften Scandinavian Journal of Disability Research.
Utmaningar men också lättnader
Helt klart är att pandemin innebar en ökad press för många av familjerna i en redan mycket hårt ansträngd tillvaro. Fasta rutiner som är mycket viktiga för många av de här barnen gick inte att upprätthålla och föräldrarna fick ta ännu mer ansvar. Även om skolorna höll öppet kunde barnen plötsligt tvingas vara hemma när stora delar av personalen låg sjuka eller om någon i familjen var sjuk. Somliga barn tillhörde riskgrupp och kunde därför inte vara i skolan alls. Eftersom det rådde besöksförbud i skolan blev det svårare för föräldrar att aktivt stötta sina barn.
Men en del föräldrar vittnar å andra sidan om att pandemin gjorde barnens skolgång lättare. Skolpersonalen visade större förståelse för barnens särskilda behov och sätt att vara, eftersom hela samhället tvingades bete sig på samma vis. Det gick bra att jobba på distans för den som ibland inte hade energi att vara i klassrummet eller som hade behov av avskildhet. Distansarbetet krävde en tydligare planering från lärarna, vilket skapade tydlighet och minskade stressen för både barn och föräldrar.
Borttaget tvång
Även frånvaro från skolan för den som behövde återhämta sig godtogs mer när så många ändå var borta. Föräldrar berättar att barnen visserligen ibland utnyttjade situationen genom att påstå sig vara sjuka för att få vara hemma, men på många områden minskade konflikterna. Ett sådant exempel är tvånget att byta om och duscha i samband med gymnastiklektionerna. Det kravet hade skolan tidigare inte velat rucka på, vilket orsakat svår oro hos en del barn och krävt stora stödinsatser av föräldrarna. Under pandemin togs tvånget bort till familjernas stora lättnad.
Många av de utmaningar som pandemin medförde för barn med autism, ADHD eller intellektuella funktionsnedsättningar drabbade förstås alla barn. Men även om det inte går att dra generella slutsatser utifrån studien, menar forskarna att den extrema situationen gjorde det extra tydligt vilka särskilda svårigheter som de intervjuade familjerna har även i en vardag utan pandemi.
Inspirera till flexibilitet
Men pandemiåren visar också att det som förut varit svårt eller omöjligt att få gehör för nu plötsligt var möjligt. Forskarna menar att det är en viktig lärdom som borde inspirera skolorna till större flexibilitet även i fortsättningen. Några föräldrar rapporterar att det åtminstone i viss mån blivit på det viset, till exempel när det gäller kravet på ombyte i samband med gymnastiklektionerna.
Studien har finansierats av Forte. Den ingår i forskningsprojektet Barn med funktionsnedsättning i skola och fritidshem: erfarenheter av social inkludering och välbefinnande under covid-19-pandemin.
Artiklar:Parenting Under Pressure: Raising School-Age Children with Disabilities During a Pandemic in Sweden (2025), L Lago, H Elvstrand, K Hellberg, Scandinavian Journal of Disability Research Vol. 27, nr 1, s. 214-226, publicerad 13 maj 2025, DOI: 10.16993/sjdr.1226
“After a while, it became a normal thing”: Swedish children’s experiences of everyday life in school during the Covid-19 pandemic(2025), H Elvstrand, L Lago, K Hellberg, Child Studies, nr 7, s. 41-62, publicerad 5 augusti 2025, DOI: 10.21814/childstudies.6326
