Forskning om hudkänsel ledde till upptäckt om smärta

Håkan Olaussons banbrytande forskning har delvis ställt läroböckernas beskrivningar av nervsystemet på ända. Nyligen gjorde hans forskargrupp en ny upptäckt: en tidigare okänd del av människans smärtsignalering.

Foto Charlotte Perhammar Det var inte självklart att det var läkare han skulle bli. I gymnasiet var matte och fysik de roligaste ämnena. Tanken på att bli civilingenjör lockade så mycket att medan han pluggade till läkare sökte Håkan Olausson in till civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik flera gånger – och kom in. Men han satsade på läkarstudierna i Göteborg och det ledde honom till forskningen. På en föreläsning träffade han professor Ulf Norrsell.Håkan Olausson.Håkan Olausson. Foto Thor Balkhed

– Jag blev väldigt imponerad av honom. Jag frågade om jag fick bli doktorand hos honom utan att ha en aning om vad han sysslade med. När jag fick veta att han arbetade med hudkänsel tyckte jag det lät lite märkligt – det kunde väl inte vara något stort problem för mänskligheten? Men jag blev fascinerad av ämnet och har hållit på med det sedan dess, säger Håkan Olausson, professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, BKV, och verksam vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap, CSAN.

På den tiden har han hunnit med att bidra till två stora upptäckter om människans nervsystem. Nerver kan lite grovt delas in i två grupper: nervsignaler om hudkänsel och beröring leds i snabba nerver, medan signaler om smärta leds i avsevärt långsammare nerver. Den första upptäckten som Håkan Olausson var delaktig i är att vi människor har en särskild typ av nerver, som man tidigare inte trodde fanns. De förmedlar den behagliga känslan av långsam beröring. Nästa genombrott gjorde hans forskargrupp förra året när de upptäckte att människan har smärtfibrer, som leder nervsignaler lika snabbt som nerver för beröring.

– Man har vetat länge att den typen av nerver finns hos olika däggdjur, men man har inte trott att de finns hos människan.

Håkan Olausson har länge arbetat med en särskild teknik för att mäta nervsignalering. I sitt arbete som överläkare i klinisk neurofysiologi använder han metoden, neurografi, för att undersöka nervskador hos patienter. I forskningsprojekten använder hans forskargrupp en ännu mer detaljerad variant som kallas mikroneurografi, som gör det möjligt att mäta de elektriska impulserna i en enskild nervcell. När LiU-forskarna mätte ledningshastigheten från alla nervceller som de hittade hos försökspersoner, hittade de en grupp av nervceller som inte hade beskrivits tidigare: ultrasnabba smärtnervceller.en tunn elektrod sticks in i armenForskarna använde en teknik som gör det möjligt att avlyssna nervsignalen från en enskild nervcell. Foto Charlotte Perhammar

Sedan de gjorde upptäckten har LiU-forskarna börjat undersöka hur de ultrasnabba smärtnervcellerna fungerar i normalt tillstånd. Spelar de en roll i reflexen som blixtsnabbt drar undan handen när du skär dig i tummen? Reagerar de bara på mekaniska retningar, som nyp och stick, eller även på värme och kyla? Framför allt vill forskarna förstå om dessa nervceller kan vara inblandade i kronisk smärta.

– Vårt stora fokus när vi går vidare är att förstå om, och i så fall hur, funktionen hos de här nerverna förändras vid ett fenomen där lätt beröring orsakar smärta. Det är ett vanligt och ofta svårbehandlat tillstånd vid kronisk smärta, säger Saad Nagi, förste forskningsingenjör i forskargruppen.

Känseln är för de flesta av oss en så självklar del av våra sinnen att vi knappt ens tänker på hur den fungerar. Det ligger nära till hands att anta att vetenskapen fram till i dag har tagit reda på allt som är värt att veta om vårt nervsystem. Men efter att i 30 år ha forskat om hudkänsel och smärta har Håkan Olausson insett motsatsen.

– Det känns som att vi bara skrapar på ytan vad gäller grundläggande förståelse för hur känsel och nervsystemet i stort fungerar. Vi vet inte hur nervsignalerna bearbetas i den första kopplingen mellan två nervceller, eller hur de tolkas i hjärnan.Håkan Olausson i vita sjukhuskläder.Håkan Olausson, professor i klinisk neurofysiologi. Foto Charlotte Perhammar

Det finns flera frågor som han skulle vilja få svar på. Vad är det i nervsignaleringen som ger upphov till våra upplevelser? Och skulle det vara möjligt att skydda nerver, så att patienterna som han träffar i kliniken kunde slippa att få nervskador? Kanske kan forskningen om det ultrasnabba smärtsignaleringssystemet bidra med pusselbitar till svaren.

– Kronisk smärta är ett enormt problem, så det vore fantastiskt om vår upptäckt kan leda till bättre smärtdiagnostik eller på sikt kan bidra till att andra forskare kan utveckla bättre smärtlindring.

Artikeln har även publicerats i LiU Magasin nr 2/20.

KontaktVisa/dölj innehåll

Mer om forskningenVisa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiUVisa/dölj innehåll