Scenarier för en mer behovsanpassad tandvård

I april 2024 presenterade Socialstyrelsen rapporten ”Förutsättningar för en nationell modell för riskbedömning inom tandvården”. I rapporten utreds förutsättningarna för att en sådan modell ska kunna bidra till en mer behovsstyrd och jämlik tandvård. Socialstyrelsen skriver dock i rapporten att det krävs fortsatt utredning innan något förslag till modell kan presenteras.

I rapportens bilaga fyra presenterar Thomas Davidson och Victor Abdalla, hälsoekonomer och forskare vid Linköpings universitet, fyra hypotetiska scenarier för en mer behovsstyrd tandvård. Eftersom förslagen enligt regeringsuppdraget inte fick medföra ökade statliga kostnader baseras scenarierna på befintliga statliga bidrag. År 2021 var de statliga bidragen för tandvård cirka 6,8 miljarder kronor, där det allmänna tandvårdsbidraget (ATB) utgjorde cirka 2,1 miljarder, ett särskilt tandvårdsbidrag om cirka 67 miljoner, och högkostnadsskyddet på cirka 4,7 miljarder.

Hälsoekonomerna skriver i bilagan att nuvarande system med ATB inte följer de etiska principerna för hälso- och sjukvården. Tandvården omfattas visserligen inte av dessa principer men olika aktörer inom tandvården har som målsättning att principerna ska gälla även där.

– ATB är inte behovsanpassat utan det är i princip lika till alla, fast unga och äldre får högre bidrag. Detta går emot dels behovs- och solidaritetsprincipen om att de med störst behov ska prioriteras, dels människovärdesprincipen om att man till exempel inte får ta hänsyn till ålder, säger Thomas Davidson, hälsoekonom och docent vid Linköpings universitet.

I rapporten skriver hälsoekonomerna även att ATB kan leda till att personer söker tandvård för basundersökningar tidigare än de behöver.

– ATB kan sparas i två år medan Socialstyrelsens senaste riktlinjer säger att om du har låg risk kan du vänta upp till tre år mellan basundersökningarna. Men då blir du ofta kallad av tandläkare snabbare än så för att inte förlora ditt ATB, säger Thomas Davidson.

I ett av scenarierna räknar därför hälsoekonomerna på hur ATB skulle kunna glesas ut för att ligga i linje med riktlinjerna om vart tredje år.

– En sådan utglesning skulle spara staten 700 miljoner kronor per år, medel som exempelvis skulle kunna gå till högkostnadsskyddet, säger Thomas Davidson.

Även ett annat scenario menar hälsoekonomerna skulle ligga mer i linje med de etiska principerna. Där räknar de på hur en avveckling av ATB skulle frigöra cirka 2,1 miljarder kronor årligen.

– Om denna besparing skulle läggas på högkostnadsskyddet och subvention av sjukdoms- och orsaksförebyggande insatser skulle resurserna troligtvis fördelas om till personer med relativt sämre tandhälsa och högre utgifter, säger Thomas Davidson.

I de två övriga scenarierna beskrivs en förbättrad riskjustering respektive en avveckling av kostnadsfri tandvård som nu finns för personer mellan 19–23 års ålder. Dessa fyra hypotetiska scenarier presenterar hälsoekonomerna som möjliga vägar framåt för att utforma ett ersättningssystem som gör tandvården mer lik hälso- och sjukvården, utan att nya medel tillförs från staten. De skriver dock att ersättningssystemens utformning behöver utredas vidare.

Läs Socialstyrelsens rapport ”Förutsättningar för en nationell modell för riskbedömning inom tandvården”, april 2024.