Solen badar på trädäcket. Familjen är ledig och Daniel Hermansson försöker muta sin fyraårige son Gustaf med glass för att kunna fullfölja meningar utan att hans skjorta åker upp stup i kvarten. Han är sedan något år tillbaka där han växte upp – i det lilla samhället Ringarum några mil söder om Söderköping.
80 000 lyssnare
Det är här, i en fåtölj i ett rum sprängfyllt med litteratur, han oftast spelar in ”Historiepodden” tillsammans med vapendragaren Robin Olovsson som hyr in sig i en studio i Stockholm. Podden fyller tio år 2024 och lockar varje vecka över 80 000 trogna lyssnare.
Årets alumn vid LiU har blivit en folkkär folkbildare – och visst kan vi även utnämna honom till traktens största kändis genom tiderna.
– Ah, det vet jag inte! Vi har Helena Snakenborg, hon var en höjdare härifrån, som nådde hela vägen till det engelska hovet, var hovdam till Elisabet I på 1500-talet och bar hennes likkista och allt möjligt. Sen finns det mäktiga tidningsmän och riksdagspolitiker från Gusum någon mil söderut som nog var riktiga kändisar på sin tid.
”Historiepodden”, som föddes i ett kök i Gävle när dåvarande lärarkollegorna Daniel och Robin ville testa något nytt, blev en snabb succé. Duon varvar stor kunskap med en nyfikenhet och ett ledigt tilltal när de snöar in på olika historiska händelser.
– När vi började fanns det inga andra poddar av det här slaget egentligen som gick ut på en dialog mellan två tämligen insatta och nördiga killar. Det bidrog nog till att det blev populärt. Vi har rubriker och anteckningar för att få en struktur, men tror jag nog att det är hur vi pratar med varandra som gör mycket och bäst blir det kanske när det är spontant och lite lustigheter.
Ja, det är enkelt att fastna för avsnitten när ni trillar av sadeln litegrann!
– Jo, men vi försöker förbereda oss så mycket som möjligt, är taggade till tänderna och har så mycket vi vill säga hela tiden. Då kan problemet bli, som när man är en ny lärare, att det blir för mycket information. Då måste det finnas sådant tugg och lite flams.
Asterix och Lucky Luke
När Daniel Hermansson söker i minnet hur intresset för historia kom till fastnar han i tidiga tonåren. Det var då han lite omedvetet vaggades in i det via serietidningar och figurer som Asterix och Lucky Luke.
– Det är där jag möter de intressen som jag fortfarande tycker är starkast i historien. Ibland när jag är trött kan jag ligga och drömma om att jag bor i en stuga på prärien någonstans. Det finns en fascination för den här fronten mot det okända på något sätt. Samtidigt är romarna och Asterix & Obelix också spännande grejer. Men att det var historia och ett eget ämne tänkte jag nog inte på som 13-åring.
I gymnasiet fick han sedan en engagerad och duktig historielärare som sådde nya frön. Och när han något år senare började titta djupare i sin mors bibliotek hände det saker.
– I hennes hyllor fanns mycket om svenska kungar, svensk historia och egyptiska faraoner. Där började jag läsa böcker på allvar. Det skulle jag inte fått för mig under gymnasiet, då fanns det bara ishockey i huvudet på mig.
Efter ett års ungdomspraktik i en mellanstadieklass i Ringarum följt av Komvux sökte Daniel Hermansson sedan in till gymnasielärarutbildningen på LiU med inriktning historia- och samhällskunskap. Under den verksamhetsförlagda utbildningen kände han att, ja lärare var rätt val.
– Jag minns att det var himla kul. Såklart måste man kunna saker och ting för att eleverna ska lyssna och tycka det är intressant – men om man ska vara en bra lärare räcker inte det. Det handlar om mötet med elever och relationer är 80 procent av yrket, skulle jag säga.
Hur är du som lärare?
– Det är svårt att prata om sig själv och det ska inte jag svara på egentligen, men….jag hoppas att många tycker att jag bryr mig väldigt mycket och är engagerad. Jag vill skapa ett intresse för hur samhället och historien hänger ihop. Förhoppningsvis har jag påverkat i någon riktning, och ibland när man träffar eller får meddelanden från gamla elever så hävdar de det. Det värmer!
Haveri i skolvärlden
Det blev 13 år på gymnasieskolor i Gävle och Stockholm, med en kort avslutning i Norrköping innan han slutade helt 2022. När ”Historiepodden” växte så gick Daniel Hermansson ner alltmer i tid och på slutet arbetade han bara 40 procent.
Om han längtar tillbaka? Svaret blir långt. Kritiken hård. Daniel Hermansson vill egentligen inte prata om hur den svenska skolan blivit, med glädjebetyg, orimlig arbetsbörda och ständiga anpassningar.
– Men det är ett haveri i skolvärlden nu för tiden. Och det går inte att rädda upp om inte alla partier kommer överens om att ”det här måste vi göra något åt”. Sen tycker jag att är kul att vara lärare fortfarande – i klassrummet. Det är systemet och byråkratin runt skolan som inte fungerar.
Oavsett i vilket forum det blir framöver, historia kommer Årets alumn fortsätta att jobba med. Dels för att det är viktigt – men framför allt väldigt kul.
