Det är tidig eftermiddag i B-huset på campus Valla. Några föreläsningar har precis slutat. Andra ska ta vid. Det är högt tryck. Lasse Alfredsson är lektor i datorseende vid Institutionen för systemteknik (ISY) och undervisar blivande civilingenjörer i tre olika signalbehandlingskurser. Han har ett eget upplägg för att studenterna ska vara på hugget längre – och samtidigt undvika alltför långa köer vid kaffeautomaterna. Hans föreläsningar är tre gånger 30 minuter i stället för de traditionella två gånger 45 minuter.
– Jag brukar alltid uppmuntra kollegor till göra samma sak. Det är bra både pedagogiskt och praktiskt. 45 minuter är mycket att smälta, nu det blir fler bensträckare och jag brukar köra huvud-axlar-knä-tå med studenterna. De flesta gillar upplägget, säger han och ler.
Locka aha-upplevelser
Nära 30 år som lärare ger många erfarenheter. Och Lasse Alfredsson, nybliven 60-åring, jobbar hela tiden för att bli bättre. Studenterna utvärderar examinatorer efter varje kurs. Lasse bedömer sig själv efter varje föreläsning.
– Jag skriver alltid ner vad jag gått igenom och tittar på vad som gått bra och vad jag kan ändra till nästa gång. Det har jag gjort under alla år. Sen är alltid smaken olika, det finns studenter som skriver att ”han är den bästa läraren jag haft”, medan någon annan tyckt att det var ”rörigt och mycket på tavlan”. Det är nog svårt att möta alla studenters önskemål.
2023 fick Lasse Alfredsson Tekniska högskolans lärarpris och han har även blivit nominerad till Gyllene moroten, teknologstudenternas pris till bästa lärare. Stimulansen och glädjen att undervisa växte sig stark under tiden som doktorand. Och när möjligheten fanns att vara kvar på LiU när han disputerade 1996 – ja, då var valet inte svårt.
– Att vara en kugge i processen när studenter lär sig och får aha-upplevelse har alltid drivit mig. Att få möta nya människor och inspirera dem att förstå hur roligt det här ämnet är, det är värt alla extra timmar som det oftast blir som lärare.
Hur gör du för att locka fram de här aha-upplevelserna?
– Jag vill att studenterna ska förstå varför, inte bara vad eller hur. Inom ingenjörsutbildningarna handlar det väldigt mycket formler och matematik. Då vill jag gärna locka fram en förståelse för vad betyder den här integralen egentligen? Hur ska man tolka den? Det fokuserar jag mycket på.
Byggde lightboard-studio
Ett verktyg Lasse Alfredsson tagit fram, och som finansierats av Tekniska fakulteten, är den lightboard-studio som sedan några år finns i B-huset. Det är enkelt förklarat en stor upplyst glasskiva där man kan skriva eller rita på och samtidigt spela in en video.
– Jag tror mycket på den här modellen, det ger en helt annan interaktion. Här tittar jag genom glasskivan och in i kameran. På en traditionell föreläsning har jag har studenterna bakom mig och står litegrann i vägen när jag skriver. Nu vill jag uppmuntra att fler inom såväl institutionen och fakulteten som hela universitetet hakar på och använder den här undervisningsmodellen!
Under pandemin la han upp många av de inspelade föreläsningarna på sin YouTube-kanal. Många studenter har uppskattat greppet och målet är att det ska bli fler inspelningar framöver. På YouTube har han även en annan video som sticker ut – på ett helt annat sätt. Där syns Lasse Alfredsson vid ett piano. Han blir rörd när filmen spelas upp.
– Ja, den är minst sagt speciellt. Det är en hyllning till min fru när vi varit gifta i 1 miljard sekunder (lite drygt 31 och ett halvt år) med bilder från vårt giftermål 1986 och framåt.
Vara en förebild
Att undervisa är en viktig del av Lasse Alfredssons arbetsliv. Men det rymmer mycket annat. Han är studierektor, leder arbetet i Pedagogiska utvecklingsgruppen (PUG), är fackligt aktiv och även ordförande i Nämnden för skolsamverkan (NSS). I det sistnämnda håller man just nu på att bygga upp sajten förebild.org. Tanken är att det ska vara en databas med personer från akademin och näringslivet som skolklasser kan bjuda in för att berätta om deras livsresa.
– Det är jätteviktigt att människor kommer ut i skolorna och målar upp en bild hur de själva var när de gick i femman eller sjuan. Förhoppningsvis kan elever identifiera sig med den här personen och känna att ”kan hon eller han, så kan jag” eller ”nu förstår jag varför det är viktigt att lära mig den här matten”.
Lasse Alfredsson finns själv med i databasen. Han är uppvuxen i en familj och släkt där ingen tidigare hade pluggat vidare. Hans styvfar var alkoholist och skolan spelade tidigt en väldigt viktig roll.
– Jag är ett maskrosbarn, kan man nog säga. Det ska inte spela någon roll vilken socioekonomisk bakgrund man har och då kanske jag är ett gott exempel. Det fanns struligheter hos unga Lasse, som till och med var lite olagliga, men jag kom på rätt väg i livet och utbildningen hade en stor del i det.
