Som 19-åring flyttade Hudiksvallsbördige Martin Knuuth till Vänersborg i Västra Götaland och bor nu med familj i Vargön. Länge försörjde han sig som bilbyggare, yrkeschaufför, grävmaskinist och inom el- och VVS-branschen. Efter ett tag kände han att han ville utvecklas vidare och att han ville ha en mer tydlig professionsinriktning.
– Jag satt och pratade med min fru en kväll och plötsligt kändes det så självklart: Jag skulle bli slöjdlärare!
Något som inte alls hade varit självklart innan trots att hans pappa var snickare och att han alltid gillat slöjd.
– Jag har alltid gått och småpulat och tyckt om att jobba med händerna men att jag som hade gått fordon och transport på gymnasiet och inte var direkt studievan skulle börja på universitetet fanns inte på kartan.
Men den kvällen såddes ett frö och Martin kontaktade kort därefter en studievägledare på hemorten för att ta reda på vilka möjligheter som fanns. Då han inte ville plugga på heltid på grund av livssituationen stod valet mellan Linköping och Umeå, som båda erbjöd studier på halvfart. Båda lärosätena erbjöd också utbildningen på distans med några träffar per termin på campus för praktiska moment.
– Och då blev det Linköping som hade en geografisk fördel eftersom det ligger närmare.
Innan han sökte in till utbildningen gjorde han högskoleprovet för att få ett meritvärde att konkurrera om en studieplats med.
– Jag kom in köksvägen kan man säga.
Första tiden var nervös
En automata som blev ett slöjdprojekt i en femteklass.Första tiden på utbildningen beskriver han som nervös, spännande och förväntansfull.
– Jag hade tusen frågor till min fru som redan var lärare inom grundskolan. ”Hur ska man tänka?” Det var många fjärilar i magen.
Men Martin fann sig snabbt tillrätta. Många var i samma situation och hade heller aldrig läst något innan utan gick som Martin direkt på slöjdämnet.
– Andra hade läst hela eller delar av ett lärarprogram redan och ville komplettera med slöjd. Men att vi var så många som var helt nya inom universitetsvärlden blev en icebreaker och tog udden av nervositeten.
Studierna var på distans men hade fem fysiska träffar i Linköping per läsår med jämna mellanrum.
– Träffarna var intensiva och mycket värdefulla. Jag lärde känna många nya människor från olika geografiska delar av landet och med vitt skilda bakgrunder. Vi blev snabbt ett gött gäng som delade med oss av våra erfarenheter, gav feedback på varandras arbeten och hade väldigt trevligt när vi arbetade praktiskt tillsammans i slöjdsalarna.
Träffarna kunde vara i två till fyra sammanhängande vardagar och krävde med andra ord övernattning.
– Då bodde jag antingen hos en vän utanför Linköping eller på Valla folkhögskola. Där fanns gemensamt kök så man kunde fixa matlåda. Och eftersom det var flera på utbildningen som bodde där kunde vi sitta uppe och plugga ihop eller förbereda oss tillsammans inför redovisningar.
Mellan träffarna höll de kontakten med varandra via kursportalen Lisam.
– Vi var som en liten studiefamilj som uppmuntrade varandra och nu även håller kontakt på andra sociala medier.
Formgivning, praktiskt arbete och litteratur
Utbildningen som började med ett kurspaket på 60 högskolepoäng och lästes på deltid under två år fokuserade på formgivning, eget praktiskt arbete och litteraturstudier. Efter det följde 30 högskolepoäng med fokus på ämnesfördjupning och uppsatsskrivande.
– I början var det mycket nytt och jag fick lägga ner tid på att lära mig det akademiska sättet, både att jobba akademiskt och att skriva akademiskt. Jag har alltid varit en rent praktisk, hands-on person men nu skulle allt göras på ett visst sätt. Det tog ett tag att få in det men nu har det blivit en del av mig själv.
Det svåra med distansstudier är annars att ha karaktären menar Martin.
– Det är lätt att skjuta upp studierna och istället lägga tiden på familjen, hemmet och andra "måsten" som man dagligen möter i sin hemmamiljö.
Hans tips är därför att träna upp självdisciplinen och att ha ett tydligt mål framför sig. Erfarenheter från långdistanslöpning hjälpte honom.
– Men det var mitt stora intresse för slöjd som drev mig. Det hände att jag stod och täljde i ett förråd i trädgården som en liten hustomte när resten av familjen låg och sov, ibland ända till tre på natten!
När det gick vägen och han fick bra omdömen av lärarna som han beskriver som mycket professionella gav det också positiva ringar på vattnet som gjorde att han orkade kämpa vidare.
Den färdiga automatan.De två första åren läste han också parallellt med att han var pappaledig. När det var dags för den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, fick dottern följa med.
– Det gick jättebra. Hon var supernöjd så länge hon var med mig och i klasserna märkte jag att det blev en helt annan mentalitet när hon var med.
En uppgift de hade under utbildningen var att göra en automata och det slöjdprojektet, som går ut på att jobba med rörliga delar, tog Martin med sig till sin VFU och en femteklass.
– Jag tycker om att jobba med återbruk och hade gjort en automata av en Supermario-figur som mina barn fått från en snabbmatskedja och en gammal konservburk som jag målat grön så att den skulle se ut som ett rör. Jag tog med mig den till praktiken och det blev succé!
Eleverna gick all in i uppgiften och skapade bland annat monster och troll som kom upp ur vatten.
– Jag ville att de skulle hitta något fritt i uppgiften och uppmuntrade dem att använda personliga avtryck till det estetiska uttryckssättet. Det blev också ett sätt för mig att lära känna eleverna bättre.
Inspirerar elever till att hitta sin skaparglädje
Något annat som Martin månar om är att se och uppmärksamma alla elever och att förmedla den glädje han själv känner inför skapandet.
– Jag vill inspirera och motivera dem till att hitta sin egen skaparglädje, med mig som katalysator.
.Praktikplatsen ordnade han själv på en skola i sin hemkommun.
– Jag fick en egen nyckel och kunde vara där även utanför praktiktimmarna. Det gjorde att jag kunde arbeta både praktiskt och teoretiskt på kvällarna. Det var skönt att ha möjligheten att sitta ifred och läsa ibland eftersom det inte alltid var så lätt att göra hemma med små barn i närheten.
Det tredje året hade fokus på ämnesfördjupning och uppsatsskrivande och det läste Martin samtidigt som han arbetade deltid inom el- och VVS-branschen.
– Det var svårt att sköta både familj och skriva uppsats samtidigt som jag jobbade så pass mycket. När jag var föräldraledig kunde jag sprida ut studierna under dagen. Nu blev det mer efter jobbet och när barnen somnat.
Nu har han hyvlat av 90 högskolepoäng i trä- och metallslöjd och till hösten har han sökt sina första lärarjobb men också en kompletterande pedagogisk utbildning. Den behövs för att han ska kunna ta ut en slöjdlärarexamen och för att kunna jobba med elever ända upp till årskurs nio.
– Utbildningen har gett mig spetskompetens i det här ämnet! Jag kommer att kunna söka jobb i hela landet och har utvecklat mig själv samtidigt som jag har säkrat en tryggare framtid för hela familjen.
