I en kurs på civilingenjörsprogrammet i design och produktutveckling gav universitetslektor Johan Blomkvist en grupp på tre studenter i uppgift att ta fram ett robotkoncept för Östergötlands museum. Bland kriterierna ingick att roboten skulle vara ett slags assistent och att den skulle använda sig av artificiell intelligens.
De tre studenterna – Julia Kraft, Linnéa Nilsson och Molly Hultman – byggde en prototyp av Lego och en mobiltelefon. Robotens ansikte visas på skärmen och kan växla mellan olika animerade ansiktsuttryck. De gav sin skapelse namnet AIDA, där de två första bokstäverna påminner om att det är en robot med artificiell intelligens.
– Vi ville att vår robot skulle kunna göra saker som att ta betalt, scanna biljetter och ta ett foto av besökaren, berättar Julia Kraft, som läser sista året på civilingenjörsprogrammet i design och produktutveckling.
Otrevlig på ett charmigt sätt
Hon och de andra studenterna bestämde att museets besökare skulle interagera med AIDA med hjälp av rösten.
– Röstinteraktion är något relativt nytt och det är intressant att testa hur det fungerar. Vi ville att man skulle kunna fråga roboten om det mesta: ”När stänger restaurangen?” ”Var ligger toaletten?” Den skulle nästan vara som en Siri, säger Julia Kraft.
Studenterna skapade två olika personligheter till AIDA. När de sedan testade sin prototyp ville de se vilken besökarna föredrog.
– Vi valde att göra en personlighet som var snäll och skämtsam och en som vi kallade ”dryg, men käck”. Den var lite otrevlig, men ändå på ett lite charmigt sätt. Det är förstås inte många som vill möta en otrevlig receptionist, men det är intressant att ta reda på hur folk reagerar på en robot som är lite otrevlig, förklarar Julia Kraft.
Julia Kraft
Att ge AIDA en otrevlig personlighet låter inte som något självklart val, men principen att inte bara testa det självklara är viktig i design och produktutveckling, anser Johan Blomkvist.
– Man vill inte bara utforska det man misstänker är bra, utan man vill ha en bredd. Annars kanske man missar spännande och roliga upplevelser. Att bara utgå ifrån sig själv är ett vanligt problem när det gäller produktutveckling. Det finns en fara i att tro att alla förstår det man själv förstår och vill ha det man själv vill ha.
Planen var att testa robotprototypen med ett ”Wizard of Oz-test”. Det innebär att roboten styrs av en operatör, men de som interagerar med den tror att roboten agerar självständigt. På grund av covid-19-pandemin fick gruppen tänka om och istället visade de filmer där Julia Kraft interagerade med AIDA. Testgruppen som såg filmerna fick sedan fylla i en omfattande enkät.
Något entydigt svar på vilken av de två personligheterna de föredrog gick inte att se.
– Det fanns kommentarer som skarpt ogillade den dryga prototypens översittarbeteende och flera reagerade negativt på hur den uttryckte sig språkligt. Samtidigt fanns de som uppskattade humorn och upplevde den som mindre stel, säger Johan Blomkvist.
Får inte vara allt för slätstruken
Han menar att om en robot har en lite udda personlighet kan det ge besökarna en mer intressant upplevelse.
– Att svara på praktiska frågor som var saker finns är bara en aspekt av roboten. Vill man att folk ska komma till museet för att se roboten får den inte vara allt för slätstruken.
Johan Blomkvists kurs är nu avslutad, men robotprojektet fortsätter.
– Tillsammans med forskningsinstitutet RISE och IoT-hub ska vi nu bygga en prototyp med en riktig robotarm. En tanke är att studenter, från till exempel civilingenjörsutbildningen i datateknik, skulle kunna lägga på ett talinterface så att man kan prata med roboten på riktigt.
Julia Kraft är klar med sin del av robotprojektet och nu ska hon skriva sitt examensarbete.
– Jag ser fram emot att se hur vår prototyp fortsätter att utvecklas, säger hon
Så vilken personlighet kommer då roboten som ska hjälpa besökare på Östergötlands museum att ha?
– Vi har inte bestämt oss än utan fortsätter att experimentera, säger Johan Blomkvist.
