Steve Woolgar vid Linköpings universitet är en av redaktörerna till boken The Imposter as Social Theory: Thinking with Gatecrashers, Cheats and Charlatans.
– En ”imposter” är någon som utger sig för att vara någon annan. En identitetsbedragare. Det är en vanlig figur i populärkulturen, men finns i olika skepnader också i media och politik, säger Steve Woolgar, professor emeritus vid Linköpings universitet.
Det engelska ordet imposter betyder ordagrant bedragare, men har en lite mer oskyldig ton i engelskan. Då ligger kanske svenskans synonymer närmare det engelska begreppet: skojare, fuskare, lurendrejare och svindlare. Oinbjudna gäster och inkräktare ryms också under imposter-paraplyet. I 12 olika kapitel studeras dessa figurer och den dramatik de skapar inom olika områden i samhället och kulturen.
Skapar misstänksamhet och osäkerhet
Vem är då identitetsbedragaren? Populärkulturen ger oss aliens, spioner och andra sorters bedragare. I dagstidningar eller politik kan flyende människor som söker uppehållstillstånd utmålas som identitetsbedragare. Coronaåret 2021 kan den vi misstänkliggör vara någon så nära som en granne som hostar utan att hålla två meters avstånd.
– Man skulle kunna säga att det våras för identitetsbedragaren just nu. Både media och politiker är pigga på att peka ut förrädare och fuskare ibland oss, säger Steve Woolgar. Foto Linköpings universitet
Den osäkerhet som bedragaren som figur för med sig är intressant, menar Steve Woolgar. Som exempel nämner han stormningen av USA:s parlament tidigare i år. Trump-supportrar menar att de inte ansvarar för stormningen, utan att aktivister -alltså bedragare- nästlat sig in och ligger bakom det hela. Kanske var till och med Capitoliums vakter med på det hela?
– Bedragare innebär problem och misstankar om dem innebär också problem. Misstankar är smittsamma, säger Steve Woolgar.
Men frågeställningar kring bedragare och vilka de är riktas inte bara utåt, av samhället. Frågan kan också riktas inåt, mot oss själva, och kallas då bluffsyndromet (impostor syndrome). Är jag fejk, kan jag verkligen det här?
Ett verktyg för att ifrågasätta vardagen
Inom samhällsvetenskapen har figurer som identitetsbedragare och inkräktare studerats länge. Bedrägeri har studerats som ett fenomen som avslöjar något om hur vår värld är egentligen är ordnad. Ett fenomen som bryter mot det normala, en avvikelse.
Med boken vill redaktörerna vidga de analyser av social ordning som kan göras med hjälp av bedragare och misstankar om identitetsbedrägeri. I boken blir identitetsbedrägeri ett analytiskt redskap genom vilket man kan se världen. Inte bara som avvikelse, utan som en del av en ständigt pågående social dynamik. Bedragaren, menar de, är som figur verklig, möjlig, och synlig i vardagen, tekniken samt populärkulturen och kan fungera som analysverktyg för dessa. En väckarklocka som kan väcka nya frågeställningar och leda vidare till empiriska undersökningar.
Boken:
The Imposter as Social Theory. Thinking with Gatecrashers, Cheats and Charlatans. Steve Woolgar, Else Vogel, David Moats och Claes-Fredrik Helgesson (redaktörer). Bristol University Press; 2021.
