Åsikt och fördom
Markus Heilig är professor vid Linköpings universitet och föreståndare för Centrum för social och affektiv neurovetenskap (CSAN) - som han var med och grundade 2015. Efter många år som forskningschef på amerikanska National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism räknas Markus Heilig till en av de främsta forskarna i världen när det gäller hjärnans förhållande till alkohol och missbruk.
Den här intervjun gjordes i samband med en föreläsning Markus Heilig gjorde i Lunchklubben i juni 2022.
Till att börja med - vad är egentligen alkoholism och hur ser du på den allmänna samhällsdebatten om missbruk och beroende?
– Det finns många åsikter, föreställningar och fördomar om alkoholism och beroendeproblematik. Dessvärre tycks många fortfarande tro att alkohol- och beroendeproblem handlar om dålig karaktär trots att det i själva verket är genetiken som till största delen avgör huruvida en individ riskerar att hamna i missbruk eller ej.
– För det första måste vi sluta moralisera och istället se alkoholism för vad det är - en sjukdom som patienten inte själv ska klandras för.
Vad krävs för att komma åt denna attitydförändring?
– Vi behöver få fler att förstå att alla bär på de mekanismer som beroendemedel utnyttjar för att göra oss beroende. Först med den insikten kommer fler att förstå och acceptera beroende som en sjukdom.
– Även samhällets institutioner behöver göra mer för att minska det stigma som är förknippat med beroendeproblematik. Inte minst måste vården bli bättre på att bemöta och behandla de som behöver hjälp. Trösklarna som gör att många tvekar att söka hjälp måste bort. Ett annat stort problem är att många vårdgivare är dåliga på att utnyttja de moderna läkemedel och behandlingsmetoder som faktiskt finns att tillgå.
Vad är det som gör att vissa individer utvecklar ett missbruk - hur mycket spelar arv respektive miljö in?
– Uppemot 70 procent av risken för att utveckla beroende är genetiskt betingad, därtill finns det förstås miljöfaktorer som individen själv kan påverka. Lika lite som att personer med sårbara gener är dömda till ett liv i missbruk är det ytterst få som är immuna mot att utveckla missbruk och beroende, berättar Markus Heilig.
– Däremot kan de flesta sluta dricka när de inser att de har problem eller börja se konsekvenserna av sitt destruktiva drickande. Problemet är den minoritet på ungefär femton procent av populationen som är oförmögen att sluta trots medvetenhet om att drickandet kommer att leda till allvarliga sjukdomar eller till och med döden.
Belöningssystem
Hjärnans belöningssystem har utvecklats för att vi människor som art ska kunna utveckla beteenden som är positiva för oss. Detta sker genom att hjärnan värdesätter sådant som vi uppfattar som belönande. Samtidigt behövs också en broms för att hindra sådant som är skadligt.
Hos vissa människor fungerar inte bromsen. Dessa individer fortsätter att konsumera droger, trots att det får tydligt negativa konsekvenser. Beroendet kan bli så starkt att den drabbade ägnar all sin vakna tid åt sitt missbruk för att åsidosätta sådant som arbete, familj och fritidsintressen. Det har blivit populärt att tala om kidnappade hjärnor där berusningsmedel konkurrerat ut naturliga belöningar.
Även om forskningen kring belöningssystemet har gett en rad värdefulla insikter har den inte lyckats förklara varför den stora majoriteten klarar sig undan beroendeproblematik och den har inte heller gett upphov till några nya beroendeläkemedel.
Banbrytande insikter
För att försöka förstå varför bara runt 15 procent av alla alkoholkonsumenter hamnar i missbruk började Markus Helig och hans forskargrupp studera beteendet hos stora grupper av råttor.
Försöksdjuren fick välja mellan alkohol och en söt lösning, urtypen för en naturlig belöning, genom att dra i olika spakar.
– Fem år och hundratals testade råttor senare framträdde ett intressant resultat. I grupp efter grupp var frekvensen djur som valde alkohol trots tillgången till ett värdefullt alternativ omkring femton procent, det vill säga precis lika mycket som hos den mänskliga populationen, berättar Markus Heilig.
Dessutom visade gruppen andra beteendemässiga kännetecken som liknade vad vi ser kliniskt hos alkoholberoende patienter. De var villiga att anstränga sig betydligt mer än övriga försöksdjur för att få alkohol - även om det fick negativa konsekvenser i form av obehagliga elstötar.
Naturlig belöning
Det blev snabbt tydligt att minoriteten bland försöksdjuren skulle kunna ge forskarlaget viktiga inblickar i de molekylära och biokemiska mekanismer i hjärnan som är centrala för alkoholberoende.
Det visade sig att hos den grupp av råttor som valt alkohol framför en naturlig belöning fanns det någon slags störning i funktionen av signalsubstansen GABA i amygdala, alltså den del av hjärnan som är viktig för känslor och motivation.
– Vi har sett precis samma molekylära förändringar i amygdala hos de personer som haft alkoholberoende som vi hittade hos de ”sårbara” försöksdjuren.
Den djupare förståelsen för de molekylära mekanismerna bakom beroendesjukdomar innebär nya förutsättningar att kunna utveckla nya typer av högeffektiva läkemedel.
– Vi arbetar nu tillsammans med ett läkemedelsföretag med att försöka vidareutveckla en läkemedelskandidat för behandling av alkoholberoende som är riktad mot det här signaleringssystemet, avslutar Markus Heilig.
