Nobelpriset belönar bevisen för de snärjda partiklarnas existens

04 oktober 2022

Monica Westman Svenselius

Årets Nobelpris i fysik går till tre forskare, Alain Aspect, John Clauser och Anton Zeilinger, som ägnat sin forskargärning åt kvantmekanik och kvantmekaniska fenomen. Jan-Åke Larsson, professor i informationskodning vid LiU, har bidragit med teoretiska delar i experimenten ledda av Anton Zeilinger i Wien.

Jonathan Jogenfors och Niklas Johansson i kvantkryptolabbet. Foto Thor Balkhed

År 1935 debatterade Albert Einstein kvantmekaniken med den danske fysikern och nobelpristagaren Niels Bohr. Einstein konstaterade att snärjda, sammanflätade, par av kvantmekaniska partiklar ser ut att påverka varandra på långt avstånd, men avfärdade det som spöklik avståndsverkan. Foto Thor Balkhed

Experiment efter experiment visar att när man mäter polarisationen i den ena fotonen i ett snärjt par så får den andra fotonen omedelbart motsatt polarisation – även på kilometerlånga avstånd.

Forskarna som får årets Nobelpris i fysik har utfört experiment som visar att Niels Bohr hade rätt – det kan inte finnas någon annan förklaring till fenomenet än den kvantmekaniska.

Spöklik verkan på avstånd

Jan-Åke Larsson ingår i den forskargrupp, med deltagare från flera europeiska universitet, ledd av professor Anton Zeilinger vid Wiens universitet, som sommaren 2015 visade att spöklik avståndsverkan finns och fungerar. Därmed har de också ovedersägliga bevis för att kvantmekanikens snärjda par finns i naturen.Jan-Åke Larsson. Foto Thor Balkhed

– Det var århundradets experiment som verkligen bevisar att de kvantmekaniska teorierna är enda alternativet, säger Jan-Åke Larsson.

Under 2016 genomfördes också ett stort test där 100 000 människor runtom i världen, varav flera tusen svenskar, bidrog med slumptal till 12 oberoende experiment på fem kontinenter. Även denna gång höll Niels Bohrs teorier fullt ut.

Professorerna Alain Aspect, John Clauser och Anton Zeilinger finns vid Université Paris-Saclay och École Polytechnique i Frankrike, J.F. Clauser & Assoc. I USA respektive Universität Wien i Österrike.

för experiment med sammanflätade fotoner som påvisat brott mot Bell-olikheter och banat väg för kvantinformationsvetenskap

Dyk ner i den nobelprisrelaterade forskningen

Spöklik avståndsverkan existerar

Jan-Åke Larsson, professor i informationskodning, ingår i den forskargrupp som bevisat att det Albert Einstein avfärdade som spöklik avståndsverkan finns. ”Det här är århundradets experiment” säger han.

Det ultimata Bell-testet

Nu upprepas århundradets experiment, men denna gång med människor som slumptalsgeneratorer och i samma stund på en mängd platser runtom i världen. En gång för alla ska det bevisas om Albert Einstein eller Niels Bohr hade rätt. LiU-forskare deltar.

Kvantdatorer och fotonik ska locka fler studenter

”Vi har märkt ett starkt ökande intresse från studenterna för kvantdatorer, kvantkryptering, optik och fotonik”, säger Jan-Åke Larsson, initiativtagare till en ny profil på civilingenjör teknisk fysik och elektroteknik.

Här är resultatet av det stora Bell-testet

3 283 svenskar, bland dem elever vid Katedralskolan i Linköping, deltog hösten 2016 i ett gigantiskt experiment som utmanade Einsteins tankar om hur världen fungerar i kvantskalan. Nu publiceras resultatet i Nature.

Senaste nytt från LiU

Samarbetet tänjer på fysikens gränser

Teoretikern Florian Trybel har en central roll i skapandet av nya material. Tillsammans med sin kollega inom experimentell forskning i Skottland siktar han på att utöka möjligheterna för material i extrema förhållanden.

Från teori till terapi

På Psykologmottagningen vid LiU får studenter på psykologprogrammet chans att göra skillnad på riktigt. Utöver en unik möjlighet att omsätta teori i praktik hjälper de patienter med allt från stresshantering, sömnbesvär, nedstämdhet, oro och fobier.

Upptäckt om smärtsignalering kan bidra till bättre behandling

LiU-forskare har ringat in den exakta platsen på ett specifikt protein som finjusterar smärtsignalers styrka. Kunskapen kan användas för att utveckla läkemedel mot kronisk smärta som är mer effektiva och har färre biverkningar.