Under de inte ens hundra år som människan haft tillgång till antibiotika har vi i vår del av världen vant oss vid att bakterieinfektioner går att behandla. Men det är inte lika självklart längre. Den ökande antibiotikaresistensen har blivit ett så stort problem att WHO kallar den för ett av de största hoten mot människors hälsa.
– Om vi hamnar i situationen att antibiotikaresistenta bakterier finns överallt kan det bli ett stort hot mot modern sjukvård. Den är beroende av effektiva antibiotika för att behandla exempelvis cancerpatienter som fått nedsatt immunförsvar, för att ge vård till för tidigt födda barn och för att utföra avancerade kirurgiska ingrepp som transplantationer, säger Björn Berglund, postdoktor vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin.
Det handlar nämligen inte bara om att kunna bota dem som fått en infektion, utan också om möjligheten att förebygga infektioner vid medicinska behandlingar som annars blir för riskfyllda.
– Om vi kommer till den punkt då vi inte kan behandla bakterieinfektioner, kan det bli ett paradigmskifte inom vården.
Inte bara vårdens problem
Att bakterier är motståndskraftiga mot antibiotika märks förstås inte förrän dess att en person blivit sjuk och behandling sätts in för att döda bakterierna. Men problemet med resistens är inte avgränsat till sjukvården.
– De flesta studier har gjorts i kliniska sammanhang och man har stirrat sig blind på var problemet presenterar sig. Men de senaste decennierna har det blivit tydligt att det inte är enbart på sjukhusen som resistensen uppstår. Många tror att det är den stora användningen av antibiotika inom djurhållningen som gjort att resistensen uppstått och sedan kunnat spridas till människan, men detta är ännu inte helt klarlagt, säger Björn Berglund.
Han har nyligen kommit hem från ett besök i Kina, där han träffat samarbetspartners i ett projekt kring antibiotikaresistens. Projektet är en del av ett stort internationellt samarbete, IMPACT, där myndigheter och universitet i Sverige och Kina deltar. Målet är att öka kunskapen om hur antibiotikaresistens överlappar mellan människa, djur och miljö. Både bakterier och antibiotika från såväl människor som djur hamnar via avloppsvatten och gödsel i miljön.
Forskare undersöker kopplingen mellan människor och miljön. Vilken roll spelar till exempel den utbredda användningen av antibiotika i djurhållningen? Foto: Lennart E Nilsson
Letar resistens i miljön
Under de första åren som IMPACT pågått har forskare samlat in prover på den kinesiska landsbygden. Proverna tas från friska personer och från personer som sökt vård för bakterieinfektion, men också från djur och miljö, som de brunnar där de boende hämtar sitt vatten. I sommar är det dags för Björn Berglund och hans kollegor att samla in en ny omgång prover. De undersöker bakteriers motståndskraft mot främst två olika antibiotika, karbapenem och kolistin. Dessa används mot infektioner som orsakas av bakterier som bildar ett enzym, kallat ESBL, som bryter ner de vanligaste typerna av antibiotika.
– Karbapenemer är ofta det sista man har att tillgå för att behandla infektioner som orsakas av ESBL-producerande bakterier. Men man har sett att resistens mot karbapenemer har börjat öka världen över, säger Björn Berglund.
Ny resistens sprids lättare
Resistensen mot karbapenem har blivit så hög att vården åter har börjat använda ett gammalt antibiotikum, kolistin. I Kina har kolistin tidigare bara använts för djur, men på sistone har det även godkänts för behandling av människor.
Resistens mot viktiga antibiotika ökar runt om i världen. Foto: Thor Balkhed
– Men år 2015 upptäckte en forskargrupp i Kina kolistinresistens som är vad man kallar för plasmidburen. Det innebär att den kan spridas mycket lättare mellan bakterier. Upptäckten väckte en rädsla för att behandlingsmöjligheterna snabbt skulle försämras, säger Björn Berglund.
Sedan den första upptäckten har det visat sig att den här plasmidburna resistensen finns spridd över i princip hela världen. Förra året hittades bakterier med plasmidburen kolistinresistens i Sverige. Björn Berglund menar att den ökande motståndskraften mot olika antibiotika är ett ekologiskt och internationellt problem.
– Antibiotikaresistens är ett stort problem. Det skulle behövas mer internationella samarbeten och samordning på högre politisk nivå för att lösa det här.
Hur sprids antibiotikaresistens?
- Bakterier kan få ökad motståndskraft mot antibiotika om en mutation i en gen förändrar en egenskap hos bakterien. Exempel på mekanismer bakom antibiotikaresistens är att bakterier bildar ämnen som bryter ner antibiotika, blockerar transporten av antibiotika in i bakterien eller pumpar ut den.
- Motståndskraften kan spridas på två olika sätt. Det ena är genom förökning, när resistenta bakterier delar sig och blir fler.
- Det andra sättet är att genen sitter på ett rörligt DNA-fragment. Ett exempel är ringformade plasmider. Plasmider kan överföras mellan bakterier, som inte behöver vara av samma sort. Bakterier kan också ta upp fritt DNA från omgivningen eller få nya gener som överförs via bakterievirus, som kallas bakteriofager.
- Väldigt få bakterier är helt resistenta mot all antibiotika. Men det kan ta tid att ta reda på vilket antibiotikum de är känsliga för. Därför är det viktigt att ha kvar antibiotikum som fungerar när förstahandsalternativen inte hjälper.
