Inslagen pendlar mellan forskningsrapportering – och underhållning. Katter tycks sätta fart på både rubrik- och bildsättare, det har både blivit kul rubriker – typ missljud – och roliga bildsättningar.
Hur ställer sig en seriös forskarsjäl till det?
– Den lättsamma biten är väl något man bara får ta, misstänker jag. Men när forskning framställs som enbart något lite skojigt, hopklippt till någon minut i nyhetssändningar, är det inte alla som tycker det är så underhållande. Det visar sig i min mejlkorg; det finns de som tycker jag borde ställa mig till arbetsförmedlingens förfogande eller ifrågasätter att forskningsmedel går till sådant trams. Då får jag ägna tid att svara och visa att det faktiskt ligger seriös forskning bakom, säger Robert Eklund, universitetslektor i Språk och kultur med inriktning mot fonetik på Institutionen för kultur och kommunikation.
För hans del är det en ny erfarenhet. Han har tidigare varit i medias blickfång, som språkteknolog på Telia och med arbetet att utveckla datasystem som kan föra dialoger med kunder, lyssna och svara på frågor.
– Också det var mycket uppmärksammat av media, men då blev inget ”neddummat”. Till skillnad från den här omgången, där mycket blir nerdummat. Som forskare måste man nog vara medveten om att vissa forskningsområden eller projekt öppnar för detta mer än andra.
Femårig finansiering
Projektet Meowsic, Melody in human-cat communication, med en femårig finansiering från Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond och lett av Lunds universitet, startades officiellt i augusti 2016.
Men redan i februari hade kattforskarna i Meowsic, Susanne Schötz och hennes kollega Joost van de Weijer i Lund samt Robert Eklund på LiU uppmärksammats av media internationellt genom National Geographic, Washington Post, Der Spiegel, BBC med flera.
Katter jamar möjligen (eller till och med troligen) på en språkmelodi som kan härledas från deras ägare. Och bara tanken på att katter skulle kunna tillägna sig ett slags dialektalt jamande slog an.
Den mediala löpelden var ett faktum.
– Jag erbjöd forskargruppen att hålla koll på mediabevakningen, men då kunde jag inte ana vilken omfattning det skulle ta. Puh! Efter hundratals mediainslag tappade vi räkningen, säger Robert Eklund.
Och intresset har hållit i sig sedan dess.
Mediahett jamande
Den 19 november fick han det särskilt hett om öronen och varvade sin undervisning på logopedprogrammet med tre radiointervjuer:
– En intervju gjordes i trappen mellan en föreläsningssal och mitt rum på US, en annan medan jag var på väg till Resecentrum och den sista gjordes live på tåget mellan Linköping och Norrköping, medan jag var på väg hem till Stockholm. Helt galet, säger han och skrattar.
Då hade kattpratandet med människor – Robert Eklund beskriver det som ett slags pidginspråk – ändå utförligt behandlats Vetenskapsradion Forum i Sveriges Radio i slutet av augusti.
– Vilket blev av de mest lyssnade och repriserade avsnitten i programmets historia, har vi fått höra.
Sociala medier har forskarna inte ens försökt hålla koll på, det räcker med en översvämmad inkorg på mejlen. Det finns oräkneliga kattägare som gärna vill berätta om sina katter eller ha svar på sina frågor.
– Vi har inte en chans att besvara allt. Å andra sidan är det väldigt roligt att vår forskning blir uppmärksammad, så projektet har numera en egen hemsida som intresserade kan följa och som vi kan hänvisa till.
Vad är det som fascinerar folk så med katter?
– Den frågan får någon annan forskare ta! Inte en aning! Dessutom finns det ju en hel del forskning om många andra arters vokalisering, så i grunden är det inte något nytt. Valar, sälar, apor … redan Aristoteles konstaterade att fåglar i olika delar av antika Grekland uppvisade dialekter.
Men det räcker att googla katt så förstår man att det är något särskilt.
”Katt” ger 8 miljoner på svenska träffar, ”cat” 500 miljoner träffar. Antalet tamkatter i världen beräknas till 600 miljoner, så något är det ju med husdjuret som människor levt tillsammans med i sådär 10 000 år.
Kommunikation över artgränser
Och något är definitivt nytt med forskningen i Meowsic och de kattstudier de tre forskarna ägnat sig åt i flera år innan projektet drog igång.– För mig började det med geparder som jag spelade in som volontär i ett sydafrikanskt bevarandeprojekt. De spinner på både in- och utandning, det intresserade mig som fonetiker. Jag plöjde igenom oräkneliga forskningsartiklar om olika kattarter, men sällan nämns kattdjurens vokalisering eller deras läten i olika situationer annat än rent tillfälligt och anekdotiskt, säger Robert Eklund.
Ett roande undantag är studien ”Pussy and her language” från 1895 (Marvin R Clark), som innehåller sådant som ordlistor, ordföljd, prosodiska markeringar (rytm och tonhöjd) och också upplysningen att katter har ett ord för tillagat kött: bleeme-bl.
– Det är kanske säkrast att understryka att Clark inte bör tas på allvar, påpekar Robert Eklund med glimten i ögat.
Hur arters talorgan påverkar möjligheten att framställa ljud och olika arters kognitiva förmåga att lära sig kommunicera med ljud är förstås intressant, inte bara för lingvister.
– Kommunikation mellan olika arter har blivit en ny vetenskapsgren som intresserar allt fler. Rent allmänt visar dagens forskning också att djur har imponerande kommunikationsförmågor, långt större än vi någonsin kunnat ana.
– I Meowsic vill vi studera just katternas förmåga till kommunikation över artgränser. De har lärt sig att använda språkmelodin på ett specifikt sätt i vardagsinteraktionen med sina ägare. Deras språkinlärning har en hel del att säga om vi själva utvecklat vår språkförmåga.
Vilken nytta har då katterna av projektet?
– Ju större förståelse vi har för deras kommunikation, desto bättre liv får de som husdjur. Vi kan anpassa katthållningen till deras behov. Och när de till exempel behöver vård kommer veterinärerna att ha andra förutsättningar att kunna tolka sina kattpatienter.
Projektets hemsida
Foto: Meowsic blog (löpsedel Le Matin), försättsblad från boken "Pussy and her language” från 1895, Wikipedia Commons: John B. Moisant med sin berömda katt Mademoiselle Fifi, de första passagerarna på flyg över Engelska kanalen den 23 augusti 1910.
