Vilken plats väljer man, vad syns i bakgrunden? Vem går in först, var sitter man? Det finns ett oräkneligt antal val som görs vid internationella toppmöten. Dessa val innebär mer eller mindre tydliga signaler om status och viljeriktning.
− En del är traditioner, saker som man har gjort genom tiderna utan att kanske reflektera över det. Det kan vara mer uttalade och tydliga regler, som att man håller sig till en viss talartid och att man måste vara ärlig i förhandlingar. Det är typiska diplomatiska praktiker. Men så finns det en hel flora av andra sätt att markera sin ståndpunkt, förklarar August Danielson.
Undvika överraskningar
Under sina doktorandstudier vid Uppsala universitet har August Danielson studerat de mer informella normerna som också finns att förhålla sig till i förhandlingssituationer mellan stater. Till exempel att man ofta ger motparten en förhandsinformation om att man planerar att gå emot ett förslag.
Ja, varför gör man det?
− Det är ganska vanligt. Det handlar om att ingen av parterna vill ha några överraskningar. Det ska vara en så tydlig väg genom förhandlingarna som möjligt. Och det bygger något slags politiskt kapital att förhålla sig till reglerna. Är man pålitlig så får man kanske tillbaka något i framtida förhandlingar.
Ännu mera svårgreppad är kanske den rent visuella diplomatin, alltså hur man vill framställas under själva mötena.
Det går förstås inte att
titta in i deras hjärnor
− Det är väldigt subtilt. Ett aktuellt exempel är när förra utrikesministern Tobias Billström skulle uttala sig för SVT om Sveriges Natoanslutning, våren 2024. I tv-inspelningen kan man se hur han flyttar runt Sveriges flagga, EU-flaggan och NATO-flaggan framför sig. Varför ville han ha dem i en viss ordning?
Visual semiotics
Ett annat är under pandemin, det första virtuella G20-mötet i mars 2020, där bland annat Kinas president Xi Jinping och Japans före detta premiärminister Shinzo Abe deltog. Kinas president valde att placera sig framför en enorm väggmålning medan Japans president hade valt en helt vit bakgrund.
− Det går förstås inte att titta in i deras hjärnor för att få veta varför de gjorde dessa val. Men det finns skillnader och likheter i hur staterna agerar i sådana här sammanhang. Och kanske även i hur man reagerar på varandras signaler.
Forskning på den här typen av ämnen går till på lite olika sätt. August Danielson utgår från teorier inom statsvetenskap, internationell politik och sociologi. I en del av projektet utgår August Danielson från visual semiotics, ett sätt att studera bilder och försöka att förstå betydelse och mening. Men August Danielson vill också intervjua personer på flera utrikesdepartement.
Enheten för protokoll
− Målet är att försöka förstå vad meningen bakom de val som dessa aktörer har tagit. Varför den visuella kommunikationen har sett ut som den har gjort. Men också en jämförande studie mellan utrikesdepartement i olika länder. Vilka likheter finns mellan dessa? Jag vill även förstå varför vissa specifika regler kring visuell kommunikation lever kvar över tid.
De som oftast tar de här besluten är de som arbetar på utrikesdepartementens enheter för protokoll. I det här fallet betyder protokoll ett regelverk, eller ett sätt att hantera saker på. De allra flesta europeiska länderna har sådana enheter som knutna till utrikesdepartementet. De har ansvar för att upprätthålla det diplomatiska protokollet, och till exempel för hur man kommunicerar och agerar vid till exempel toppmöten.
Formaliserat
− Det diplomatiska protokollet är ofta ganska formaliserat. Det består av väldigt många regler som också är nedskrivna och som lever kvar. Men många av reglerna är oskrivna och det finns inte särskilt mycket forskning kring det här.
