I bästa fall förser det hjärtmuskeln med bränsle. I sämsta fall avger det ämnen som driver på inflammation och ökar risken för folksjukdomar som kranskärlssjukdom och förmaksflimmer. För forskare och läkare är därför en central fråga: hur mäter man det här fettet på ett meningsfullt och tillförlitligt sätt?
Vilken undersökningsmetod fungerar bäst?
Datortomografi, DT, och magnetkamera, MRI, är de avbildningsmetoder med bäst förmåga att mäta mängden av det epikardiella fettet. DT används oftast bl a då metoden är snabbare och har bättre tillgänglighet. DT möjliggör även mått på vilken typ/kvalitet av fett det epikardiella fettet består av. MRI är och andra sidan en användbar och etablerad metod för undersökning av hjärtats funktion och vävnadsegenskaper, och som även är fri från strålning till skillnad mot DT.
Trots betydelsen av det epikardiella fettet finns dock ingen studie som systematiskt jämfört mått på denna fettdepå mellan DT och MRI.
Svenska forskare har utvecklat en ny MRI metod
Nyligen har forskare i Linköping utvecklat en ny MRI metod som för första gången möjliggör mätning av det epikardiella fettets kvalitet. Följande steg var att jämföra både fettets kvalitet och mängd mellan MRI och DT. Tillsammans med forskare från Göteborg studerades personer från SCAPIS med och utan typ 2-diabetes, där alla deltagare fick genomgå både CT och MRI undersökning. När resultaten jämfördes sida vid sida blev mönstret tydligt.
- Mängden fett överensstämde bra mellan metoderna, även om CT i regel visade något högre värden än MRI” berättar Marjan Firouznia, förste forskningsingenjör vid DISP/HMV, och studiens försteförfattare.
När forskarna sedan tittade på fettets kvalitet visade MRI och CT god överensstämmelse – ju mer fettinnehåll MRI registrerade, desto lägre täthet mätte CT. Dessutom visade sig MRI-mätningarna vara mycket tillförlitliga över tid, med nästan identiska resultat även mellan olika granskare.
Betydelse för framtidens vård
För patienterna kan detta vara betydelsefullt. Mängden och kvaliteten på fettet runt hjärtat kan nämligen ge tidiga varningssignaler om hjärtsjukdom, innan symtom märks. MRI är redan en mycket viktig metod för hjärtundersökning.
- Att kunna addera information om det epikardiella fettets mängd och kvalitet kan stärka den ytterligare”, förklarar Carl-Johan Carlhäll, professor i Klinisk fysiologi vid DISP/HMV.
Forskarna menar att nästa steg blir att försöka standardisera metoderna och göra större kliniska studier. Om resultaten bekräftas kan epikardiellt fett bli en ny pusselbit i förståelsen av hjärtats hälsa och för att förebygga sjukdom innan den ens hunnit börja.
