Sommaren 1994 klev Åsa Nibell in genom universitetets dörrar för ett, som hon trodde då, sommarjobb i några månader. Våren 2025 var hon på NOR-middag, som hyllade henne och andra som jobbat i staten i 30 år.
Fotograf: Charlotte Perhammar
– Hela grejen – uppmärksamheten att man jobbat här i 30 år. Det var fantastiskt jättetrevligt, trevliga människor och jättegod mat. Jag har längtat efter och sett fram emot den här middagen i flera år.
Utmärkelsen för nit och redlighet i rikets tjänst (NOR) tilldelas medarbetare som varit statligt anställda i 30 år. Linköpings universitet har valt att uppmärksamma detta årligen med en festlig kväll, middag, tal av rektor och utdelning av gåvor.
När middagen kommer på tal skiner hon upp, ler bredare än vanligt, orden räcker nästan inte till när hon beskriver hur trevlig middagen var. Åsa Nibell måste varit middagens gladaste och mest tacksamma gäst.
– Men det kändes nästan som att jag var yngst där. Jag var ju bara 22 år när jag började på universitetet.
Ett jobb som syns
Det var efter ett par år som undersköterska i hemtjänsten och en kort tid på sjukhuset, (där hon inte trivdes, det var inte Åsas grej), som hon fick chansen att hoppa in som lokalvårdare i en av universitetets byggnader över sommaren. Några direkta planer på vad hon skulle göra efter sommaren hade hon inte, läsa till sjuksköterska som mamma tyckte, ville hon inte heller.
– Jag tycker det är så roligt att jobba med något som ger synligt resultat. Jag är jättenöjd när jag går hem för dagen och känner att jag gjort ett bra jobb. Jag trivs med arbetskamraterna och med kunderna. Jag vill inte flytta på mig!
Och kunderna verkar trivas med Åsa. ”Hon är alltid glad och skrattar mycket”, är det allmänna omdömet.
– Jag är väl en glädjespridare kanske, det har jag nog alltid varit, och social. Alla här är ju så trevliga också, ibland får jag hjälp när jag ska tömma diskmaskinerna till exempel. Det tycker jag är väldigt trevligt.
Lokalvård i egen regi
Åsa Nibell ingår i en grupp av lokalvårdare som ansvarar för städningen i och roterar mellan tre byggnader på Campus Valla. Många i gruppen har, liksom Åsa Nibell, jobbat länge på LiU, många mellan 10 och 20 år.
– Jag tror det betyder mycket att LiU har lokalvård i egen regi och inte ett upphandlat städbolag. Under pandemin till exempel, ett städbolag hade säkert sagt upp personalen. Men inte på LiU, här finns en trygghet.
En eller ett par lokalvårdare per år går i pension på LiU, få slutar till förmån för annan sysselsättning. Av 114 medarbetare är det är det 20 som stannat i arton år eller mer. Fem medarbetar har stannat i över 30 år och två medarbetare började sina anställningar 1983 respektive 1984. Även om LiU inte är löneledande branschen (men inte långt efter) finns andra förmåner som inte finns på den privata marknaden. Man slipper också utsättas för ständiga upphandlingar som resulterar i otrygga anställningar. Den låga personalomsättningen visar sig också i chefsleden. Tre chefer har stannar i 24, 25 och 33 år.
Jag är jättenöjd när jag går hem för dagen, känner att jag gjort ett bra jobb
Fotograf: Charlotte Perhammar
Ett yrke som utvecklats
Efter 30 år som lokalvårdare kan Åsa Nibell också se tillbaka på ett yrke som utvecklats enormt. Från blå och röd skurhink och trasor till sprayflaska, från kemikalier i koncentrat till nästan enbart vatten och väldigt få kemikalier. Dagens whiteboards är betydligt enklare att göra rent än vit krita på bruna griffeltavlor. Nu finns också det digitala systemet Torkvision som talar om precis var det behöver fyllas på tvål, handdukar och toapapper och som sparar arbetstid. När arbetskläder genom tiderna kommer på tal, då blir Åsa full i skratt igen.
– Ett tag hade vi mintgröna kläder i bäckebölja-tyg med muddar på byxorna och kort midja. Varje gång man sträckte sig upp kom magen fram. Och innan dess hade vi städrock. Nu har vi jättebra arbetskläder.
Cykel trots tidiga morgnar
Åsa Nibells arbetsdag börjar klockan fem på morgonen. Men inte ens det kan få henne ur gängorna. Tvärtom. Tjugo över fyra på morgonen sätter hon sig glatt på cykeln hemma i Harvestad och cyklar de 1,2 milen till Campus Valla. Och tillbaka.
– Jag har alltid varit morgonpigg, de här tiderna passar mig jättebra. Särskilt när barnen var små var det bra att kunna komma hem tidigt på eftermiddagen.
Nu är sönerna en bit över 20 år. En av dem har läst till civilingenjör på LiU, den andra har gått på golfcollege i USA. För golf är ett stort intresse i hela familjen Nibell. Huset i Harvestad ligger lämpligt nog bara några hundra meter från golfbanan. De tidiga eftermiddagarna ger Åsa tid för inte bara golf utan också andra intressen som inredning, trädgård och blommor.
– Det fanns en tid när jag faktiskt funderade på att utbilda mig till florist. Men efter många år i vatten och städmedel har händerna blivit känsliga och som florist jobbar man mycket i kylar och med vatten. Så den tanken släppte jag fort.
För sociala Åsa har 2025 varit ett år i festligheternas tecken.
– Först NOR-middagen i februari och sen personalfest i maj för alla anställda för att fira att LiU fyller 50 år. Självklart har jag varit med på båda.
