Ny forskning undersöker olika aspekter av koldioxidlagring

Kan vi lagra koldioxid på olika sätt i produkter som redan finns? Kan Sverige minska sina utsläpp genom biståndsprojekt och är det verkligen bra för klimatet att sågspån eldas upp som biobränsle? Det här är några av frågorna som Alexander Olsson, doktorand och forskare vid LUNETs, vill undersöka genom sin forskning.

Alexander Olsson i sitt trädgårdsland.Alexander Olsson i sitt trädgårdsland.Alexander Olsson är doktorand vid KTH och ingår i forskningsgruppen Linköping University Negative Emission Technologies (LUNETs) vid Linköpings universitet. Alexander forskar på ”negativa utsläppsteknologier” och främst produkter och teknik för att lagra koldioxid som redan finns till hands eller som det inte krävs så avancerad teknik eller infrastruktur för att sprida i samhället, exempelvis träprodukter eller biokol.

– Vi är intresserade av själva kolsänkan, att trädet när det växer tar upp koldioxid från atmosfären som vi sedan stabiliserar på något sätt och ser till att koldioxiden lagras i samhället, säger Alexander Olsson.

Vill bredda perspektiven

Förenta nationernas klimatpanel, IPCC, räknar nu med att mänskligheten inte kan minska utsläppen av växthusgaser tillräckligt för att stabilisera klimatuppvärmningen under två grader. Det kräver åtgärder där koldioxid fångas upp från luften och lagras. Inom den forskning som gjorts på koldioxidavskiljning ligger tekniken dock långt in i framtiden. Det för med sig osäkerheter kring hur dyr den kan bli och hur den kommer att tas emot i samhället.

– Alla är medvetna om att utsläppen måste minska, men på senare tid har det talats mycket om att vi även måste börja ta upp koldioxid från atmosfären. Min forskning syftar till att bredda perspektiven och sätta ljus på den tidiga möjligheten att lagra koldioxid, alltså som är möjlig redan nu.

Bistånd med kolsänka som bieffekt

Forskarna inom LUNETs driver ett projekt i Tanzania som undersöker mottagandet av en typ av spis som används av lokalbefolkningen i Karagwe-regionen. Spisarna är del av ett biståndsprojekt och minskar utsläppen av stoff och partiklar i inomhusmiljön vid matlagning. Spisarna producerar också biokol i stället för aska, biokol som kan användas inom jordbruket vilket har visat sig ge högre skördar i tropiska klimat samtidigt som det också fungerar som kolsänka.

En person lagar mat med en spis som kommer från biståndsprojektet.Spisarna minskar utsläppen av stoff och partiklar i inomhusmiljön vid matlagning.

– Vi är fortfarande i början av vår utvärdering av projektet, men det är en av de saker vi tittar på, används biokolet verkligen inom jordbruket eller eldas det upp? Trots att projektet slutat finansiera spisarnas reparationer har de delvis fortsatt att användas, och det är intressant. Kan det dessutom leda till någon form av klimatåtgärd så blir det ju än mer intressant. Det är det vi försöker undersöka nu.

Alexander Olsson menar att det här också kan bli en möjlighet för Sverige att nå sitt mål om netto-noll utsläpp 2045, genom att tillgodoräkna sig biståndsprojekt som bidrar till minskade utsläpp i andra länder.

– Det finns flera delar i det här, hur ska effekten mätas? Hur ska projekten väljas ut? Det är en stor diskussion där vi med vår forskning vill bidra på ett hörn.

Förbränning av biobränslen inte enbart positivt för klimatet

Ett annat område som Alexander Olsson tittar på är Sveriges användning av biobränslen. Den ökade användningen har lett till att det finns en hård konkurrens om bland annat sågverkens biprodukter. Sågspån användes tidigare till att producera spånskivor och fiberskivor men går numera främst till förbränning inom energisektorn.

– När energisektorn ställt om från fossila bränslen har efterfrågan på biprodukterna ökat, fiberråvaran har stigit kraftigt i pris och produktionen av spån och fiberskivor har minskat i Sverige. När vi eldar sågspånet så släpper vi också ut kolet direkt, istället för att lagra det i en spånskiva i flera årtionden. Den tidigare lagringen eller kolsänkan har blivit en utsläppskälla. Det vi också ser nu är att produktionen av spånskivor är mycket stor i till exempel Polen, där energisektorn fortfarande använder mer fossila bränslen.

Vad diskuteras för lösningar på det här?

– Tidigare fanns en träfiberlag i Sverige som förhindrade förbränning av träfiber, den var illa omtyckt och togs bort, men det diskuteras andra styrmedel som ska möjliggöra konkurrens på lika villkor för träfiberindustrin. Energimyndigheten tittar på ett driftstödsystem för koldioxidavskiljning och lagring av koldioxid för tillfället, och även omvänd koldioxidskatt har föreslagits, där företagen får betalt för den typen av verksamhet. Det här är också något jag kommer att diskutera mer i min avhandling.

Brinner för landsbygden

Det är tydligt att Alexander Olsson brinner för är landsbygdsfrågor. Han är uppvuxen nära Stockholm men bor nu i ett litet torp utanför Nyköping. Han doktorerar på 70% för att hinna med att odla grönsaker tillsammans med sin fru.

– Jag har fått bredare perspektiv. Många akademiska artiklar diskuterar styrmedel utan en egentlig koppling till vad markägarna eller jordbruket egentligen drivs av.

Den rådande Coronapandemin gör det möjligt för människor med jobb som inte kräver närvaro på en arbetsplats, att bo på landet. Något Alexander Olsson tror kan bli positivt.

– Jag tror att det här kan ge större uppmärksamhet till landsbyggsfrågan och möjlighet till mer forskning utifrån de perspektiv man får när man bor på landet. För 20 år sedan gick en buss här utanför som man kunde åka in till stan med, nu är det 5 km till närmaste hållplats istället. Det händer mycket på landsbygden som inte märks när man inte bor där så att säga.

KontaktVisa/dölj innehåll

Relaterat innehållVisa/dölj innehåll

Relaterat innehållVisa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiUVisa/dölj innehåll