Magnetkamera upptäcker fett i levern med ökad precision

Vävnadsprover från levern kan i de flesta fall ersättas av en smärtfri magnetkameraundersökning för att få reda på om en person har fettlever. Det visar en ny studie från LiU. Undersökningen är både känslig och skonsam.

 grafik av levern inne i kroppen

Överskottsenergi från mat och dryck kan, förutom att lagras i fettceller, också sparas som fett i levern. Fettlever har länge förknippats med ett ohälsosamt stort alkoholintag. Men det finns också ett nära samband mellan övervikt och fettlever, och tillståndet kallas då non-alcoholic fatty liver disease, NAFLD.mikroskopibild som visar fett i levern som runda fläckar

Ungefär en av fyra vuxna i Sverige har NAFLD, många utan att veta om det. Fettlever upptäcks ofta som ett sidofynd när personer söker vård för något annat och blodprover tyder på att levern är påverkad av något. Majoriteten av dem som har fettlever kommer inte att få nedsatt leverfunktion. Men hos en del personer med fettlever bildas ärrvävnad, som kan utvecklas till skrumplever, ett allvarligt medicinskt tillstånd där svåra komplikationer kan uppkomma.

Träffsäker metod utan stick

Standardundersökningen för att ställa diagnosen fettlever är att ta vävnadsprov, eller biopsi, från levern. En läkare granskar levervävnaden i mikroskop och bedömer andelen fett. Eftersom biopsiprovtagningen kan vara obehaglig för patienten och det finns en liten risk för blödningskomplikationer, strävar forskare efter att utveckla avbildande undersökningar som inte kräver ett stick i levern.magnetkamera

I den nya studien, som publiceras i den ansedda tidskriften Gastroenterology, ville forskarna ta reda på noggrannheten för magnetkameraundersökning av fettlever genom att jämföra metoden med vävnadsbiopsi. I studien ingick nittiofyra personer som utreddes för förhöjda leverenzymnivåer i blodet. Magnetkameran kan mäta hur många procent av leverns vikt som består av fett, även vid små mängder. I dag används ofta fem procent fett i levern som gräns för vad som räknas som fettlever vid magnetkameraundersökning.

– Men vi vet att en del personer som har mindre än fem procent fett i levern ändå får leverskador. I vår studie visar vi att alla de som enligt magnetkameraundersökningen hade bara tre procent fett i levern bedömdes ha fettlever när vi tittade på vävnadsbiopsin. En sänkning av gränsen till tre procent fett medför fortfarande 100 procent träffsäkerhet, men vi kommer att hitta betydligt fler som har fettlever som genom en skonsam undersökning får en förklaring till sina förhöjda levervärden, säger Stergios Kechagias, professor i internmedicin vid Institutionen för medicin och hälsa och överläkare vid mag-tarmmedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Små förändringar minskar risk för sjukdom 

Fettlever ökar risken att få diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar. Den goda nyheten är att mängden fett i levern kan minskas med förändringar i livsstilen och då sänks även sjukdomsrisken påtagligt. Med magnetkameraundersökning är det möjligt att följa även små förändringar i mängden fett i levern över tid, utan att behöva ta vävnadsprov från levern.

– Det här är ett bra exempel på forskning inom avancerad medicinsk fysik som ligger nära klinisk användning, säger Peter Lundberg, adjungerad professor i magnetresonansfysik vid institutionen för medicin och hälsa och knuten till Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering (CMIV), som har lett studien tillsammans med Stergios Kechagias.

Studien är gjord av forskare vid Linköpings universitet och Region Östergötland. Forskningen har finansierats med stöd av Vetenskapsrådet, VINNOVA och ALF-medel från Region Östergötland.

Publikation: Using a 3% Proton Density Fat Fraction as a Cut-off Value Increases Sensitivity of Detection of Hepatic Steatosis, Based on Results from Histopathology Analysis, Patrik Nasr, Mikael Forsgren, Simone Ignatova, Nils Dahlström, Gunnar Cedersund, Olof Dahlqvist Leinhard, Bengt Norén, Mattias Ekstedt, Peter Lundberg, Stergios Kechagias, (2017), Gastroenterology. doi: 10.1053/j.gastro.2017.03.005

Kontakt

Läs mer om forskningen

Senaste nytt från LiU