Bristfällig digitalisering bromsar frivilligarbete

Brist på digitalisering försvårade de frivilligas insatser vid de stora skogsbränderna sommaren 2018. De tekniska lösningarna finns, men
strategi, ledning och finansiering saknas. ”Någon måste ta taktpinnen”, säger forskaren Maria Murphy.

Frivilliga från Röda Korset vid skogsbränderna 2018. Personal från Hemvärnet och Röda Korsets förstahjälpare på plats vid skogsbränderna i Sveg sommaren 2018. På bilden förstahjälparen Johanna Bernet Wahlnäs. Foto: Röda Korset

"Hänt nästan inget"

I licentiatavhandlingen Digital Transformation for Crisis Volunteerism: A study in the aftermath of the Swedish Forest Fires Crisis in 2018 undersöker Maria Murphy hur informations- och kommunikationsteknologi (IKT) användes för att samordna frivilliga både i samband med skogsbränderna och vid andra kriser i Sverige och utomlands. För Sveriges del var användningen av digitala lösningar och IKT för krisfrivillighet nästa obefintlig 2018.

Maria Murphy.Maria Murphy.

- Sverige har kommit långt med digitaliseringen på många andra områden, men här har det nästan inte hänt något alls, konstaterar Maria Murphy.

Studien bygger på intervjuer, litteraturstudier och deltagande observationer hos Röda Korset, som fick ett nationellt uppdrag att samordna spontanfrivilliga under skogsbränderna. Intresset att ställa upp som frivillig var mycket stort – bara i Ljusdals kommun (en av de hårdast drabbade kommunerna) engagerade sig över 600 frivilliga via Röda Korset och över 300 till via en Facebookgrupp. Likande erfarenheter finns från flera drabbade kommuner.

Röda Korsets uppdrag

Maria Murphy identifierar tre huvudområden där digitalisering skulle vara av stor betydelse för de frivilligas arbete. För det första förmågan att övergripande koordinera frivilliginsatser vid en kris, för det andra att matcha behoven med tillgången på frivilliga med rätt erfarenhet, utbildning och utrustning och för det tredje möjligheten att koordinera de praktiska insatserna på plats (on-site).

Det senare kan till exempel handla om att säkerställa att frivilliga vet vad de ska göra, transporter av personal, tillgång till utrustning, inchecknings-funktioner och uppföljning av genomförda insatser. Hänsyn behöver tas till att många frivilliga inte nödvändigtvis är tränade för krishantering.

- Digitala verktyg kan göra stor skillnad. Potentialen är stor och arbetet skulle både gå lättare, snabbare och ge bättre resultat, säger Maria Murphy och konstaterar att alla ju redan har en smartphone i fickan.

- Vi vet att det går att göra fantastiska saker med dem.

Tekniken på plats

De tekniska möjligheterna finns till stor del redan, menar hon, medan andra delar släpar efter. Det gäller sådant som administration, finansiering och ledning av digitaliseringen. En del av de tekniska system som utvecklats hittills har inte alltid motsvarat de frivilligas behov, utan mer vad utvecklarna eller räddningstjänster trott varit behoven.

Historiskt har räddningstjänster och andra samhällsorgan varit tveksamma till att ta hjälp av frivilliga, vilket också gjort att utvecklingen gått långsamt. Ju fler och allvarligare kriser, desto större blir dock insikten om att frivilligarbetet verkligen behövs.

- I dag tror jag inte att någon ifrågasätter behovet. Däremot är det inte alls klart hur de frivilliga bäst ska utnyttjas och hur samarbete ska gå till. Arbetssätt, värderingar, organisation. . . det finns en rad frågor som är lika viktiga att diskutera som olika tekniska lösningar, säger Maria Murphy.

Helhetsgrepp

I avhandlingen sammanfattas en holistisk modell för att kunna jobba mer effektivt med digitalisering för krisfrivillighet. Därtill diskuteras de behov, strategier och förmågor som är nödvändiga för att föra digitaliseringen framåt. Resultatet bygger på ett helhetsperspektiv där frivilligheten ses både som en integrerad, och viktig, del av det samlade räddningsarbetet och som ett självständigt praktikområde.

På den punkten är Maria Murphy delvis kritisk till tidigare forskning som huvudsakligen studerat de frivilliga ur räddningsledningens eller de etablerade frivilligorganisationernas synvinkel, utan hänsyn till de mekanismer och processer som är mer unika för krisfrivillighet som sådant.

För att driva på utvecklingen i framtiden efterlyser Marua Murphy just helhetssyn – och ledarskap.

- Krisfrivillighet är en angelägenhet för alla kommuner, regioner, länsstyrelser, myndigheter och privata företag. Det är dock inte samhällsekonomiskt effektivt att var och en sitter på sin kammare och utvecklar appar och system. Flera aktörer i studien menar att MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) borde få mandat och ta taktpinnen för digitaliseringen, säger hon.

Skogsbrand.
Skymning mitt på dagen. Röken från bränderna förmörkar himlen. Bild från MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Pavel Koubek
Frivilliga från Röda Korset vid skogsbränderna 2018.
Frivilliga från Röda Korset och personal från räddningstjänsten i Södermanland vid skogsbränderna i norra Sverige 2018. Foto: Röda Korset
Frivilliga från Röda Korset vid skogsbränderna 2018.
Frivilliga vid skogsbränderna 2018. Foto: Röda Korset
Skogsbrand.
Räddningspersonal i arbete vid skogsbränderna 2018. Pavel Koubek
Frivilliga från Röda Korset vid skogsbränderna 2018.
Bäddning av sängar på Fönebasen, Ljusdals kommun, 2018. Här sov tillresta räddningsarbetare och frivilliga. Foto: Röda Korset 
Frivilliga från Röda Korset vid skogsbränderna 2018.
Frivilliga lastar ur en transport med förnödenheter vid skogsbränderna 2018. Foto: Röda Korset
Skogsbrand.
En mindre del av de omfattande skogsbränderna sommaren 2018. Pavel Koubek

Läs mer Visa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiUVisa/dölj innehåll