– Jag är så överraskad och glad! Det känns både ärofyllt, roligt och spännande. Att det sker i namn av Moa Martinson är dessutom som att sluta en viktig cirkel, säger Susanna Alakoski.
Hon är författare till flera romaner och barnböcker. Den första boken Svinalängorna, som belönades med Augustpriset, kom 2006. Men skrivit har hon gjort sedan hon var barn. Vägen till författarskapet är livslång, menar hon. Och precis som Moa Martinson, är hon till en början självlärd.
– Det var brist på utbildningsmöjligheter för människor med författardrömmar. Så snart det fanns skrivutbildningar att gå under 80-talet i folkhögskolans regi så anmälde jag mig till dem. Jag debuterade sedan vid exakt samma ålder som Moa Martinson. Det känns som ett gott tecken.
Innan författardebuten studerade hon till socionom. Att läsa vidare var inget självklart val för Susanna Alakoski. Hon var duktig i skolan, men hoppade av gymnasiet av sociala skäl. Hon läste upp betygen på Komvux, och sökte sedan vidare till Socialhögskolan. Under sin uppväxt mötte hon socialarbetare som gjorde intryck på henne, och hon ville bli som dem.
Samhälleliga och socialpolitiska frågor är centrala för Susanna Alakoski även som författare. Hennes böcker är till viss del sprungna ur egna erfarenheter, de hanterar allt ifrån kvinnohistoria, till frågor om människors överlevnadsförmåga. Den senaste boken Bomullsängeln är den första boken i en kvinnohistorisk romansvit som följer fyra generationer kvinnor i Finland och Sverige. Del två, Londonflickan, kommer i augusti.
Stimulera och utveckla skrivandet vid LiU
Skrivande och sociala frågor blir fokus för Susanna Alakoski när hon, med start hösten 2021 och två år framåt, blir gästprofessor vid Linköpings universitet. Hon kommer att arbeta vid Institutionen för kultur och samhälle, där både Moa Martinson-professuren och Tage Danielsson-professuren - som innehas av Per Holmberg - är placerade.
Skrivandet är ett av forskarsamhällets, och det sociala arbetets, allra främsta arbetsverktyg. Med den utgångspunkten ska Susanna Alakoski ägna sig åt att stimulera och utveckla skrivandet, främst med inriktning mot forskning och undervisning.
– Jag hoppas kunna lyfta både text och tänkande kring text, till andra, nya nivåer. Kanske kan akademiska texter i framtiden innehålla mer utav gestaltning och på så sätt göra forskningen mer tillgänglig? Jag tänker mig också kunna bidra till att omvandla akademiska kunskap och text till såväl debattartiklar, essäer, men kanske också till verk som publiceras som icke-akademiska. Och så hoppas jag kunna bidra till ökat samhällsengagemang hos de studerande.
Susanna Alakoski har tidigare hållit kurser i skrivande. Workshops och diskussioner om skrivande i olika former blir därför aktuellt för henne som gästprofessor.
Magnus Dahlstedt, ansvarig för forskningen och forskarutbildningen inom området socialt arbete, lyfter särskilt fram förmågan att väga fantasi, nyfikenhet och kreativitet mot ambitioner om att beskriva och förändra världen, som en väsentlig del av Alakoskis författarskap.
– Susanna Alakoskis författarskap är utomordentligt viktigt, det är en röst som både skildrar samhällets orättvisor och människors utsatthet, och som manar till förändring. Författarskapet är inte minst värdefullt för socialt arbete, som vetenskaplig disciplin, som profession och som utbildning, säger han.
I Moa Martinsons fotspår
Moa Martinson verkade på 1900-talet, Susanna Alakoski på 2000-talet. Men engagemanget för de sociala frågorna är detsamma hos dem båda. 2013 fick Alakoski Moapriset för sitt författarskap. Men första gången hon läste Moa Martinson var hon inte imponerad.
– På Komvux läste jag Kvinnor och äppelträd. Jag tyckte att den var dålig. Kunde visserligen uppskatta språket, men herregud, innehållet? Detta våld, denna fattigdom och allt annat elände. Jag tror att det påminde för mycket om mitt eget liv. Jag gick stora omvägar runt Moa Martinson. Den sortens litteratur låg helt enkelt för nära mina egna erfarenheter. Långt senare kom jag att uppskatta den, men då genom Ebba Witt-Brattströms avhandling Moa Martinson - skrift och drift i trettiotalet. Det blev min Moaläsning. Den fick mig att återgå till Moa Martinsons böcker. Med skillnaden att jag nu uppskattade dem.
Vad ser du mest fram emot som gästprofessor vid LiU?
– Jag ska göra mitt bästa för att plöja ny modern mark i Moa Martinsons namn och anda, det vill säga att med orden ifrågasätta både orättvisor och vedertagna sanningar och sätta viktiga saker på pränt. Uppriktigt sagt så känns som att jag övertar en historisk stafettpinne direkt ur hennes hand med det digra uppdraget att få oss fortsätta vara vän med, och förstå, vår tids Tras-Pärsa, Fyll-Sven och Gumman på vind. Mor Sofi, Sally, Ellen, baroner och rallare.
