– Sverige ligger i topp när det gäller att köpa högteknologiska maskiner, men vi använder bara 20–30 procent av deras kapacitet, säger han.
Mer än bara avkastning
I dag kan skördetröskor och exakthackar mäta betydligt mer än bara avkastning. De registrerar även protein, stärkelse, fiber och energi i grödan. Det gör det möjligt att styra mot en jämnare kvalitet – inte bara fler ton.
– Historiskt har allt fokus legat på avkastning. Nu kan vi också börja fråga oss: varför skiljer sig proteinhalten mellan olika delar av fältet? Är det vatten, jordtyp eller gödsling som styr? Och viktigast: vad kan vi göra åt det?
Genom att lägga olika kartlager ovanpå varandra – avkastning, markfukt, gödsling – kan lantbrukaren börja se mönster och fatta bättre beslut.
Tekniken finns – men används inte
Många maskiner är redan utrustade för variabel giva och datainsamling. Men det krävs både intresse och kunskap för att tekniken ska komma till nytta.
– Det stora hindret är ofta inte utrustningen, utan att man inte tar sig tiden att lära sig använda den. Jag brukar säga: börja med det du har. Ofta räcker det med en sladd och en upplåsningskod för att komma igång, berättar Daniel Carlsson.
För maskinstationer och entreprenörer blir det extra tydligt. Om föraren inte ser nyttan blir det svårt att sälja konceptet vidare till lantbrukaren.
– För att lyckas måste tekniken vara enkel och ge ett direkt mervärde även för den som sitter i hytten. Autostyrning är populärt just för att det gör arbetet lättare direkt.
Kunskapsgapet
– Lantbrukare investerar i avancerad utrustning och får produktsupport för att kunna använda produkterna. Men det saknas ofta rådgivare som kan hjälpa dem att omsätta tekniken i effektiva arbetsmetoder på gården. Det är först då som investeringarna verkligen kan ge full effekt, säger han.