Magnetkameraundersökningarna av hjärnan har gjorts vid Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering i Linköping. Foto Emma Busk Winquist
Det är år 2020 och covid-19-pandemin är ett faktum. Richard Levi arbetar inom rehabiliteringsmedicin, men när sjukvården snabbt ställs om blir han involverad i vården av covid-patienter.Richard Levi, adjungerad professor och läkare. Foto Charlotte Perhammar
– Några veckor in i pandemin började intensivvårds- och infektionsläkarna larma om att patienter som hade varit akut sjuka inte återhämtade sig på det sätt som man normalt förväntar sig. Efter akut sjukdom eller respiratorvård brukar patienter piggna till rätt snabbt. Men efter covid-19 fanns kvarstående problem i form av förvirringstillstånd, märkligt beteende och kognitiva svårigheter, säger Richard Levi, adjungerad professor i Rehabiliteringsmedicin vid LiU och överläkare vid Universitetssjukhuset.
Svårförklarade problem
Många covidpatienter undersöktes med olika avbildningstekniker på Röntgenkliniken.
– Vi undersökte dem i akutskedet. Vården sökte en förklaring till varför de hade den här typen av symtom som man inom framför allt intensivvården inte kände igen, säger Ida Blystad, neuroradiolog vid Universitetssjukhuset i Linköping och forskare knuten till Linköpings universitet.
För forskaren Kristin Zeiler, som verkar inom medicinsk humaniora, innebar pandemin att många etiska och filosofiska frågor blev högaktuella.Kristin Zeiler, professor, och Ida Blystad, neuroradiolog och forskare. Foto Emma Busk Winquist
– Jag och många med mig har länge arbetat med tvärvetenskaplig medicinsk humaniora, ofta i kombinationer av humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv på hälsa, sjukdom och sjukvård och i dialog med sjukvårdspersonal. Men pandemin och insikten att en del personer har kvar symtom långt efter själva infektionen satte ny fart på diskussioner som vi haft om behovet av tvärvetenskaplig forskning som för samman perspektiv och metoder från genuint olika vetenskapsfält. Det blir väldigt tydligt att sådan forskning krävs för att postcovid som hälsoutmaning ska gå att förstå på ett nyanserat och adekvat sätt, säger Kristin Zeiler.
Och ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt blev det, med finansiering från Vetenskapsrådet. I dag består kärngruppen inom forskningsprojektet av tjugo forskare från olika forskningsfält.
– Vi jobbar på tvärs över humaniora, samhällsvetenskap, klinisk praktik och biomedicin, på sätt som fortfarande är ovanliga, säger Kristin Zeiler, som leder projektet.
Två studier i en
Projektets bredd avspeglas i projektets namn: ”Biomedicin, klinisk kunskap och humaniora i samspel: En ny epistemologi för radikalt tvärvetenskaplig hälsoforskning och policyarbete kring fallet postcovid-19”. Epistemologi är ett annat ord för kunskapsteori, eller läran om kunskap.
– I min värld finns det två studieobjekt i projektet. Det ena är postcovid. Det andra är på en metanivå och handlar om utmaningar och möjligheter i radikalt interdisciplinär forskning. Man kan säga att själva projektet i sig är ett forskningsobjekt, säger Richard Levi.
Med andra ord forskar de om hur tvärvetenskaplig kunskapsproduktion kan gå till. Forskning om hur kunskap blir till är central i en del humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv.
– Vi vill att forskningen ska leda till ny kunskap och insikter som kan bidra till en bra vård för patienterna. Förutom det är syftet med projektet att utveckla nya tvärvetenskapliga perspektiv och metoder. Projektet undersöker tvärvetenskapliga grundvillkor. Vilka möjligheter och svårigheter finns med den typ av kombination av perspektiv och metoder som vi arbetar med i projektet? Medicinsk humaniora och biomedicinska perspektiv utgår ofta från olika vetenskapsteoretiska grunder och om vi inte pratar om dem, om vi inte undersöker spänningar mellan olika perspektiv liksom analytiska insikter när vi börjar kombinera dem, kommer vi inte förstå vad den här sortens tvärvetenskap faktiskt kan innebära. De övergripande frågorna måste vi ha med oss hela tiden genom projektet, säger Kristin Zeiler.
Svår trötthet i fokus
Det tvärvetenskapliga projektet består av fem delstudier. Richard Levi, Ida Blystad och Kristin Zeilers samarbete är en del av delstudie två, som fokuserar på den svåra trötthet som är ett vanligt symtom vid postcovid.Magnetkameraundersökningarna har gjorts vid Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering i Linköping. Foto Magnus Johansson
I delstudien gör forskarna kliniska undersökningar, neuropsykologiska tester, magnetkameraundersökningar av hjärnans funktion och analyser av en typ av signalämnen från immunförsvaret. Dessa kombineras med en del där djupintervjuer med drabbade om deras egna upplevelser av svår trötthet vid postcovid som fenomen analyseras ur ett kombinerat kvalitativt och filosofiskt perspektiv.
Krävande och givande
– Vi forskare inom samarbetet har olika bakgrund vad gäller forskningsmetodiken. Vi ställer olika frågor. Jag lär mig väldigt mycket när jag hör hur man tänker inom andra discipliner och vad som är viktigt där. Att forska på det här sättet är inspirerande och utmanande på samma gång, säger Ida Blystad.
När olika metoder har olika behov måste forskarna enas. Hur många patienter behövs i studien för att det ska fungera för alla metoder? De kliniska forskarna behöver många patienter i analyserna och dessutom friska personer som kan användas som jämförelsegrupp. Inom medicinsk humaniora däremot görs kvalitativa intervjuer. Antalet intervjuer som behövs är långt färre, eftersom det uppstår en mättnad och det inte uppstår nya vinklar på temat även om antalet intervjuade ökas.
Kristin Zeiler menar att det tvärvetenskapliga arbetssättet, där forskarna för samman olika perspektiv och har en dialog mellan olika discipliner, kräver väldigt mycket av alla inblandade. Samtidigt är det oerhört viktigt för att kunna förstå postcovid bättre.
– Det är en pågående process där vi på en grundläggande nivå behöver hitta ett gemensamt språk för att förstå varandras perspektiv. Alla bidrar med sina specialistkunskaper, men vi måste också kunna föra tvärvetenskapliga samtal. Vad innebär ditt perspektiv? Vilka frågor är viktiga för dig och vilken sorts kunskap skapas utifrån de metoder du använder dig av? Det är krävande, men det är verkligen också spännande och stimulerande, säger Kristin Zeiler.
Richard Levi hoppas att det ska bli vanligare att forska tvärvetenskapligt. Han menar att postcovid i princip tvingar fram en sådan metodologi:
– En genuin förståelse av komplexa tillstånd förutsätter genomlysning ur flera perspektiv. Och det är inte unikt för postcovid. Vi har till exempel utmattningssyndrom, fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom. Hundratusentals människor är långtidssjukskrivna och vi kan i dag inte förklara på ett tillfredsställande sätt varför de inte mår bra. Det sätter strålkastaren på ett samhällsproblem som jag tror måste attackeras på just ett tvärvetenskapligt sätt.
Foto Emma Busk Winquist
