Strimman 2023-2024: Barn och unga - nutid, dåtid och framtid
Forskning om barn och unga berör många olika delar av uppväxten och samhället. Vad finns det till exempel för möjligheter att vara med och forma sin framtid? Vad innebär det att terror och kärnkraft kan vara en del av barns och ungas kulturarv? Och hur kan vuxna i skolan förhindra att barn och ungdomar känner sig osynliga? Det och mycket mer får du höra om i den här säsongen av Strimman.
Strimman 2023-2024 samlar forskare som alla studerar olika aspekter av tillvaron för barn och unga, både i dåtid, nutid och framtid. Presentatör är Johanna Sköld, professor vid Tema Barn.
Föreläsningarna arrangeras av Filosofiska fakulteten och är öppna för alla. Den här säsongen byter vi lokal och samtliga föreläsningar äger rum på Huvudbiblioteket (Östgötagatan 5) i Linköping. Ingen anmälan behövs och det är fri entré.
Aktuella föreläsningar
Onsdag 14 februari 2024 kl 17.30-18.45
BARNS BILDER BERÄTTAR Foto Dusan Stankovic
Alex Orrmalm, postdoktor i Tema Barn
Karin Isaksson, arkivarie på Svenskt barnbildarkiv, Eskilstuna
Barn skapar bilder i många olika sammanhang i sina vardagsliv och deras bilder hamnar i allt från utställningar, teckningstävlingar, lådor på vinden, BVC journaler, hemma på väggen och på sociala medier. Vissa av bilderna hamnar också på arkiv eller museer där de bevaras för framtiden som en del av barns kulturarv. På olika sätt blir barns bilder en del av vår samtid och berättelser om dem själva, vad det innebär att vara barn och om världen.
Med utgångspunkt i samarbetet mellan ett forskningsprojekt om barns bildskapande och Svenskt barnbildarkiv vill vi i den här föreläsningen lyfta frågan om betydelsen av barns bilder för vår samtid och framtid. Vad kan barns bilder berätta? Varför är de viktiga som samhällsberättelser
Onsdag 13 mars 2024 kl 17.30-18.45
BARNAVÅRD TILL SALU
Johanna Sjöberg, universitetslektor i Tema Barn
Klara Andersson, doktorand i Tema Barn
Johanna Sköld, professor i Tema Barn
Under större delen av 1900-talet kunde föräldrar lämna sina barn på barnpensionat när de skulle åka på semester, och barn kunde födas i hemlighet på förlossningshem. Barnpensionat och förlossningshem var verksamheter som drevs av entreprenörer som tog betalt av föräldrar som behövde göra sig fria från sina barn för en längre eller kortare tid. Vilka var entreprenörerna? Vilka föräldrar riktade de sig till? Och hur blev vistelserna för barnen?
I den här föreläsningen diskuteras den marknad för barnavård som existerade i Sverige parallellt med att välfärdsstaten byggdes upp. Den historiska betydelsen av vinstintressen inom vård och omsorg är inte särskilt känd. Folkhemmets generella välfärdspolitik har haft stark symbolstatus. Barn har uppfattats som en del av det kollektiva ansvaret, vilket har osynliggjort barn som omhändertogs mot betalning utanför välfärdsstaten.
Onsdag 17 april 2024 kl 17.30-18.45
UNGA OCH MAKTEN ÖVER FRAMTIDEN Foto Vanessa Nunes
Jonathan Josefsson, universitetslektor i Tema Barn
Anna Friberg, universitetslektor i historia
Dagens barn och unga riskerar att leva stora delar av sina liv i en värld präglad av klimatförändringar, minskad biologisk mångfald, ekonomisk osäkerhet, social ojämlikhet och en ny säkerhetsordning. Samtidigt som barn och unga kommer att påverkas av beslut som fattas idag, är deras möjligheter att delta i den formella politiken begränsade på grund av att de är omyndiga. Deras idéer om hur vi i dag kan påverka framtiden, och hur framtiden bör utformas, blir därför inte hörda i det parlamentariska samtalet. I stället använder unga aktivister andra forum för att mobilisera och argumentera för nya politiska riktningar där idéer om framtiden ofta ges en central roll. Inte minst är detta tydligt i barn och
ungas globala mobiliseringar för en mer radikal miljöpolitik, i kampen mot rasism, vapenvåld och nedskärningar i välfärden.
I en tid där vetenskapliga framtidsscenarion ofta är mörka, och där möjligheterna till en bättre framtid snabbt tycks stängas, hur kan de unga föreställa sig en framtid? Hur tänker de sig att en bättre framtid kan förverkligas? Och hur kan den institutionella politiken fånga upp de ungas röster så att de får bäring på dagens politik?
Tidigare föreläsningar i serien
ÅLDER, KÖN OCH RÖSTRÄTT
Foto Phia Bergdahl
Malin Arvidsson, universitetslektor i Tema Barn
Bengt Sandin, professor emeritus i Tema Barn
Krav på demokratisering möttes av krav på garantier för att medborgare som ansågs otillförlitliga inte skulle få inflytande. Sverige hade i början av 1900-talet en unikt låg rösträttsålder. Liberala och konservativa politiker lanserade tanken om att höja rösträttsåldern för att behålla sitt inflytande om fler skulle få rösträtt till riksdag, landsting och kommuner. Socialdemokraterna som hade kämpat för låg rösträttsålder sedan 1800-talet accepterade kompromissen. Hög ålder var associerad till ekonomisk och social stabilitet. Gifta kvinnor som 1921 blev myndiga från 21 års ålder fick ironiskt nog inte rösträtt samtidigt. Under samtalet granskas debattens sociala förutsättningar – och så presenteras kända och okända rösträttsaktivister.
BARN, TERROR OCH KÄRNKRAFT
Foto LenaMeyer
Yelyzaveta Hrechaniuk, postdoktor i Tema Barn
Karin Edberg, biträdande universitetslektor i Tema Teknik och social förändring
När barn och kulturarv nämns går tankarna kanske till Skansen, skolbesök på museum eller jultraditioner. Men kulturarvet innefattar också kontroversiella, känsliga, omdebatterade och mörka aspekter – aspekter som ofta exkluderas.
Vid extremhändelser som terrorattentat lämnas artefakter som vi ofta förknippar med barnkultur på minnesplatsen såsom gosedjur, leksaker och teckningar. Barn och unga delar även berättelser och fotografier om händelsen. Föreläsningens första del bygger på en studie av museisamlingar som dokumenterat terrordådet på Drottninggatan 2017.
I föreläsningens andra del lyfts ett annat perspektiv: det kulturarv som skapas i relation till infrastrukturer som på olika sätt är kontroversiella eller omdebatterade i samhället och där barns perspektiv ofta utelämnas. I exemplet kärnkraft är inte bara artefakter svåra att bevara på grund av strålrisken, utan också immateriella uttryck riskerar att gå förlorade trots att det ofta har en viktig plats i det lokala identitetsskapandet. För de som växer upp i närheten av en anläggning i avveckling, såsom Barsebäck, får detta en extra dimension.
Hur görs de svåra, känsliga, besvärliga och omdebatterade delarna av historien till del av kulturarvet? Vem och på vilket sätt bestäms vad som kommer att sparas för framtiden och vad som ska glömmas bort och lämnas bakom?
OSYNLIGA BARN OCH UNGA
Foto Maskot Bildbyrå AB
Lina Söderman Lago, universitetslektor i Tema Barn
Layal Wiltgren, universitetslektor i pedagogik
Social utsatthet associeras många gånger till direkta och riktade handlingar där någon gör något mot någon, säger något taskigt, slår eller retas. För en del barn och unga handlar dock social uteslutning om något helt annat. Deras vardag kan präglas av ensamhet eller ett outtalat avståndstagande genom små, nästintill osynliga handlingar i vardagliga interaktioner, en subtil form av exkludering. Det kan handla om att ingen säger något till dem på en hel eftermiddag; att de får vara med i leken men bara om de är betjänt och gör som de blivit tillsagda, eller att gymnasieelever med utländsk bakgrund på en skola med gott rykte och höga studieresultat endast tilltalas av nödtvång av klasskamrater som refereras till som ”svenskarna”, då skoluppgifter kräver kommunikation.
I en studie om ”polite exclusion” bland högpresterande gymnasieungdomar visas hur varje enskild handling är trivial, svår att peka på, svår att se för utomstående. Det är ingen som skriker glåpord, men bortvända blickar, kroppsspråk som signalerar avståndstaganden och frågor som möts av tystnad är ändå smärtsamma. Lärarna på skolan lyfter fram klassen som ett mönster av integration – samtidigt som de utsatta eleverna berättar om sorg och uppgivenhet. I en studie om utsatthet och ensamhet i fritidshem visas också att fritidshemspraktiken – och fritidshemmets vuxna – kan bidra till att sådan subtil uteslutning inte syns eller aktivt användas av elever för att utesluta andra.
