23 oktober 2023

Samverkan ses som ett viktigt verktyg när myndigheter ska jobba med ungdomar som riskerar att hamna i kriminalitet. Men alltför ofta slutar det med att samarbetsparterna blir besvikna på varandra och på det magra resultatet. Trots det vill ingen ge upp. I sin doktorsavhandling har Christina Söderberg vid Linköpings universitet undersökt varför.

Porträtt av Christina Söderberg.
Det finns stora utvecklingsmöjligheter kvar, säger Christina Söderberg om samverkan mellan myndigheter. Fotograf: Jonas Roslund

–Drivkraften är att man så gärna vill hjälpa till att vända utvecklingen för de här ungdomarna och deras familjer. Och då tänker man att det trots allt måste göras genom samverkan, säger Christina Söderberg, doktorand vid Institutionen för kultur och samhälle.

Med några års mellanrum har hon följt samverkansarbetet i fyra kommuner. En är en stadsdel i en storstad, två är större kommuner med 130–140 000 invånare och en är en mindre kommun med cirka 5000 invånare.
Under arbetet har hon intervjuat fokusgrupper med totalt 35 representanter för polis, socialtjänst, skola och fritids. Därutöver har hon gjort sex enskilda intervjuer och observationer vid sju samverkansmöten i en av kommunerna.

Från optimism till besvikelse

Avhandlingen visar att när samverkan först inrättas är alla optimistiska. De delar information för att hitta ungdomar i riskzonen och de diskuterar åtgärder. Några år senare är tonen en annan. Då finns en besvikelse över att arbetet inte gett resultat och en irritation över att alla parter inte är lika engagerade.

–De flesta pratade om att man inte hade tillräckligt med åtgärder i verktygslådan för den här gruppen av unga. Så det leder inte till mycket mer än att man sitter där och pratar, säger Christina Söderberg.

Enligt henne finns heller ingen forskning som verkligen kan visa på att samverkan i sig verkligen bidrar till att hjälpa ungdomarna och parterna hinner sällan själva göra uppföljningar av sitt arbete. Ändå visar intervjuerna att ingen vill att samverkan läggs ner. Alla, oavsett hur negativa och arga de varit, säger att de tror på arbetsformen.

Det är viktigt att inte bara sitta och byta information med varandra, utan se till att det blir verkstad.

En anledning är deltagarnas behov av att skapa mening för sig själva, eftersom samverkan ändå ger en känsla av att något görs, säger Christina Söderberg. En annan förklaring är att organisationerna genom att ingå samarbete delar på ansvaret om resultaten uteblir eller inte kan påvisas.

Utrymme för förbättringar

Så är samverkansarbetet bortkastat? Ja, så som det ofta bedrivs, men det går att ändra på, säger Christina Söderberg. Då krävs att alla parter engagerar sig fullt ut, att syfte och målgrupp är klart och tydligt beskrivna och att det finns åtgärder som man är beredd att jobba intensivt och kraftfullt med.

–Utifrån vilken risk den unge befinner sig i ska den få rätt insats. Det finns ju modeller för att göra bedömningar. En månad är lång tid för en ungdom. Man måste passa på när den är mottaglig. Det finns stora utvecklingsmöjligheter kvar.

Hon menar också att samverkansparterna måste följa upp åtgärderna för att se hur det går.

I sin vardag jobbar hon som projektledare på Brottsförebyggande rådet och är ofta ute och pratar om samverkan. Då brukar hon se till att lyfta fram de goda exempel som finns bland Sveriges 290 kommuner, men hon talar också klarspråk:

–Det är viktigt att inte bara sitta och byta information med varandra, utan se till att det blir verkstad. Annars kan ni lika gärna lägga ner arbetet. Det brukar jag säga rakt ut.

Kontakt: Christina Söderberg, kickiesoderberg@gmail.com

Mer forskning

Senaste nytt från LiU

Florian Trybel

Samarbetet tänjer på fysikens gränser

Teoretikern Florian Trybel har en central roll i skapandet av nya material. Tillsammans med sin kollega inom experimentell forskning i Skottland siktar han på att utöka möjligheterna för material i extrema förhållanden.

Ung kvinna öppnar en dörr

Från teori till terapi

På Psykologmottagningen vid LiU får studenter på psykologprogrammet chans att göra skillnad på riktigt. Utöver en unik möjlighet att omsätta teori i praktik hjälper de patienter med allt från stresshantering, sömnbesvär, nedstämdhet, oro och fobier.

Kaiqian Wang.

Upptäckt om smärtsignalering kan bidra till bättre behandling

LiU-forskare har ringat in den exakta platsen på ett specifikt protein som finjusterar smärtsignalers styrka. Kunskapen kan användas för att utveckla läkemedel mot kronisk smärta som är mer effektiva och har färre biverkningar.