År 2004 disputerade han med sin doktorsavhandling efter att ha tillbringat en tid som doktorand i affärsrätt vid avdelningen för rätt och rättsfilosofi vid LiU. Under sin tid som doktorand vid universitetet formades inte bara Andreas Norléns akademiska kunskaper utan även hans personliga och professionella utveckling.
– Jag tycker att jag utvecklades mycket både som människa och som jurist under den tiden. Framförallt så är språket juristens viktigaste verktyg och en politikers viktigaste arbetsverktyg, och jag tycker att jag utvecklades mycket vad gäller det. Jag utvecklade analysförmågan, alltså att angripa ett komplicerat problem, att kunna bena ut vad som är knäckfrågorna. Det har jag haft stor nytta av som riksdagsledamot, och som talman. Det var en väldigt nyttig resa och utvecklingsprocess för mig.
Andreas Norlén bevarar en nära koppling till Linköpings universitet genom att regelbundet hålla gästföreläsningar för studenter inom offentlig rätt. Det är en årligen återkommande tradition där Norlén är noga med att det ska vara en ”riktig” akademisk föreläsning, men där han också väver in färska erfarenheter av sitt politiska arbete.
Andreas Norlén passade på att träffa gamla kollegor på Avdelningen för affärsrätt. Fotograf Charlotte Perhammar
Besöken är också ett sätt att hålla kontakten med LiU och de gamla kollegorna på avdelningen för affärsrätt.
Andreas Norlén disputerade 2004 på en avhandling i affärsjuridik och var under en kort period också programansvarig för LiU:s affärsjuridiska program.
Sedan tog politiken över på heltid, med en riksdagsplats för moderaterna 2006.
- Jag hade arbetat med politik i 30 år så det var en fantastisk möjlighet att få göra det på heltid. Men jag trivdes också väldigt bra i akademin, både med möjligheten till fördjupning och mötet med studenterna.
Är det något särskilt du tagit med dig från åren på LiU?
- Ja, jag utvecklades väldigt mycket som människa, men också som jurist. Tiden som doktorand gjorde att jag verkligen bottnade i juridiken. Möjligheten att fördjupa mig vetenskapligt, både fackteoretiskt och metodologiskt, har betytt mycket för mig.
