Sven Erlander inledde sin akademiska bana vid Stockholms universitet men blev 1971 professor i optimeringslära vid Linköpings högskola (det som 1975 blev Linköpings universitet). Hans expertområde var trafikmodellering och han hade bland annat en rad statliga utredningsuppdrag inom trafiksäkerhet.
Under åren 1973 – 1976 var han prefekt för matematiska institutionen, därefter blev han dekan för Linköpings Tekniska högskola under åren 1978 – 1983. En av hans insatser under den perioden var att förespråka begreppet tvärvetenskap, bland annat genom att föra in naturvetenskapliga inslag inom den filosofiska fakulteten.
Mellan 1983 och 1995 var Sven Erlander rektor vid Linköpings universitet. Han är därmed den rektor som suttit längst. Det var en expansiv period med en fördubbling av både antalet studenter som professorer och bland annat skapades en unik profil för LiU genom Hälsouniversitetet. Han kan också beskrivas som en av de drivande krafterna bakom bildandet av Campus Norrköping.
Sven Erlander pensionerades 1999 men fortsatte att verka vid den matematiska institutionen som professor emeritus. Han var också hedersdoktor vid universitetet i Gdansk.
– Jag minns Sven som en engagerad, kunnig och mycket sympatisk person, säger Helen Dannetun som varit dekan och rektor vid Linköpings universitet.
Sven Erlander och Helen Dannetun. Bilden från tidigt 80-tal.