- Innan jag reste till Sverige bestämde jag mig för att jag ville berätta hur det är att jobba på ett universitet i ett land som ligger i krig.
Orden kommer från Tetiana Mamatova, professor vid Dnipro University of Technology i Ukraina. Hon ingår i LiU:s nätverk EMDIAC som höll ett möte på plats i Linköping i mitten av december 2022. EMDIAC står för Embracing Digitalization in the Academia International Collaboration for Capacity Building and Innovation och nätverket syftar till utbyte kring digital undervisning och forskning hos de deltagande universiteten.
Glömmer aldrig natten 24 februari 2022
- Allting skedde så snabbt, jag och min man vaknade på natten av det fruktansvärda ljudet när de första bomberna föll och ingen visste riktigt hur allvarligt det var. Jag började följa nyheterna, försökte förstå.
Senare fick hon veta att det var flygplatsen som attackerats och på YouTube hittade hon klipp med tal från Rysslands president Vladimir Putin och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj.
- Det var som en hemsk dröm, det var svårt att förstå att det var på riktigt.
Hon var chockad, fortsatte att följa allt i media, ingen visste vad som skulle hända härnäst och universitetsledningen uppmanade alla att stanna hemma. Dagen efter hade hon planerat undervisning som hon körde digitalt, ett fåtal studenter dök upp, resten hade redan blivit inkallade i armén eller deltog i andra uppdrag kopplade till kriget.
- De ville inte sluta studera trots att de skulle ut i kriget, de har ett fantastiskt driv. Jag sa till de som inte kunde delta att de får en ny chans senare och att vi får hoppas på att alla har möjlighet att återkomma.
Studenternas driv ger energi och styrka
I en skola skapas ett hjälpcenter. Där lagrades olika nödvändigheter för militären och andra behövande.
Redan från början ställde människorna i staden upp på olika sätt för de som drabbats hårdast av kriget och universitetet ställde i ordning sina lokaler för att ta emot studenter och andra som inte har någonstans att ta vägen.
- Jag får energi och styrka från mina studenter. Många fortsätter att studera från sina utposter i kriget. De är tydliga med att de vill studera för att kunna förbättra och förändra Ukrainas situation, jobba framåt, bevisa vår värdighet.
Vid sitt besök på LiU så träffade nätverksdeltagarna även statsvetarstudenter på kursen ”Contemporary Issues in International governance”. I kursen deltar både svenska och internationella studenter, bland annat från Ukraina.
- Det har varit värdefullt för oss att få ett nytt perspektiv på hur undervisning och forskning kan se ut i en krigsdrabbad verklighet, säger Mariana Gustafsson, lektor i statsvetenskap vid LiU, samt projektledare för nätverket EMDIAC, och fortsätter:
- Vi behöver få djupare förståelse om vad nätverkets deltagare har för behov, hur de jobbar och vad vi kan samarbeta om både på kort sikt och på längre sikt.
När det gäller forskning satsar Dnipro University of Technology just nu på hållbar utveckling av regioner och lokala samhällen, resiliens samt återuppbyggnad - ämnen även har legat till grund för konferenser som de arrangerat efter krigets utbrott i samarbete med regionen och myndigheterna.
Tetiana Mamotova jobbar hemifrån i sin källare. All undervisning sker digitalt – förutom vissa övningar som utförs i laboratorium. Det är inte säkert för studenter och medarbetare att ta sig från sitt hem till universitetet. Under krigets två första veckor skadades eller förstördes mer än 280 skol- och universitetsbyggnader i Ukraina, i dag är det omkring 2800.
Flera digitala lösningar
Innan krigets utbrott påverkades Ukraina, precis som alla andra av Covid, så lärare och studenter blev vana vid digital undervisning. Men innan pandemin var universitet ett klassiskt campusuniversitet med digitala plattformar. Tetiana Mamotova berättar att hon har över 20 års erfarenhet av digital utbildning (e-learning).
- Studenter hör av sig på många olika sätt, de kan ringa, mejla, eller skicka meddelanden från digitala plattformar. Det har hänt att studenter ringt från fronten och bett att få återkomma om två timmar med sin inlämning, för just nu pågår ett anfall.
Lärare och studenter från Avdelningen för marknadsföring vid det tekniska universitetet i Dnipro i Ukraina studerar under ett strömavbrott, bilden är tagen den 21 december 2022.
Vid undervisning online har inte studenterna sin kamera på, uppkopplingen klarar bara en kamera och den har läraren. De försöker även koppla upp sig under ”black-out” alltså när strömmen inte fungerar. Tetiana är glad över sitt arbete, hon jobbar hårt för det skingrar tankarna, men hon erkänner att det är snårigt att genomföra examinationer.
- Vi är toleranta och skapar olika passande lösningar. Ofta blir det muntliga redovisningar och studenterna kan välja på olika tillfällen. Det är inte enkelt för den examinerande professorn, men vi behöver ge studenterna flera chanser.
Universitetet viktigt på flera plan
Det är viktigt för Ukraina att undervisningen fortsätter för att bevara landets infrastruktur samt att behålla sina kompetenta medarbetare vid universiteten. Universiteten i Dnipro har fler studenter nu än före kriget eftersom staden inte varit så utsatt av kriget.
- I första hand måste studenterna vara försiktiga och ta hand om sig. Men det är viktigt att de får fortsätta studera även när de är ute i armen, speciellt eftersom de själva vill göra det.
En print screen från när Tetiana har ett möte med en grupp studenter under ett strömavbrott.
- Vi hittar lösningar för de olika situationer som uppstår. Det vi gör är viktigt, inte bara forskning och undervisning. Vi är även ett psykosocialt stöd för studenterna och ger råd om hur de kan göra för klara sig när strömmen försvinner och så vidare. Det är känslosamt och jobbigt, men mycket viktigt.
Tetiana Mamatova vid hennes besök i Linköping.
Ser ljust på framtiden
- Besöket i Linköping har gett mig både ny kunskap och massor med energi. Det är jättefint här, men min plats är i Ukraina, säger Tetiana Mamatova.
Under besöket i Sverige fick hon veta att Dnipro hade attackerats. Att ström, vatten och uppkoppling låg nere. Många tankar rusade innan hon fick beskedet att hennes familj var oskadda.
- Det är jobbigt och svårt, speciellt när jag får veta att en arbetskamrat, vän eller student har avlidit eller skadats, eller att deras hus har blivit förstört. Det enda jag kan vara säker på är hur läget är just nu. I morgon kan allt vara annorlunda.
- Ibland är det klart att jag tänker – jag borde fly. Men jag ändrar mig igen lika snabbt. Jag tror och hoppas att kriget snart är slut. Då ska jag fira och sedan ser jag fram emot att skapa ett nytt fungerande samhälle med bättre byggnader, bostäder och elförsörjning än vad vi hade före kriget. Att ha dessa tankar hjälper mig att klara det som är svårt just nu.
