Många påpekar också att forskningsområdena lärarutbildning respektive lärande borde integreras och att en starkare koppling behövs till både innehållsfrågor och organisationsteori.
Det handlar inte enbart om att lära ut kunskaper och färdigheter till lärarstuderande, men att fokusera mera på undervisning som en praktik som omfattar kunskaper, hantverk och effekter (istället för fokus på intellektuella utmaningar) och förbereda lärarstudenterna både för den relationella och den intellektuella utmaningen.
En del forskare har studerat utbildningens komponenter, t ex praktikperioden och de nyblivna lärarnas första år, men få studier har granskat dynamiken mellan den universitetsförlagda delen och det som händer under praktiken, Detta är ett fokus i forskningen vid LiU.
En viktig aspekt, som ägnats för lite uppmärksamhet, är hur lärare skapar pedagogiska relationer med eleverna och hur de använder dessa för att motivera dem till lärande. Vid LiU studeras detta både i forskningen om lärarutbildning och om samspel i klassrummet (se denna rubrik).
Det finns en alternativ syn som ser lärarens arbete mer som konst eller hantverksskicklighet, som hantverkskunskap, ”craft knowledge”, än undervisning som ett akademiskt ämne, ”discipline of teaching”.
Den traditionella synen på ”craft” är att kunskapen förmedlas eller uppstår genom överföring, men forskarna för fram ”situerad kunskap” som alternativ. Det ligger i linje med ny forskning och teoribildning med beteckningen situerad och sociokulturell, och ansluter till den svenska diskussionen om lärares lärprocesser och förståelsen av den didaktiska triaden dvs. samspelet mellan lärare, ämne/innehåll och elev.
.jpg?as=1&w=640&h=360&cr=1&crw=640&crh=360&bc=%23ffffff&hash=384E6FCC015D2C7E6DB087159A3706E4)
