Vetenskapsfilosofin hjälper oss att förstå vetenskapliga teorier och hur de kan användas för att förklara världen. Det har skrivits en hel del om förhållandet mellan filosofi och fysik, men trots det är fenomenologins roll i hur fysikens filosofi utvecklats och tolkats under 1900-talet inte tillräckligt studerad. Det menar Harald Wiltsche, professor i filosofi. Tillsammans med Philipp Berghofer, vid University of Graz, är han redaktör för boken Phenomenological Approaches to Physics.
– Det finns några spår av fenomenologiskt tänkande i 1900-talets fysik, men det är inte tillräckligt utforskat. Exempelvis Hermann Weyl, en av de främsta matematikerna och fysikerna på 1900-talet, var starkt influerad av fenomenologin, men hans fenomenologiska arbete är inte så välkänt som hans övriga vetenskapliga skrifter. Några av kapitlen i boken handlar specifikt om honom. Foto Peter Modin
Fenomenologi, läran om det som visar sig för medvetandet, är en filosofisk skola eller forskningsansats som utvecklades vid sekelskiftet 1900 av matematikern och filosofen Edmund Husserl. Fenomenologin fokuserar på vetenskapens praktik, på vad som egentligen sker när vetenskapen använder teorier för att förstå, förklara och förändra världen.
– Som fenomenolog ser man inte teorier som objektiva speglar av verkligheten utan snarare som instrument som gör det möjligt att låta verkligheten yttra sig på ett visst sätt, förklarar Harald Wiltsche.
Filosofiska och tekniska perspektiv
Boken ger en introduktion till fenomenologi, dess värde och hur den skiljer sig från annan filosofisk analys. Men den har också tekniska perspektiv och undersöker konkreta frågor om tolkning av kvantmekanik, den teori inom fysiken som beskriver mikroskopiska system så som atomer och molekyler.
Forskarna berör bland annat det så kallade mätproblemet – problemet med vågfunktionskollaps, som innebär att de ekvationer som beskriver en partikel tycks ändras när partikeln observeras - och hur fenomenologi kan hjälpa till att lösa den så kallade Wigners gåta - varför matematiska metoder och modeller är så användbara inom fysiken.
– Frågor av typen "vad säger den här matematiken mig om världen jag lever i” är för mig kärnan i vetenskapsfilosofi och det spelar ingen roll om du är fysiker eller filosof. Om du inte är nöjd med en ”var tyst och räkna”-attityd utan också vill förstå vad matematiken egentligen säger om världen så är du redan inne på filosofiska frågor, säger Harald Wiltsche.
Samarbete mellan fenomenologer och fysiker
Boken är del av ett större forskningsprojekt med syfte att stärka kopplingen mellan fenomenologi och fysik. Tvärvetenskapligheten är av stor betydelse, menar Harald Wiltsche.
– Bra fysikfilosofi kräver en nära interaktion mellan båda discipliner. Tvärvetenskaplig forskning är inte alltid enkel, men det är definitivt den vägen vi måste gå.
Harald Wiltsche leder också ett projektet om Hermann Weyl, som är ett samarbete mellan Linköpings universitet, University of Graz och Stanford University, finansierat av Österrikes forskningsfond.
Bok: Phenomenologial Approaches to Physics. Harald A Wiltsche, Philipp Berghofer (red.). Springer (2020).